När Mario Kart kom till Wii 2008 skrev jag i min recension av spelet att Nintendo måste bege sig in i skapandets spelande, och låta spelarna vara medskapande. Vi fick sedan se spel som Trials Evolution, LittleBigPlanet, och Minecraft göra precis det – sätta skapandets kraft i spelarens händer, något som PC-scenen redan hade dragit nytta av sedan med än 10 år tillbaka. Vi fick till och med se LittleBigPlanet Karting, som gjorde exakt det jag ansåg att Nintendo behövde göra med Mario Kart – och samtidigt bevisa att det är full möjligt att åstadkomma något liknande. Men jag tror Nintendos kontrollbehov som rådde under 80- och 90-talet sitter kvar i företagets bildliga ryggrad. Titta bara på hur de vill kontrollera YouTube-videos, samt att deras embargoregler allt som oftast är bland industrins mest selektiva. Att sätta kontrollen i händerna på spelaren rimmar dessutom illa med att försöka vara ett familjevänligt företag, där spelen är relativt fria från penisar och fula ord. Men i och med Miiverse verkar det som att Nintendo sakta men säkert testat kreativitetens vatten, och med Super Mario Maker är de redo att låta våra kreativa juicer flöda fritt för första gången sedan Mario Paint.

Super Mario Maker skänker mig mer underhållning när jag bygger än när jag spelar
Super Mario Maker är på sätt och viss så fritt just för att det hålls begränsat. Man kan antingen ge skapandet massor av möjligheter som kräver att spelaren verkligen sätter sig in i hur allt funkar, eller så gör man det så simpelt så att alla förstår och kan sätta igång genast. Nintendo har mestadels valt den mer användarvänliga rutten, men sin vana trogen finns här ett djup att gotta ner sig i för den hängivne spelaren som är redo att investera tid och tankekraft. Hur Nintendo gång på gång lyckas anpassa samma spelupplevelse efter två motsatta målgruppers behov slutar aldrig fascinera mig, och jag känner hur jag nästan dras in i den kreativa processens mer avancerade funktioner utan att egentligen anstränga mig. Kanske för att det är kreativitet och idéer som är det drivande, idéer som Nintendo gjort det så enkelt att förverkliga. Jag brukar verkligen inte gilla skapande i spel som låter mig designa egna banor, men Super Mario Maker skänker mig mer underhållning när jag bygger än när jag spelar. Och allra lyckligast är jag när jag får sitta och se på när någon försöker besegra mina banor, och bevittna hur min bandesign förutspått deras tankebanor och placerar dem i lömska fällor.

Super Mario Maker är ett spel som just nu verkar ha oanade möjligheter, inte bara när det kommer till den överraskande rikliga mängd möjligheter som redan finns, utan även framtida uppdateringar som kan lägga till ännu mer material – och med Nintendos track record när det kommer till DLC är det något jag ser fram emot. Låt dig inte luras att tro att detta bara är ett spel där du kan göra simpla Super Mario-banor av byggdelarna från spelen – här bjuds du på allt från spelen, men mycket mer därtill. Du har förmodligen fler möjligheter än spelutvecklarna av senaste NSMB-titeln hade. Ladda upp dina egna kreationer, och ladda ner andras. Det här kommer bli en hit, och när Nintendo släpper Super Mario Maker 2 ser jag fram emot att träda in i 3D-skapandets värd – i stil med Super Mario 3D World eller åtminstone Captain Toad. Trots att jag lackar sönder på det helt meningslösa med att behöva låsa upp nya delar allt eftersom, genom att först spela med väldigt begränsade möjligheter, så kan jag inte förneka hur fantastisk spelet är när man väl har tillgång till allt. Så fantastiskt att jag faktiskt har köpt spelet, trots att jag har ett recensionsexemplar. Bara för att kunna ta del av communityt som kommer uppstå kring det här fenomenet. En ny stortitel är född.