Idag Àr en stor dag. En monumental dag, rent av. Eller okej, monumental kanske Àr att ta i en smula. Det Àr inte en liten dag, absolut inte, men den Àr kanske inte monumental heller. Den Àr stor, helt enkelt. Vi kör pÄ det. Dumt att överkomplicera det.

Idag Àr en stor dag. Svampfamiljen har gÄtt och fÄtt ett tillskott.

Vi pÄ Riket har sneglat lite pÄ den hÀr personen ett tag nu. Tisslat, tasslat, skickat lappar till varandra och skrivit om honom i vÄra dagböcker. Ringat in hans namn med hjÀrtan. SÄ kom dÄ Àntligen dagen dÄ vi med darrig stÀmma gick fram till honom och frÄgade:

Glenn Ahlström, vill du skriva pÄ Svampriket? 

Att börja skriva pĂ„ ett nytt stĂ€lle kĂ€nns onekligen spĂ€nnande, och skrĂ€ckinjagande eftersom hemsidan heter Svampriket och alla som befinner sig dĂ€r och personliga hjĂ€ltar och idoler. Jag ska försöka skriva denna text utan att vara alltför mycket fanboy, men faktum kvarstĂ„r. Jag kĂ€nner mig mer eller mindre exakt som Mark Wahlberg i Rockstar, dock utan bröstpiercing. Alla Ă€r vi mĂ€nniskor, och Ă€ven om Anders Brunlöf varje gĂ„ng jag trĂ€ffat honom bedyrat Ă„ det heligaste att han Ă€r en ”Vanlig kille” sĂ„ Ă€r han fortfarande den mĂ€nniskas som fick mig att ta steget och faktiskt börja skriva om spel. Tack för det.

Nog med brunnÀsande nu, vem Àr jag egentligen?

Jag heter Glenn och har som mĂ„l att bli Svamprikets tredje förskollĂ€rare nĂ€r universitetstiden Ă€r slut. Jag sjunger i kör och undviker i det lĂ€ngsta lakrits och svamp. Jag Ă€r gift med en underbar Linn och försöker allt som oftast att övertyga henne att spela tv-spel med mig. Det fungerar för det mesta inte, men har Mario huvudrollen och det finns co-op lyckas jag ibland. PĂ„ samma sĂ€tt jobbar Linn med att fĂ„ mig att, som Fred Åkerström en gĂ„ng sa, ”…bli en friskare och sundare mĂ€nniska” genom att motionera i elljusspĂ„ret. FramgĂ„ngsfrekvensen Ă€r Ă€ven dĂ€r lĂ„ngt ifrĂ„n 100-procentig.

Jag Àr Nintendo-fanboy lÄngt ut i fingerspetsarna, med en alldeles speciell fÀbless för Zelda-spelen. PÄ min topp-tio skulle minst tvÄ platser vigas Ät Link och Hyrule. Baksidan av detta Àr att jag blir jag blir mer och mer arg för var mÄnad som gÄr över hur dÄligt Skyward Sword Àr. NÀsta stationÀra Zelda kommer alltid att vara för lÄngt bort i min vÀrld.

Mina största kunskapsluckor i spelvÀrldens genretrÀsk Àr fighting och skrÀck. Fighting för att jag Àr för dÄlig pÄ att vara snabb i spel, jag kommer aldrig sluta frÄga var L1 sitter pÄ min PlayStation-dosa, oavsett hur mÄnga timmar jag haft den i handen. Detta beror till viss del ocksÄ pÄ min oförmÄga att lÀra mig höger och vÀnster. SkrÀckgenren funkar inte heller för mig dÄ den gÄr ut pÄ att vara lugn, samlad och orÀdd. Jag Àr innerligt dÄlig pÄ alla tre, speciellt pÄ att vara orÀdd. Under min genomspelning av PT, (ni vet den spelbara trailern för numera nedlagda Silent Hills) sÄ skrek jag som en stucken gris och hoppade ur soffan.

Vi hoppas sĂ„ klart att ni, vĂ„ra fantastiska lĂ€sare, ger Glenn ett sĂ„ varmt vĂ€lkomnande som ni överhuvudtaget kan frambringa. Återigen: vĂ€lkommen in i myset, Glenn Ahlström!