Känner ni igen det här scenariot:
– Jo, och där i början av Infinite när man ror mot fyren…
– Men SPOILER!
– Vadå, att där är en fyr i ett Bioshock-spel?!
– Ja, jag har inte spelat det senaste än, jag vill inte bli spoilad.

Är det mig det är fel på, men varenda gång någon brölar “Spoiler!” när jag pratar så börjar jag se rött. Jag ställer frågan en gång till:

Är det mig det är fel på?

Är distansen i själva verket sund?
För jag berörs inte av spoilers. Inte heller av saker som andra i spel och nördkretsar kan slå bakut över. Jag är helt enkelt oförmögen att känns så mycket för saker som andra människor producerar, att bry mig om det på den nivån att det kan göra mig arg eller upprörd. Är jag bara helt avtrubbad och tom inombords? Eller är distansen i själva verket sund? I tron att en vän till mig redan spelat igenom den sekvensen så nämnde jag musiken när John Marston korsar gränsen till Mexico i Red Dead Redemption, och min kompis blev genuint ledsen på mig. När han väl hade spelat den sekvensen berättade han för mig att det gjorde upplevelsen mindre för honom, och han hade önskat att jag aldrig tagit upp det. Bad jag om ursäkt? Nej, med största sannolikhet bad jag honom att skärpa sig. För fan.

Är det mig det är fel på?

Spoiler: Det här spelet kommer ta slut.

Om någon gör bajs av något jag tidigare gillat, so long and thanks for all the fish. Folk var genuint förbannad över Mass Effect 3’s slut, men det bekom aldrig mig nämnvärt. Mitt förtroende för BioWare var så starkt efter de flera hundra timmar med god underhållning de fyllt mitt liv med, och ett framjäktat slut på en spelserie skulle aldrig kunna plocka ner dem från piedestalen jag satt dem på. Resan. Resan var inte förgäves. Folk KÄNNER så mycket och så starkt för sina spel, serier och filmer (och samma sak gäller andra intressen, så för all del, lägg till gräsklippare, pilbågar och kastspön om du så vill) och att jag inte är likadan kan mycket väl bottna i att jag själv är kreatör och därför gjuter mitt engagemang i det jag själv skapar. Sen blir det inte mycket över till andra kulturyttringar.

Så spoila på, jag kan ta det. Hellre att folk får prata om något de uppskattar helt fritt än att jag ränner runt i en konversation som en trafikpolis och skrika “stop” stup i kvarten. Alla upplevelser måste inte vara ligga kvar i originalförpackningen när jag väl tar itu med dem, jag kan ha roligt med dem ändå.

Är det verkligen mig det är fel på?

Spoiler: Det här spelet tar också slut.

Kanske är jag ändå lite avundsjuk. Kanske förstår jag ändå hur folk kan gå upp i något så totalt. Att de kan ge sig hän. Men verkligheten är ändå för påtaglig för mig. När folk skriker “Spoiler!” eller att George Lucas ska hängas från sitt eget skägg så tycker jag man bör tänka en gång till. Hur försämrar det här mitt liv? Har jag inget annat att bekymra mig över?

De ringer från dagis, och ens barn har slagit ett mindre barn i kapprummet. För tredje gången. Det är ett verkligt problem. Att folk antyder spoilers på Facebook om ett avsnitt av en tv-serie jag ännu inte hunnit se? Ett lyx-problem. Pengarna har tagit slut, och där är fortfarande två räkningar kvar att betala, och käket börjar ta slut. Det är ett verkligt problem. Att ens favorit-studio ger ut en episod av ett spel som känns halvhjärtad och dåligt skriven? Ett lyx-problem.

Jag är inte det jag gillar. Goonies tillhör inte mig och jag tillhör inte Goonies.

För när The Goonies 2 väl kommer och fortsättningen av Twin Peaks når rutan och de kanske visar sig vara rena blajjet så rör det inte mig. Fast jag har en Goonies-logotyp tatuerad på höger arm och anser att Twin Peaks är kanske världens bästa tv-serie så kommer jag inte gå upp i puls en endaste gång om deras uppföljare inte är bra. Eller om någon spoilar dem för mig. För det har inget med mig att göra, jag ÄR inte det jag gillar, Goonies tillhör inte mig och jag tillhör inte Goonies. Spoilers, svaga säsonger eller dåliga slut fuckar inte med den jag är.

Sen får folk tycka att det är mig det är fel på, till syven om sist vet jag att den distansen till populärkultur gör mitt liv lite lättare och blodtrycket lite jämnare. Så sluta nu bäva inför den 16:e December.