Nej, tid är inte alltid pengar

Det brukar sägas att man ska rösta med plånboken som konsument. Det gäller i väldigt många fall för oss som spelkonsumenter, och det finns flera sätt för oss att visa missnöje medelst penningpung. Förhandsboka inte spel på grund av en välregisserad trailer som inte är representativ för den slutgiltiga produkten. Jag tittar på dig, Watch Dogs. Se också till att försöka få pengarna tillbaka för spel som inte fungerar som de ska. Lex Batman: Arkham Knight.

Kunden har inte alltid rätt, men oftast. När Campo Santos efterlängtade Firewatch släpptes för någon vecka sedan kom det fram flera exempel på när kunden har helt fel. Borta på Polygon har man hittat massor av exempel på spelare som velat få pengarna tillbaka för Firewatch på grund av att de tycker att det är för kort.

Firewatch är ett ganska kort spel. För 20 euro på Steam får du kanske mellan tre och sex timmars speltid, beroende på hur noggrannt du tycker att Henry ska utforska den undersköna nationalparken Shoshone. Men från många håll kom tidigt rapporter om folk som sprang igenom spelet på under två timmar för att kunna utnyttja Steams återköpspolicy.

Detta har återigen väckt den gamla klassiska debatten om hur många timmar ett spel ”ska” vara för att vara värt si eller så mycket. Många spelare lackar ur om de inte får 30, 40, 50 eller 200 timmar ur ett spel de betalat 600 spänn för. Huruvida dessa timmar är njutbara eller inte verkar för många spela mindre roll.

På ett sätt kan jag förstå det, men på ett annat tycker jag att det är helt huvudlöst. Många människor har inte råd att köpa så många spel och vill därför kunna suga på sin karamell så länge som möjligt. Men då köper man väl knappast ett spel som Firewatch? Att tycka att alla spel bör vara långa enligt ens egen standard, är att ta ifrån spelet det som utvecklarna vill säga med det.

Oavsett om man anser att det ”bara är spel” eller något djupare och med mer mening är spel något som besitter ett kulturellt värde och där någon har något att säga med sin skapelse.

Firewatch hade troligen inte blivit en bättre upplevelse av att vara längre, och det hade definitivt inte blivit bättre av en massa collectibles och achievements. Sådant lull-lull hade tagit fokus från det som är viktigt, nämligen berättelsen om Henry och Delilahs sommar som eldvakter i nationalparken.

Därmed inte sagt att spel som fortsätter i all evighet är dåliga. Flera av vad som anses vara tidernas bästa spel är långa som ösregn och har ett oerhört återspelarvärde. Men det måste finnas plats för både och, och ingen utvecklare bör känna sig tvingad att förlänga sitt spel bara för att fansen förväntar sig ett visst antal timmar för sina pengar.

En sak till: det är inte alla som uppskattar spel som håller på i en hel evighet utan någon vettig anledning. Många av oss har inte så mycket tid till spel som man kan önska och tar hellre en liten men naggande god upplevelse framför något som känns som en serie utdragna transportsträckor. Dessutom kan det vara bra att ha i åtanke att utvecklare som gör kortare spel också behöver mat på bordet.

Om du bestämt ska ha 100 timmar för 600 spänn, eller för den delen 10 timmar för 200, läs på. Om du misstänker att ett spel kanske inte möter dina längdkriterier kanske du ska skippa det i förmån för något annat, istället för att spela det, gilla det, men ändå bestämma att det inte är värt pengarna. Så kan vi andra spela Firewatch istället.