Tut tut! Här kommer PK-riket igen. Som ett par kalla fötter under täcket när du försöker sova eller en jobbig snorunge som sparkar i ryggen på ditt säte, vill vi påminna om en jobbig grej. Två separata händelser har gett upphov till den här texten, som är tänkt som en påminnelse om att vi aldrig få glömma hatet och hoten som vissa i vår älskade bransch drabbas av dagligen. Den ena handlar om den nu före detta Nintendoanställda Allison Rapp, och den andra om en transkaraktär i en ny Baldur’s Gate-expansion.

Syftet med den här texten är inte att redogöra i detalj för de två händelserna, det finns det folk som gör oändligt många gånger bättre, utan jag tänkte göra det kort och snabbt. För mer insikt i fallet Allison Rapp kan jag rekommendera Patrick Klepek som skrivit långt och bra om det på Kotaku. Den som vill veta mer detaljer om transkaraktären i Baldur’s Gate läser med fördel Polygons och flera andras artiklar om det hela.

Så, i korthet: Allison Rapp jobbade fram till för inte så längesedan med marknadsföring på Nintendoavdelningen Treehouse som sysslar med en hel del översättningar av spel. Det kan knappast ha undgått någon med ett spelintresse att många fans är besvikna på att Nintendo ibland väljer att ändra i innehållet i sina spel för att passa den västerländska marknaden. I många fall handlar det om sexualisering av karaktärer som är mycket yngre än vad många i väst är bekväma med. “Censur”, skriker fansen och drar igång helt orimliga hatkampanjer.

Den senaste i raden att drabbas av en sådan är Allison Rapp, som inte ens sysslade med översättning eller beslutade om innehåll i Nintendos spel. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och har skrivit en del kontroversiella och, även i mina ögon, obekväma grejer. Men hennes främsta brott var att hon är kvinna. Efter en utdragen hatkampanj tyckte Nintendo att det fick vara nog… och sparkade Rapp. Varför stå bakom en hatad och hotad anställd med obekväma åsikter när man bara kan kasta henne framför bussen, liksom?

Vidare till Baldur’s Gate och den transkaraktären i expansionen Siege of Dragonspear. 18 år efter det att spelet släpptes har det fått en ny expansion signerad studion Beamdog. I expansionen finns det främst två grejer som “folk” inte gillar. Den ena är en liten gliring till internets självutnämnda etikförkämpar Gamergate. Den andra är en karaktär vid namn Mizhena som identifierades som pojke vid födseln, men som i en kort dialog berättar att hon nu lever som kvinna. Det har lett till att Steam svämmat över av negativa recensioner och att kvinnan som skrev Mizhena, Amber Scott, fått utstå hat och hot i sociala medier.

Mizhena

Varken Rapp eller Scott är perfekta och i båda fallen finns omständigheter som gör att de går att kritisera. Allison Rapp har som sagt uttryckt en del minst sagt obekväma åsikter i sociala medier, och det verkar finnas fog för att transkaraktären Mizhena är rätt kackigt skriven. Men inget av detta legitimerar hat och hot mot dessa personer, eller någon person i branschen över huvud taget.

Så ser vardagen ut för många som jobbar med spel som inte passar in i den vita manliga heteronormen. Är du kvinna, har en annan hudfärg än vit eller inte är hetero kan du ge dig fan på att kränkta snubbar som tycker att du vill förstöra “deras” hobby någon gång kommer att försöka göra ditt liv till ett helvete.

[quote-right:Tillsammans måste vi som besitter lite sunt förnuft säga ifrån varje gång.]

Missförstå mig rätt. Det är inget fel på att kritisera det man inte gillar. Faktum är att konstruktiv och saklig kritik ofta kan leda till något bra i slutändan. Vad som inte är okej är hatet och hoten. Inte heller legitimerandet av de som hatar och hotar med argument som “Jamen hen har ju sagt si eller så!” eller “Det handlar faaaaaktiskt om etik!”. Det är inte ens okej att vända ryggen till och låtsas som att man inget sett när någon utsätts för hatkampanjer eller hotas till livet. Tillsammans måste vi som besitter lite sunt förnuft säga ifrån varje gång. För bara genom att låta alla vara med kan vi få vår älskade hörn av nördkulturen att växa och bli bättre.

Så, nu får det vara nog med den här smörjan som borde vara självklar för alla och envar. Men ibland kan det behövas ett litet “Hey! Listen!” för att inte glömma hur vardagen på internet ser ut för många.

Jag ber om ursäkt om det här var smolk i din glädjebägare. Som plåster på såren kommer här en bild på mina katter.

katterna