Varje arbetsplats bör ha en arbetschatt, en plats där man kan diskutera, informera och analysera fritt. Svampriket har självfallet en sådan, och där pratas det om högt som lågt, ibland tipsar jag om smoothies ingen någonsin kommer prova, ibland delar vi gif:ar av små skitsöta igelkottar men oftast (åtminstone när inte merparten av oss är singlar) så diskuteras det spel.
Och lustigt nog så verkar det som ju mer negativa känslor spelet väcker, desto mer behöver det stötas och blötas.

Här fem spel som ägt och tagit över Svampchatten de senaste åren, och samtliga av dem har jag aldrig rört vid, vilket bara har gjort desto mer underhållande eller fruktansvärt irriterande att höra mina kamrater tjata om dem. Varsågoda och kika in bakom kulisserna!

Pokéwatch
Tekniskt sett kan det här vara två spel, jag vet ärligt talat inte längre, allting har smält samman till en Pokéwatch-sörja där folk antingen skriker om att Bastusaur är ett fanskap eller att Charimaker är dum. Förhoppningsvis lättar denna totala grötgegga snart och jag kan åter skåda solen.

02 The Witness
Ett spel som såg så strålande vackert ut att jag blev alldeles glad i hjärtat, och så snart vi fick reda på vad gameplayey gick ut på tog jag det mellan mina yttersta fingerspetsar och förpassade det till “spel-jag-aldrig-kommer-ta-i”-lådan. För Witness kräver tålamod och åter tålamod, och jag misstänker att mitt sådant kirurgiskt avlägsnades från mig redan vid födseln. Men ÅH, så underhållande att se redaktionsmedlemmarna gå sönder över det och gråta blod när de kört fast.

Mad Max
Varför fick det här spelet så mycket utrymme i vår chatt egentligen? Kanske för att flera av oss, i synnerhet Niklas, fascinerades över hur rätt det spelet kunde träffa, medan de mediokra stunderna mellan dessa fullträffar förbryllade. Mad Max hamnade utanför mallen av vad ett bra spel brukar vara och vad ett dåligt spel brukar vara, och vi fick aldrig riktigt rätsida på vad som var vad.

01 Fallout Shelter
Även om the Witness smulade itu mångas självförtroenden så var det ändå en varm smekning över kinden i jämförelse med hur Fallout Shelter fick oss att må. Till och med vi som inte spelade spelet fångades upp i den totala misären de andra beskrev, och framförallt: hur förbannat vanebildande spelet var och hur de inte bara kunde ge fasen i att plocka upp det igen. Speciellt Svamprikets minsting Linus for illa och fick trösta sig i Cookie Clicker i timtal. Aldrig förr har inavel och strålsjuka varit så beroendeframkallande, och vi hoppas det aldrig ska behöva hända igen.

Det där jävla basketspelet i Messenger
Vad skulle nu det vara bra för? Som om det inte räckte med att man hela tiden fick notifikationer om att Peter nu hade satt sjutton mål, Ludde fick aldrig spelet att funka ordentligt på sin telefon och lät resten av chatten få reda på vilket idiotiskt skitspel det här var gång efter annan. Jo, det han inte ensam om att tycka…

Nu vet ni mer än ni någonsin hade behövt eller velat, och med det önskar jag er alla en trevlig helg!