Gästkrönika

Att välkomnas till spelvärlden

När en dator introducerades till hushållet var det genast en tävling mellan mig och min syster om vem som skulle få sitta vid den. En äggklocka ställdes på en timme för att rättvisa skulle uppehållas, men det var ändå svårt att slita sig från de magiska världar vi klev in i.

I mina sista år som barn, innan tonåren grep mig helt, spelade jag Age of Empires 2 med min dåvarande pojkvän. Vi må inte ha haft ett kärleksfullt förhållande, så som många barn i den åldern inte har, men vi delade en passion för spelande och det höll oss tillsammans. Vi satt tätt intill varandra i den enda datorstolen tillgänglig och byggde städer för att starta krig med de andra nationerna. Age of Empires 2 var mitt första riktiga spel, det som introducerade mig till spelvärlden bortom Hugo, Lek & Lär och Mulle Meck.

Även efter förhållandet tog slut fortsatte mitt liv inom spelvärlden. Jag köpte min egna laptop för pengar sparade från veckopengen. Stoltheten över att ha någonting så eget var överväldigande. Ingenting kunde längre stoppa mig från att gå in i andra världar. Jag köpte The Sims och slukades utav alla möjligheter ett liv kunde ha. Det var otroligt att bygga ett hus, vara vuxen i förtid, att dejta datorstyrda män och skaffa barn. Inom kort var alla expansioner i min bokhylla, tillsammans med de fyra första PC-spelen gjorda från Harry Potter-serien. Jag gjorde magi! Efter att ha läst böckerna flera gånger om och kunde varenda replik i de då utkomna filmerna var det en uppfylld dröm att få gå runt i slottet.

Det fanns ingen kunskap om vad som existerade utanför min lilla värld utav The Sims och Harry Potter. Inte förrän jag träffade min sambo. En utåtriktad man som arbetade för ett spelföretag. Jag blev pånyttfödd när han introducerade mig till mer avancerade och utvecklade spel. Jag lärde mig om UI’s, om FPS’er, om keybindings och grafik. Det fanns så mycket mer inom spel än att bara spela. Allting var av intresse, jag lät mig själv falla helt in i den snabbt växande branschen. Snart var jag med på alla noter, spelade de senaste spelen, hängde med i turneringar och förstod vad det innebar att skapa ett spel. Han tog mig till sin värld och jag älskade det. Jag spelade inte längre för att undvika verkligheten, jag njöt av det och spelade tillsammans med någon jag älskade. Det fanns passion i spelen, det fanns samarbete och kommunikation. Att spela tillsammans hjälpte vårt förhållande och det gjorde oss till ett starkt par. Jag är så tacksam för att han släppte in mig i sin värld, och jag har ingen vilja att lämna det riktigt än.

Text av Ellinor Berninge

Ellinor är en aspirerande författare som flyttade med sin pojkvän till Singapore. Han jobbar inom spelbranschen och har bidragit till hennes växande spelintresse. Skriver av sig på sin blogg Pugsie & TotalyMoo då och då.

Skriv en kommentar