Recension

Hey! Pikmin (3DS)

Hey! Pikmin alltså. Jag ska vara ärlig, min första tanke och fundering när koden damp ner i mailkorgen var ”Jaha, hur har Nintendo sabbat denna spelserie då?”. Orättvist? Kanske. Men både Metroid och Paper Mario ligger mig varmt om hjärtat, och dessa har blivit fullkomligt söndertrasade av Nintendo de senaste året. Ja visst, Zelda och Switchen har kommit som räddande väsen från ovan, men Hey! Pikmin kommer till 3DS, inte switch. Det var alltså med vankelmod jag startade spelet, och jag får både krypa till korset och kasta vatten på min kvarn, för Hey! Pikmin är samtidigt ganska kul, rätt menlöst och helt och hållet felplacerat.

När switchen kom lovade jag mig själv att inte spela mer 3DS, jag till och med sålde min XL-maskin som varit ospelad bra länge nu, men det dröjde inte länge innan mina lortiga labbar återigen fattade en 3DS. Jag hade glömt hur bra originalet låg i händerna jämfört med XL-versionen. Tyvärr var det ingen flashig ”New” 3DS som jag spelat på, det hade kanske hjälpt upp en del, men vi kommer dit senare.

Fy för i fanken vad jag älskar Pikmin 1 och 2, lagom mycket strategi och sprudlande upptäckarglädje. Trean är också bra, men oavsett hur vackert det är så ger mig slutbossen fortfarande en otäck eftersmak. Med detta i bagaget så är Hey! Pikmin helt och hållet, hundra procent… nästan helt godkänt.  Allt är som Pikmin ska vara, fast helt annorlunda. Liksom mindre, anpassat för 3DS. Banorna är korta med 3 gömda föremål på varje. Dessa föremål Olimar måste hitta för att (otippat nog) ta sig hem igen. Blåa Pikmin drunknar inte, röda tål eld och så vidare, allt känns igen. Istället för öppna landskap så får vi 2D-plattformar, istället för tråcklande strategi får vi enkla pussel perfekta för bärbart spelande.

Det är också här mina stora problem med spelet kommer in. Bärbart, men varför 3DS? Ja, såklart vet jag svaret. Örti miljoner sålda konsoler gör sitt när det kommer till frågan om var spelen ska släppas. Men vet ni vad, Hey! Pikmin hade kunnat vara ett perfekt mobilspel. Kontrollerna är så enkla att en touchskärm hade räckt, och den lilla Pikminparken som finns i spelet är redan anpassat som ett så kallat Idle-spel. Den gamla original-3DS som jag spelat på orkar dessutom knappt med spelet, det tappar frames och ser allmänt hackigt ut nästan hela tiden.

Sammanfattningsvis då. Hey! Pikmin är… knappt ens värt att prata om. Det är inte dåligt, men inte heller speciellt bra. Det är lite som ett mobilspel, fast på en helt annan maskin. En maskin som inte befinner sig i min ficka jämt. Det kostar också några hundra procent mer än det genomsnittliga mobilspelet.

Skriv en kommentar