”Det är ju i grunden inget synd om svenska Youtube-mega-über-sensationen Felix Pewdiepie Kjellberg” skriver Petter Hegevall i ett blogginlägg, som reaktion på nyheten att PewDiePie återigen stoppat hela jävla foten i munnen och vrålat n-ordet åt någon i en livestream. Och sådär, bara några få ord in i Petters blogginlägg, så är vi 100% på samma sida. Det är inte synd om Pewds. Inte i någon definition av ordet. Korrekt Petter.

Men sen tar inlägget lite av en vändning. För visst, det är inte synd om Felix, men är det inte ändå, ni vet, lite synd om Felix? Han är ju bara en helt vanlig kille, människa precis som oss andra, som bara vill få använda rasistiska skällsord och skämta lite oskyldigt om att döda alla judar (något som ändå ”sker i Hollywood 62 000 gånger per dag” enligt Petter) under en tid när vi har växande nynazistisk rörelse. Varför kan inte alla bara låta grabben vara?

Som exempel på den extremt oschyssta behandling Felix fått för sitt senaste snedsteg tar Petter ett antal tweets från indieutvecklaren Sean Vanaman, en av grundarna bakom Firewatch-studion Campo Santo. Vanaman skriver att han nu fått nog av att Pewds tjänar pengar på studions spel, och att de tänker se till att alla de videos där Felix spelar Firewatch, samt eventuella videor med deras framtida spel, tas ner. Han uppmanar även andra utvecklare att göra samma sak.

https://twitter.com/vanaman/status/906983575337107456

Men kan ha åsikter om Seans reaktion, så klart. Att hota med använda DMCA för att tvinga ner Pewds videor kan anses hårt. Jag är inte helt säker på att jag tycker att det är den bästa lösningen. Men samtidigt är det kanske förståeligt att de inte vill att deras spel ska synas i vissa kontexter, till exempel en youtubare som tycks ha väldigt svårt att inte häva ur sig rasistiska uttryck.

I Petters text får i alla fall de här tweetsen från en indieutvecklare med strax över 20 000 följare, om världens största youtubare (med 1.2 miljoner twitterföljare), stå som platshållare för en, vagt definierad, lättkränkt samtid. En samtid som är allt för hård mot helt vanliga människor som beter sig precis så som alla andra gör.

”Att det var, är och alltid kommer att vara korkat, omoget, dumt och klantigt att skrika elakheter när man (som kass förlorare) tappar humöret under en tight spelsession – vet vi alla. Men ändå gör vi alla samma sak. Vi har alla suttit där, spelat Call of Duty: Infinite Warfare på nätet, blivit våldsamt tokmördade av samma finniga fjortis 19 gånger i rad och sett hur denne spelare teabaggat våra 19 lik samtidigt som han/hon skrikskrattat med ytterst nasal stämma. Och den spelare (som spelar mycket, online) som inte skrikit något oförskämt en sådan gång – existerar mest troligt aldrig.”

Låt mig här lite försiktigt räcka upp handen och säga att, eh, jag har inte gjort det. Nu har jag visserligen inte spelat jättemycket online, men jag har fått tillräckligt mycket stryk i kompetitiva spel för att känna igen känslan som Petter beskriver. Klart jag lackat satan. Men vad jag minns har jag hittills inte skrikit rasistiska tillmälen mot någon.

Med det sagt har jag så klart skrikit både svordomar och könsord. Säkert till och med i någon stream, även om jag försökt hålla tillbaka. Men det här är inte frågan om att Pewds “skrikit något oförskämt”. Han har inte svurit, eller kallat någon för kukhuvud. Han använde ett uttryck som är ofrånkomligt rasistiskt laddat när det kommer från en kritvit snubbe som inte upplevt en sekund av rasism i sitt liv.

”Bara för att jag skrek ’F***unge’ till min kompis Kent sist vi spelade Halo 4 (han dödade mig fyra gånger på rad, bakifrån, och skrockade med hes stämma samtidigt) betyder ju inte det att jag anser honom vara barnslig eller liten, eller att jag skulle ogilla det kvinnliga könsorganet. Det var bara en riktigt korkad grej jag slängde ur mig, i ilska.”

Jag tror jag talar för den samlade mänskliga gemenskapen när jag säger att vi skiter i om du kallar din kompis Kent för fittunge när ni spelar Halo 4, Petter. Men du måste väl förstå att det här inte är samma sak?

Petter återkommer flera gånger till att Felix inte är en råbarkad mördarnazist som äter spädbarn. “Felix är ju ingen ‘garderobs-rasist’ (som Campo Santo menar) för att han ropade som han gjorde.” (Nu skriver ju Campo Santo-utvecklaren inte faktiskt att Felix är en garderobs-rasist, utan att han är värre än en garderobsrasist eftersom han faktiskt säger saker inför en publik och därför påverkar kulturen på ett negativt sätt, men låt gå.)

Avdelningen ”kul skämt”

Petters poäng är att bara för att du skämtar osmakligt om judar, eller använder ett rasistiskt tillmäle, så behöver du inte vara en genomrutten fullblodsrasist. Och ja, nä, det stämmer väl. Men är det verkligen så lågt vi har lagt vår ribba? Om man inte verkligen menar det när man säger att ett folkslag borde utrotas, då är det okej?

Den rasistiska rörelsen är just nu på många platser starkare än den varit på år. Och även om Felix kanske inte är en av dem som tycker att svarta och judar är mindre värda, så blir den rörelsen uppmuntrad när stora mainstream-symboler uttrycker sig rasistiskt, på skämt eller inte. I en tid när folk går med i våldsamma nazistiska demonstrationer for the lulz, är skämt om judeutrotning inte ofarliga. Speciell inte när du riktar sig till en mestadels väldigt ung publik som ser upp till dig.

Sammantaget är Petters inlägg… något av en röra. Det är inte helt klart vad det är han faktiskt försöker säga.

Han slår å ena sidan fast att det “kommer det ett ansvar med att spela spel när 60 miljoner tittar på och givetvis borde Felix ha skrikit något annat än ‘n***er’ [censurering gjord av mig, Linus anm.]. Det begriper alla.”, men å andra sidan handlar ju hela hans text om att Felix inte ska behöva ta något ansvar.

Inte heller att kritiken mot Pewd skulle ha varit extremt hård känns särskilt konsekvent underbyggd i texten. Hela första stycket handlar om hur bra det går för Felix, och i slutet av andra konstaterar han att “ytterst få av Felix prenumeranter (de som faktiskt är intresserade av spel och streaming av spelsessioner) verkade ens bry sig.” Detta ställer han sedan mot åtta tweets, från en person på en liten indiestudio.

Även i kommentarerna till det här inlägget passar Petter på att ryggdunkas med grabbarna lite.

Men låt oss ändå förutsätta att det är poängen. Vi måste alla börja tolka varandra lite mer generöst, tillåta folk att gör misstag. Så hur applicerar då Petter själv denna tumregel? Man behöver inte gå längre än till ett inlägg publicerat tidigare samma dag för att se att han är något mindre än 100% konsekvent. I ett inlägg om tinnitus passar han nämligen på att slänga iväg en känga mot Aftonbladet Spelas Effie Karabuda för en tweet hon gjorde en vecka tidigare och som redan lett till att hon fått åtminstone ett dödshot. Där blev det inget långt inlägg om att vara återhållsam i sin kritik, nejdå, då var det minsann viktigare att hundvissla åt antifeminister och höhö:a grabbigt.

Allt sammantaget finns det i princip bara en slutsats jag kan dra: Petters enda egentliga poäng är att folk som blir upprörda av saker han inte blir upprörd över borde sluta böla.