Krönika

Tre tips för dig som vill spela No Man’s Sky

Vem hade väl kunnat tro att No Man’s Sky skulle återhämta sig? Spelet var vid släpp en av senaste årens mest uppmärksammade floppar, från massiv hype till fullständigt magplask så snabbt att man fick whiplash.

Jag själv skaffade det på PS4, var helt oimponerad och slutade spela efter bara några timmar. Det såg ganska blekt och trist ut, spelmekanikerna var inte särskilt roliga och sättet de lärdes ut till dig som spelare lämnade minst sagt en hel den att önska. Det gjorde även UI:t som var en jävla travesti att använda sig av. Potentialen fanns där, absolut, men det var för mycket skit i vägen.

Spola fram nästan två år. Hello Games har enligt rapporter gjort ett hästjobb med att patcha och uppdatera spelet, och den allmänna opinionen börjar sakta vända. Och efter att både Peter och Glenn börjat spela det på PC viker jag mig och köper spelet på nytt. Och blir direkt… lite besviken.

Efter allt jag hört om förändring blir jag direkt förvånad över hur mycket av inledningen var identisk till när jag sist började spela. Jag kastas in i en ogästvänlig miljö, är direkt döende och får extremt lite förklaring från spelet om hur jag ens använder grundläggande funktioner. Menyerna är fortfarande bedrövliga, med funktioner placerade på helt ologiska ställen och olika menyer som har identiska funktioner, men som av någon anledning utförs med helt olika knappar.

För att inte tala om att de behållit funktionen att du måste hålla in musknappen för att klicka på vissa menyknappar, en kvarleva från konsolversionen, trots att det är helt ologiskt på PC. Eller det faktum att vissa funktioner kräver att du håller in en knapp som har flera olika funktioner, vilket innebär att spelet direkt efter att du gjort det du ville, också utför knappens andra funktion (jag kan inte räkna hur många gånger jag har av misstag landat mitt skepp när jag bara försökt markera ett mål att flyta mot).

Ovanpå det är pedagogiken fortfarande helt frånvarande. Det är möjligt att det blivit något bättre, men det känns fortfarande ofta som att spelet valt att istället för att hålla dig i handen, karatesparka dig ut mitt på gatan under ett rödljus.

Så nä, det var inte kärlek vid andra ögonkastet. Men jag gav inte upp. Jag kämpade mig vidare. Jag svor inte sällan. Kände mig ibland helt uppgiven, som när jag under spelets “huvuduppdrag” valde att jag ville utforska istället för att åka direkt vidare, och all information om hur jag skulle återuppta uppdraget igen senare försvann. Men jag fortsatte. Och sakta men säkert blev jag fast.

Det är ingen guide över hur du blir bra på spelet
Och det här var en väldigt lång inledning till en inte så lång lista. Jag har efter många om och men, och trots vad som känns som aktiva åtgärder från spelet för att förhindra det, förälskat mig i No Man’s Sky, och jag vill med den här listan hjälpa andra göra detsamma.

Det är ingen guide över hur du blir bra på spelet, för det är jag fel människa att fråga om. Jag är ganska säker på att jag är rätt dålig på det, även om det är svårt att avgöra. Det är ingen lista över leet strats eller coola trick. Det är bara några saker jag lärt mig att jag behöver ändra i mitt eget sätt att se på och spela spelet för att verkligen uppskatta det.

1. Gräset är inte grönare

No Man’s Sky är stort. Tokstort. Det finns ganska exakt örti floptiljarder planeter. Vilket inte fungerar riktigt med hur vi lärt oss att spela i öppna världar. Vi har lärt oss att springa från kant till kant på kartan för att se allt. Ofta med en minikarta nere i hörnet som gör att vi tenderar att se världen ur ett makro- snarare än mikroperspektiv.

No Man’s Skys storlek gör ironiskt nog att det är viktigare att titta nära än långt bort (nära är i och för sig relativt och handlar i det här fallet om planet- och solsystem-skala). När du startar kommer du ha ett uppdrag som ganska snabbt tar dig från solsystem till solsystem. Följ det, men hoppa av någonstans tre eller fyra system in.

Är du som jag kommer du ha en ständig känsla av att vilja vidare, för att komma framåt, men gräset är inte grönare i nästa solsystem. Hitta en planet som har ett relativt rimligt klimat. Slå dig ner. Bygg en bas, jobba på att uppgradera din utrustning och lära sig språk. Börja utforska närområder och andra planeter i solsystemet. Zooma in och förlora dig inte i spelvärldens ofantliga storhet.

2. Slarvar du bort något, försök inte leta upp det

Det här är en mindre läxa, men en som jag rekommenderar att lära sig snabbt. I No Man’s Sky finns en karta. På den ser du solsystemen. Allt mindre än så hanteras kartlöst, huvudsakligen med waypoints vid intressanta platser. Får du reda på var något nytt intressant är placeras det ut en waypoint som du kan följa, men det finns ingen karta där det märks ut. Och när du besökt platsen försvinner waypointen, om du inte befinner dig alldeles i närheten. (Förutom ibland när den inte försvinner. Och ibland när den kommer tillbaka senare av någon anledning. Det här spelet… Det är en röra.)

Att hitta tillbaka till en plats som du inte har en bas på är därför ett rent helvete och något jag skulle rekommendera att inte ens försöka sig på.

Jag hittade en ruin. I den fanns en rad intressanta saker. Den första saken jag plockade upp väckte dock planetens säkerhetssystem och jag fick ett antal drönare efter mig, vilket jag bestämde mig att lösa genom att ta mitt skepp och bara flyga bort en liten bit och sedan återvända. Jag var i luften i under en minut och gjorde mitt bästa för att hålla mig still. När jag landade var ruinen borta och en vild jakt efter den tog vid.

Efter en halvtimme gav jag upp och lämnade planeten.

3. Sluta planera

Det här är den stora läxan, den som verkligen tog lite tid att internalisera och som när jag väl gjorde det var det som gjorde spelet njutbart. När jag startade upp spelet så var mitt huvud fyllt med att som var möjligt. Allt man kunde och allt jag ville göra. Jag ville ha en stor bas och en fregatt och flera skepp och så vidare och så vidare. Storslagna planer som jag direkt satte igång med.

Problemet är att spelet inte riktigt tillåter den typen av planerande. Varje steg kräver tio understeg som var för sig kräver tio understeg och när du gjort de trettio första stegen mot det första steget du ville utföra så inser du att du saknar en grundläggande del och ändå inte kommer kunna slutföra planen.

Jag vet inte hur många planer jag inledde, la ner timmar på och sen fick överge innan jag lärde mig. För att njuta av spelet måste jag fokusera på det allra närmaste. Vad ska jag göra just nu? Samla en resurs, utforska en byggnad. Eller ge mig ut helt utan plan och bara se vad jag hittar. De större sakerna kommer med tiden.


Sådär! Efter den enormt pladdriga texten med väldigt lite substans är du nu helt redo att ge dig ut i No Man’s Sky.

Live long and may the force be with you.

Skriv en kommentar