Guilty Pleasure, enligt Wikipedia;
”A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The ’guilt’ involved is sometimes simply fear of others discovering one’s lowbrow or otherwise embarrassing tastes, such as campy styles of entertainment. Fashion, video games, music,films, and junk food can be examples of guilty pleasures.”
Till nÀsta avsnitt av Skitsnack vill vi veta om det finns nÄgot som ni tycker om att göra, se pÄ eller lyssna till, som ni samtidigt skÀms lite för. Guilty Pleasure Àr ett fenomen som vi finner ytterst intressant och vi vill sÄklart ocksÄ vÀva in era Äsikter och tankar i vÄr diskussion.
SĂ„ var inte blyga – dela med er. Lyssnar du fortfarande pĂ„ Aquas första platta? Eller dricker du fortfarande trögflytande Oboy till frokostmackan? Eller tycker du kanske att Twiligt-filmerna Ă€r bĂ€ttre Ă€n Sagan om Ringen-filmerna? Eller Ă€r du en som inte bryr dig vidare mycket och bara tycker om det du tycker om? Vi vill veta frĂ„n alla er! LĂ€mna en kommentar i detta inlĂ€gg eller maila oss pĂ„ skitsnack@svampriket.se.
Vi kommer spela in veckans avsnitt lite tidigare Àn vanligt, sÄ vi behöver era kommentarer innan Onsdag kl.19:00 om vi ska hinna fÄ in dem i avsnittet.
Hoppas nacken inte vÀrker allt för mycket efter allt headbangande. Ta hand om er!
Tror inte jag har nÄgra direkta guilty pleasures. Inte nu för tiden iallafall.
Förr (högstadiet t.ex.) skĂ€mdes jag för en massa. DĂ„ man skulle vara ”cool” och inte kunde spela spel som PokĂ©mon eller kolla pĂ„ tecknat. Det gjorde jag Ă€ndĂ„ och blev retad för det. Men nĂ€r jag blivit Ă€ldre har jag slutat bry mig och bara kör pĂ„ det jag gillar och ogillar utan att skĂ€mmas alls.
Men jag kanske har missat nÄgot jag skÀms för, men inte vad jag kan komma pÄ just nu.
Splatter och hjÀrndöda action rullar Àr nÄtt j!ag Àlskar, sÄ one tree hill Àr nog min guilty
Guilty Pleasure antyder ju att man Àr lite skamsen över att gilla det, och jag skulle aldrig skÀmmas över nÄgot jag gillar. DÀremot gillar jag ett par saker trots att jag kan erkÀnna att det inte Àr sÄ bra. Jag gillar till exempel Twilight. Delvis för att det Àr sÄ dÄligt att det blir bra, som nÀr ett dussin vÀltrÀnade killar med bara överkroppar springer omkring. Men sen tycker jag det pÄ riktigt Àr ganska awesome nÀr det blir vampyrkrig, och enorma jÀttevargar deltar. Ett annat guilty pleasure Àr vÀl att jag Àr alldeles för tolerant nÀr det kommer till billig sexualisering som uppenbar fanservice, sÄ lÀnge det görs i en ÀlskvÀrd japansk tongue-in-cheek animestil i spel jag gillar. DÄ har jag alldeles för mycket överseende för vad jag egentligen borde tycka Àr skitfÄnigt.
à Äh har sÄ mÄnga hemska tv-program att grotta ner mig i!
Jag gillar de flesta skapa-program, för de Àr inte skit per se, utan har bara inslag av dokusÄpa i sig. Hit hör Project runway, Masterchef och liknande program dÀr man tÀvlar i kreativitet och talang.
Sen Ă€r alla dokumentĂ€rserier fantastiska att förkovra sig i. Hit hör Unga mödrar, Extreme Couponing, 16 and pregnant. DĂ€rtill ”vanliga” skitdokumentĂ€rer a la ”hjĂ€lp min pudel Ă€r mina stödhjul” och liknande.
Jag hĂ„ller med Trazh en del: det var vĂ€rre förr dĂ„ man skulle passa in och inte vara en tönt. NĂ€r man blir Ă€ldre sĂ„ blir det svĂ„rare att skĂ€mmas för saker. Men visst, jag har guilty pleasures som folk ser ned pĂ„ mig för. De tvĂ„ som slĂ„r mig frĂ€mst Ă€r TV-serierelaterade. DagssĂ„pan Sunset Beach sĂ€ndes i runt 750 avsnitt och jag följde varende ett av dem slaviskt – faktum Ă€r att jag har alla utom typ 1Âœ avsnitt inspelade pĂ„ VHS. Det var nĂ„got som jag fick pikar för dĂ„ jag var yngre.
Sedan har vi TV-serien för barn, Hannah Montana, som jag sett igenom varje avsnitt pĂ„ ocksĂ„ (och ja, jag har spelat igenom TV-spelet och lyssnat pĂ„ musiken ocksĂ„). Det sistnĂ€mnda Ă€r det nĂ€rmsta jag kommer guilty pleasure som jag skĂ€ms för, eftersom jag inte lika stolt deklarerar att jag sett det. Men för Skitsnack kan jag göra ett undantag! đ Det Ă€r inte sĂ„ jag ser en superhög kvalitĂ© som andra missar, det Ă€r bara skönt att glo pĂ„. DĂ€r andra kollar pĂ„ 2Âœ mĂ€n kollar jag pĂ„ Hannah Montana istĂ€llet. Det Ă€r inget konstigare Ă€n sĂ„ för mig. Slötittande helt enkelt. MĂ„ste jag skĂ€mmas för det?
Hmm, svÄrt eftersom jag inte skÀms över vad jag tycker om lÀngre. Dessutom; i dagens hippa kretsar sÄ Àr det ju coolt att tycka om töntiga saker.
Eller…. hmm… sakerna kanske mĂ„ste vara töntiga hela vĂ€gen för att bli ironiskt coola. Det finns sĂ€kert saker jag skulle skĂ€mmas för att tycka om – om jag gillade all musik som gĂ„r pĂ„ radio till exempel.
Jo – jag kanske har en förresten! Slipknot (och liknande band) Ă€r nog ganska mycket en guilty pleasure för mig numera. Speciellt efter Iowa och subliminal verses-plattan nĂ€r de har blivit riktigt mesiga. Inte ens metallkidsen vĂ„gar sĂ€ga att de gillat slipknot. Sen har jag vĂ€xt ifrĂ„n tungmetall-estetiken överlag numera. Men musikaliskt gillar jag valda delar som fan!
Min guilty pleasure: Vissa metalband med en töntig image (Slipknot, Lamb of God, m.fl):
Guds lamm: https://www.youtube.com/watch?v=Nh2vPCRRRNA
Slipsknut: https://www.youtube.com/watch?v=MXlCFBluTMY
Jag har bara en Guilty Pleasure. En TV-serie som jag skÀms över att jag gillar. Glee.
Ni pratade om Gilmore Girls i förra avsnittet. Och i början var det en guilty pleasure för mig skÀmdes lite över att se det men nu Àr jag stolt över att sett en av dem bÀsta tv-serierna. Jag bara Àlskar den serien har sett hela serien 3 gÄnger.
Jag har aldrig varit en sĂ„n som skĂ€ms över det jag gillar, men dĂ€remot var man ibland lite restriktiv med vad man berĂ€ttar för folk. MĂ„nga visste ju t.ex. att jag lekte med lego i högstadiet, men det var ju inte det första jag tog upp nĂ€r jag dom snygga tjejerna eller dom tuffa killarna frĂ„gade vad man hade gjort i helgen…
Men nu i vuxen Ă„lder har jag inga som helst problem med detta đ
Ăr nog inte först med att sĂ€ga det, men guilty pleasure har tappat guilt-delen pĂ„ senare Ă„r. SĂ„ lĂ€nge man kan motivera den ”dĂ„liga” smaken blir det pĂ„ nĂ„got vis coolt. Postironi, typ. Coolaste katten i stan Ă€r man om man blandar högt och lĂ„gt. Helst ska favoritfilmerna vara Citizen Kane, Det Sjunde Inseglet, Die Hard, Pretty Woman och Troll 2.
Men om jag ÀndÄ skulle peka ut mina guilty pleasures fÄr det blir Justin Timberlakes Sexy Back och Adolphson & Falks Mer Jul, som jag över huvud taget inte kan vÀrja mig frÄn.
Konspirationsteorier av alla slag. Ett totalt slöseri med tid, men ack sÄ underhÄllande. Ju knasigare, desto bÀttre.
MĂ„ste sĂ€ga att jag Ă€r barnsligt förtjust i japanska tokusatsu TV-serier. Och för att inte gĂ„ in allt för lĂ„ngt pĂ„ vad det Ă€r för den som inte vet, tĂ€nk Power Rangers fast hela den genren som japan har med poserande plastkostym hjĂ€ltar som slĂ„ss mot frigolit monster. Jag Ă€r fullt medveten om att det Ă€r barnsligt, storyn pĂ„ sin höjd Ă€r OK och att inte ens fighterna Ă€r sĂ„ bra koreograferade… men det Ă€r Ă€ndĂ„ nĂ„got dĂ€r som intresserar mej. Inte sĂ„ att jag Ă€r helt sĂ„ld pĂ„ tokusatsu, jag följer ingen serie för tillfĂ€llet, men har tidigare kollat pĂ„ fler Ă€n jag borde ha dĂ„ mycket visade sig vara ren skit. Men likfan Ă€r jag dĂ€r och kollar pĂ„ designerna till drĂ€kterna nĂ€r en ny Kamen Rider serie snart ska ha premiĂ€r och kollar ibland pĂ„ YouTube efter coola fighting montage. Men som sagt, genren Ă€r inte super intressant och har mer eller mindre kört fast i samma spĂ„r dĂ„ det enda som byts ut i nya serier Ă€r ett ytligt visuellt tema. Med lite mer pengar och ett bra manus kunde det bli mycket bĂ€ttre… men det Ă€r Ă€ndĂ„ barnprogram gjorda för att sĂ€lja merchandise det handlar om, sĂ„ det Ă€r vĂ€l att önska för mycket.
Jag skulle dock ÀndÄ rekommendera Kamen Rider Kabuto eller Garo om nÄgon frÄgar om dÀr Àr nÄtt vÀrt att se.
Testar mitt nya nick. Ălskar’t!
Till saken; jag har ett nĂ€rmast perverst förhĂ„llande till QP-menyn pĂ„ McDonalds. Detta Ă€r nĂ„got som vĂ€xt fram under de senaste tvĂ„ Ă„ren, dĂ„ jag innan dess aldrig gillat burgarna utan istĂ€llet tagit mcnuggets. Men nu nĂ€r man Ă€r ”vuxen” sĂ„ mĂ„ste jag bara erkĂ€nna att jag Ă€lskar QP:n och allting med den.
MĂ„nga av polarna i mitt fotbollslag bor vid ungefĂ€r samma omrĂ„de i göteborg, sĂ„ sĂ„ledes har donken vid ramberget varit ett naturligt vattenhĂ„l att samlas vid efter matcher. Har vi vunnit fĂ„r man ta plusmeny, aldrig annars. VattentĂ€tt system đ Förra Ă„ret kom jag pĂ„ mig sjĂ€lv att bli nĂ€stan euforisk vid varje vinst, dĂ„ det ju innebar en plusmeny senare!
Jag vet att allt material och alla rĂ„varor och sĂ„ antagligen Ă€r bajs, och att brödet skulle överleva en atomvinter osv men jag kan inte hjĂ€lpa det; det ĂR SĂ JĂVLA GOTT! Det Ă€r lite som alkohol, man Ă„ngrar sig oftast efterĂ„t đ
Sköt om er och sÄ ses vi kanske pÄ retrospelsmÀssan!
PS. Om ni vĂ€ljer att lĂ€sa detta, sĂ„ skulle det betyda oerhört mycket för mig om Samson anvĂ€nde sin Janne Josefsson-röst đ DS
varje söndagmorgon ser jag pĂ„ pokemon innan jag gĂ„r till jobbet, fast nu nĂ€r jag Ă€r 27 behöver jag inte skĂ€mmas sĂ„ som jag gjorde nĂ€r jag sĂ„g det pĂ„ högstatidet đ
Fan, missade deadlinen. Aja bara för sakens skull kan jag sĂ€ga att min guilty pleasure var Seventh heaven. FörstĂ„r inte varför jag gillade att titta pĂ„ det men det var nĂ„got man sĂ„g pĂ„ efter skolan pĂ„ dagarna. Sjukt konservativa och kristna vĂ€rderingar dĂ€r det Ă€r bibelbĂ€ltes amerikanism koncentrerad. ĂndĂ„ gillade jag att titta pĂ„ denna jobbigt krystade familj och de problem de mötte.