En av de svåraste delarna att sätta fingret på när man ska bedöma ett spel är hur spelet känns att spela. Som spelare vet man ofta efter bara några minuter om ett spel känns bra eller inte, men det är inte alltid enkelt att sätta ord på varför. Och det är dilemmat jag nu står inför när jag ska försöka förklara Through The Nightmares. Ett spel som helt enkelt inte känns bra.
Jag backar och ber om ursäkt. Drug Dealer Simulator är mot all förmodan inte dåligt.
Hur kul är det att mörda spindlar? Väldigt. Det är väldigt kul.
Linus har upplevt den sanna PS4-upplevelsen.
Jag hade verkligen inte tänkt skriva en text till om mitt spel. Precis som jag inte hade tänkt skriva den förra texten om mitt spel. Men jag känner ändå att jag vill dela med mig av vad som hänt sen senast. För det har varit lite av en resa.
Hitlers tid är över.
För två veckor sedan släppte jag en video som handlade om jag jag hade utvecklat ett clicker-spel. Spelet har jag jobbat på i några månader, men videon visade sig ta till och med ännu längre tid än så. Vilket betydde att när videon väl var klar, så hade jag inte ens orkat titta åt spelet på nästan ett halvår, trots att jag in videon sa att jag fortfarande höll på att utveckla det. Jag skulle inte kalla det en lögn, det var sant när jag skrev orden och någorlunda sant när jag spelade in dem, bara något mindre sant när videon väl var klar.
“Early access” är en modell för spellansering där spelare kan köpa och spela spelet i ett ofärdigt stadium. Detta ger utvecklarna möjligheten att använda pengarna som kommer in för att finansiera vidare utveckling, och få direkt feedback från spelarna. Men det behöver du säkert inte att jag berättar, konceptet har sedan länge blivit mainstream i spelvärlden.
