Politik finns i allt, inklusive spel. Att aktivt ignorera det när man spelar är att kraftigt begränsa sig själv som skribent, och för den delen konsumet. Stäng inte av hjärnan.
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
Expressen använder rasistiskt våldtäktsspel för att begå bidragsfusk
Om du är intresserad av spel i någon grad är chansen stor att du sett en Expressenartikel om föreningen Sverok fladdra förbi i dina flöden. I artikeln, med det extremt dramatiska namnet “Skattepengar betalas ut till rasistiska våldtäktsspel”, pekar Expressens journalist på vad han anser är stora brister i sättet Sverok kontrollerar sina medlemsorganisationer. Han pekar på en rad föreningar vars namn kraftigt tyder på att de enbart skapats för att ta del av Sveroks bidragspengar, vilket i förlängningen är våra skattepengar.
Kingdom Svamps 1.5 del 2
Resan fortsätter! Efter Kingdom Hearts 1 går vi huvudstupa in i Chain of Memories och trillar allt djupare ner i vansinnet.
Är ett släppdatum en nyhet?
Så för ett tag sedan så gick jag ut och slängde shade över speltyckare som inte riktigt kan dra gränsen mellan kritiker och influencer. Den texten avslutade jag med en uppmaning om att inte låta det här gå på slentrian, utan tänka på vad vi gör och hur det uppfattas.
Det ledde till en del intressanta diskussioner, vilket var kalas. Och efter lite mer funderande är jag här för att slänga ännu mer shade.
Moonlighter (PC)
Rouglikes är verkligen inte för mig. Hela grejen med att börja om från början varje gång man dör är något jag aldrig kommer förstå lockelsen i. Jag kan dock gilla vissa delar av spelens gameplay. Att krypa genom dungeons har absolut sin charm, och jag skulle säkert spela mer av den typen av spel om det inte vore för hela den där permadöd-grejen.
Och som ni alla säkert listat ut med lillfingret så är det precis det jag får i indiespelet Moonlighter.
Stoppa valfriheten
Det är säkert ingen som missat att God of War är ganska bra. Folk som spelar det tenderar att säga saker som “det där spelet var ganska bra” och “jag har roligt när jag spelar mordgrek”. Jag har själv sagt de sakerna. Ofta och mycket. För det är ett ganska väldigt bra spel.
Men nu är jag inte en sån som skriver positiva och glada saker. Sånt är för töntar. Jag skriver elaka saker om saker jag inte gillar. Så jag kommer fokusera på mitt enda stora klagomål på spelet:
Det finns för många saker.
Vad vi kan lära oss av #NotMyBattlefield
I fredags publicerade vår käre Pim ett kalasfint svar på #NotMyBattlefield-rörelsen. Det kändes väldigt skönt att hen tog på sig det, då jag annars antagligen hade publicerat en 5000 ord lång, könsordsfylld vansinneskrönika som inte hade hade förbättrat situationen för någon. Det var skönt att Pim tog det, så att jag kunde släppa det.
Förutom att jag inte riktigt kunde släppa det.
27 snabba
För några månader sedan blev jag tillfrågad ifall jag ville ta rollen som Sveriges representant i Nordic Game Awards jury (en position som Niklas höll förra året). Då jag älskar att bli utvald till saker, nästan oavsett vad det är, tackade jag direkt ja, utan att riktigt inse mängden spel jag skulle vara tvungen att trycka in i huvudet.
Nu är Nordic Game Awards över, och här sitter jag med en massa åsikter om en massa spel. Så jag tänker att jag skriver ihop en snabb sammanfattning av de spel jag känner att jag har något att säga om.
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
stötta riket
