Jag hade beslutat mig för att inte skriva någon upprörd text om det senaste utspelet från bleknande c-kändisen Katrin Zytomierska. Jag kunde inte se någon direkt poäng i det, då jag inte ens tror att hon själv lyssnar på skiten hon kräker ur sig. Det är inte så mycket en faktisk åsikt, som det är hon som desperat skriker “se på mig!” i hopp om att förlänga sin tveksamma relevans ytterligare en liten stund. Jag såg inte syftet med att lägga energi på vad som i praktiken bäst kunde liknas med när Robinson-Robban målade sig smurfblå och studsade runt i en TV-studio.

Men ändå sitter jag här, suckandes, och känner att kanske går det att hitta något meningsfullt att säga om Zytomierskas utspel om hur föräldrar inte bör låta sina barn spela Fortnite.