Linus har fortsatt sin djupdykning i storyn i Kingdom Hearts, och nu kommit fram till seriens första spel. Ett spel vars story vore relativt rimlig, om inte ungefär alla delar vore retconnade av senare spel. Men vem fan vill att saker ska vara rimliga?
Jag har funderat på att skriva den här texten ett tag, och till och med inlett den några gånger. Men jag har tvekat och avbrutit, delvis för att jag inte vetat exakt hur jag velat formulera mig, och delvis för att jag vill vara lite försiktig så att jag inte jag inte missförstås och kritiken jag vill framföra tas emot fel. Men nu är det så dags.
Låt oss prata om etik inom speljournalistik.
Jag är inte ekonom. Eller marknadsanalytiker. Eller ens nästan kvalificerad att uttala mig i en majoritet av frågorna jag frekvent uttalar mig i. Jag är bara en snubbe som spelar spel och har åsikter.
Så låt oss prata om kapitalism.
*Skrikande gitarrsolo*
Den fjärde mars i år fyller jag tjugosex. Tjugosex är en ganska meningslös ålder utan någon egentlig större betydelse, så när jag skulle försöka komma på hur jag ville fira dagen stod det still i huvudet. Jag menar, mer still än vanligt. Så jag bestämde mig för att skita i fester, middagar och organiserade utflykter till lokaler där man skjuter på varandra med ljuspistoler. Istället bestämde jag mig för att fira det dagen innan, den tredje mars, med er.
Zoink är en sån där spelstudio som är svår att sätta fingret på. De har släppt en bit över tio spel de senaste åtta åren men hittills inte gått något riktigt definierande genombrottsspel. Deras spel har fått genomgående ljumna mottagande, med konsensus att de är ”helt okej”, men inte mycket mer.
Fe känns som deras stora försök att ändra på det.
Världens största youtuber, Pewdiepie, döljer en mörk hemlighet. En hemlighet som Linus nu grävt fram.
Det är väldigt intressant att titta på hur snabbt det kan gå när specifika spelkonventioner kommer och helt tar över en genre. Så sent som 2000 skrevs en nu smått legendarisk recension av Alien Resurrection där recensenten gick hårt åt den nymodiga kontrolluppsättningen som lät dig styra kameran med högerspaken samtidigt som du styrde karakären med vänsterspaken. Ett år senare kom Halo och blåste undan alla tvivel om att just den kontrollmetoden var ohotad kung över första- och tredjepersonsspel på konsol.
Jag gissar att inte många missat att vi förra veckan publicerade det fulla uppropet med alla vittnesmål från spelvärldens #MeToo, #ViSpelarInteMed. Responsen var enorm och generellt var mottagandet ett och detsamma: helvete vilken skit det finns även i vår bransch. Det var väl inte direkt oväntat, men att se det svart på vitt gör det alltid verkligare och mer konkret.
