Av alla utvecklare som dominerade äventyrsgenren på 90-talet, så var ju självfallet LucasArts en av de stora giganterna. Så, dags att värma upp ditt pekfinger, för här kommer en lista på några av LucasArts allra bästa äventyrsspel.
Ensam är stark, sägs det. Visst, ibland kanske det är så. Men en person med en fantastisk sidekick är nog starkare! Veckans fredagslista kommer att fokusera på den där karaktären vid sidan av. Karaktären som får protagonisten att växa, att krympa, att bli starkare eller i värsta fall svagare.
Jag vet inte om det handlar om nostalgi. Eller kanske acceptans. För visst, vi kan ha överseende med så mycket i spel – dåligt gameplay, rosslig musik, eller kanske lite halvful grafik. Jag räcker snabbt upp handen och erkänner att jag ibland slåss lite väl hårt för spel som kanske inte är fullt sådär magiska som jag själv uppfattar dem.
Om det finns ett spel som jag hela tiden får höra ska vara ”det bästa spelet någonsin” så är det Grim Fandango. Överallt tycker jag det finns som påstår detta. Då jag är en så otroligt seriös speljournalist tänker jag gå till botten med detta påstående.
Niklas är så till sig att han nästan kissar i byxorna av att Grim Fandango har släppts i HD-utgåva. Men är det värt för de oinsatta att sätta tänderna i idag, eller hör det hemma på 90-talet?
Jag såg nyligen en minidokumentär som hette ”Diggin’ in the carts”. Den handlade om spelmusik och fokuserade främst på viktiga japanska kompositörer men lade även en del tid på vanliga människor som vuxit upp med de blippriga tongångarna. Dokumentären var delvis en kärleksförklaring till vikten av att minnas var man kommer från samtidigt som den gav ett historiskt perspektiv på något som desperat behöver det. Jag anser nämligen att om spel på riktigt ska kallas konst har vi tillsammans med tillverkarna ett kollektivt ansvar att ta vara på kulturens historia, både tekniskt men också kontextuellt.
