Månadsresumé

Månadsresumé: Oktober

Oktober har passerat och med det har höstmörkret gjort sitt intåg. Allt är dock inte kallt och bistert för det här innebär starten av spelens högsäsong. Det är dags att tända värmeljusen och bänka upp med allt vad vintern har att erbjuda.

Först ut har vi Tobias som spenderat månaden ur förstapersonsläge.

Borderlands 2 (PS3)

Jag spelade aldrig det första Borderlands, jag trodde inte det var nått för mig. Jag hade antagligen fel för tvåan fick mig klistrad framför TVn som få spel gjort det senaste året. Jag spelade med kompisar, jag spelade själv och jag spelade med främlingar. Olika historier skapades beroende på hur jag tacklade spelet och jag älskade varje sekund.

The Unfinished Swan (PS3)

Indie-spelen stakar mer och mer ut framtiden för vår kära spelbransch. Det är där man vågar ta ut svängarna och testa nya koncept. Ibland blir det bra och ibland inte, men det blir nästan alltid intressant. Ett spel som hypats i fem år släpptes äntligen och resultatet är vackert om än något knapphändigt spelmässigt, men vad gör det när helheten är större än delarna?

Doom 3 BFG Edition (PS3)

Jag fick efter åtta år äntligen uppleva Doom 3. Trots dess grafiska åldrande lyser stora kvaliteter igenom och när Aliens-vibbarna gör sig som mest påminda myser jag verkligen i soffan. Kombinera detta med en gammal och en ny expansion och kompletta versioner av Doom 1 och 2 till ett vettigt pris och du har en riktigt bra deal.

Killzone (PS3)

Rötterna till en av Sonys idag viktigaste franchiser är den här gamla skjutaren. Trög styrning, korkad AI, dåliga karaktärsmodeller, uselt röstskådespeleri och fladdriga vapen kontra uppföljarnas tunga känsla, smarta AI och täta atmosfär. Ingen hit, Guerilla Games fick göra om och göra rätt.

Vidare har vi Samson som slagits till sjöss och jagat svanar.

Assassin’s Creed 3 (360)

Tyvärr väldigt mycket av samma sak. Visst är sjöslagen trevliga nytillskott i spellägessamlingen, men har man inte fastnat för serien innan finns inget revolutionerande (ämnet till trots) som kommer ändra ens uppfattning. Assassin’s Creed 3 är nog det bästa Assassin’s Creed-spelet i alla fall.

The Unfinished Swan (PS3)

Eftersom det är något fel på mig har jag följt spelets utveckling sedan jag först hörde talas om det 2009. Ändå blev jag överraskad när jag äntligen fick sätta tänderna i det. Årets i särklass snyggaste spel, men kanske var det lite för många idéer som trängdes om lite för lite plats för att verkligen komma till sin fulla rätt.

Zombie Driver HD (PC)

Hjärndöd Zombieslakt och eskortuppdrag sett ur ovanifrånperspektiv. GTA 1 möter Crazy Taxi, fast med bossar, typ. En ganska kul idé som roar för stunden, men faller platt på den trötta stereotypa manuset som inte ens försöker. Som att spela en tonårings svenskläxa på temat ”hårdkokt dialog”.

Linus har sett all sin tid försvinna in i Gearbox rymdwestern. Ja, och så har han ju spelat Halo 4. Men det får ni inte läsa om förrän imorgon.

Borderlands 2 (PS3)

Nä, jag är inte helt klar än. Men vi har tjatat om spelet till leda och jag tror att jag har samlat mina tankar tillräckligt för ett utlåtande.
Borderlands 2 kör på devisen extra allt och lite till. Och det är ju kul. En baziljon vapen och lika många fiender att använda dem på. Men ibland sker det på bekostnad av finessen. Och ibland blir det lite för monotont. Borderlands är som en påse goda chips. Och som med alla goda chips äter jag alldeles för många, mår illa och säger att jag aldrig ska äta chips igen. Och sen äter jag dem igen dagen efter. För jag älskar chips. Chips är skitgott. Men ibland önskar jag att det fanns något lite fräscht att bryta av med, när det blir lite för mycket samma-samma. Som tur är kan man dela chipsen med några kompisar. Då blir det, såklart, mycket bättre.

Herr Lundblad har spelat alldeles för många bra spel denna månad.  Han har varit tvungen att skriva ”spelscheman” så att de har fått lika mycket kvalitetstid med honom.

Dishonored (Xbox 360)

JDishonored är helt klart ett utav årets bästa spel. Det var länge sedan jag har blivit så påverkad av ett spel. Dishonored har brytit ner mig och fått mig att känna mig som den sämsta TVspelaren i världen för att i nästa stund klappa mig på kinden och säga ”duktig pojke”. Jag har alltid hållt Bioshock och Singularity vädligt högt , när det kommer till fps-spel, men får nog de båda se sig slagna av Corvos äventyr.

Forza Horizon (Xbox 360)

Jävlar i min växellåda vad roligt Forza Horizon är.  När det kommer till hjärndött och spelande enbart för nöjes skull finns det inget spel i år som kan slå Horizon på fingrarna där. Jag har spenderat alldeles för många timmar brummandes genom Colorado och jag vet med säkerhet att det kommer bli alldeles för många timmar till.

Medal Of Honor Warfighter (PS3)

Jag kan avslöja redan nu att MOH Warfighter kommer inte bli årets shooter. Hade det varit det enda spelet i sin genre som släppts i år, så hade det kanske haft en chans till den titeln.  Även fast jag ännu ej har spelat Halo 4 eller Black Ops 2  så är jag övertygad att det är där jag kommer få min dos av ”häftig fps-pang pang” i år. Jag kan dock se en viss potential,  men då måste jag titta riktigt noga.

Skylanders Giants (Xbox 360)

Till en början var jag tveksam, men efter att ha spenderat tid tillsammans med Giants och min son är jag nu övertygad. Skylanders Giants är precis så där bra som jag hade hoppats på. Jag har redan laddat upp med ett gäng figurer som ska presenteras på julafton. Det vill säga om jag kan hålla mig så länge?

Det är mestadels Persona 4 som spelats hemma hos Tommy. Och lite Professor Layton, men inte tillräckligt för att sätta betyg än. Däremot spelade han hela fjärde delen av årets bästa spel.

The Walking Dead: Around Every Corner

Del fyra i den fullkomligt fantastiska Walking Dead-serien från Telltale Games fortsätter vara årets bästa spel och hantera valmöjligheter i spel bättre än nästan alla andra. Visst, det är förmodligen den svagaste delen hittills, bortsett från inledningen. Men om du spelat alla delar upp till den här är det inte som att du kommer strunta i del fyra. Och det ska du inte heller, för även om det är en svag episod sitter jag som vanligt fastklistrad och kan inte släppa handkontrollen förrän eftertexterna rullar. Del fyras viktigaste roll är att bygga upp inför den femte och sista episoden, och aldrig har vi lämnats med en så plågsam cliffhanger.

Malin har tagit sig an samma titlar som Samson, Ludde och Tommy, utöver sitt sedvanliga Bioware-beroende.

The Unfinished Swan (PS3)

Lika mycket som The Unfinished Swan vinner på sin estetik förlorar det på missad potential. Upplevelsen är inte sammanhållen utan känns som separata bra idéer tvångsmässigt förpackade utan en chans att utvecklas ordentligt. Trots det är The Unfinished Swan intressantare än majoriteten av alla titlar du kommer spela i år, men med fem år borde det kunnat ta ut svängarna lite mer.

The Walking Dead: Around Every Corner

Medan TV-serien skjunker ned i en allt bekvämare dvala cementerar Telltales The Walking Dead sig som årets kanske bästa spelupplevelse. Around Every Corner är ett av seriens svagare ögonblick men trots det ångestframkallande välskrivet och moral ställs mot magkänsla vid varje beslut. Slutet på den näst sista episoden bäddar för en oerhört mörk säsongsavslutning som enbart tycks kunna sluta i tragedi. Som jag längtar!

Forza Horizon (Xbox 360)

Precis när jag trodde att racingspel var något förbehållet min ungdom då preja bilar var en form av Zen-terapi bränner Forza: Horizon in och krossar mina fördommar om att körglädje bytts mot realism i alla moderna racingspel. Så här barnsligt roligt har jag inte haft med fejkvägar sedan Need For Speed II.

Anders har som ni vet inte spelat nånting utan har mest snackat skit.

Skriv en kommentar