Retroresan

Pokemon: FireRed

Anders och Samson har tillslut, något sent, börjat förstå fenomenet som de helt missade under sent 90-tal. Detta då duon till månadens avsnitt spelat Pokemon; FireRed till Gameboy Advance och beskådat spelseriens rötter i bekväm GBA-skrud. Men som ni säkert känner till vid det här laget så innehåller ju ett Retroresan-avsnitt mycket, mycket mer.

Till detta avsnitt har exempelvis Anders återigen öppnat upp sagoboken för Final Fantasy 7, men som deklarerat i förra månadens avsnitt så har han ju sällskap denna gång, och Samson gör Sagostunds-premiär med ett fantastiskt resultat! Allt som allt, ett avsnitt som klockar in på över sex timmar och förhoppningsvis är värt all väntan.

Länkar:

På arméns begäran följer hålltiderna för avsnittet nedan:

00:05:33 – Lyssnarbrevssäcken öppnas
01:52:53 – Månadens spel: Pokemon: FireRed
03:29:13 – Musikpaus
03:37:44 – Sagostund: Final Fantasy 7, kapitel 1
05:10:30 – Månadens lista: Samlarobjekt i tv-spel
06:10:26 – Nästa spel
06:14:25 – Outro


Hämta här

Kommentarer

  1. Trazh [ træʃ ] skriver:

    First.. Nej, okejdå. MEN DÅ VARE DAGS FÖR BÄSTA FREDAN PÅ HELA MÅNAN!

  2. Tony Emmeborn skriver:

    Tjohoo!! Hårdrocksfredag och Retroresan går vidare med nytt avsnitt. Det kan knappast bli bättre!

  3. Ruben skriver:

    Play Before You Die, Odpod OCH Retroresan på samma fredag.
    Triss i podd-gubbs!

  4. MrBiskvi skriver:

    Hey!

    Blir lite besviken när Nintendo DS inte kommer vara med, även om jag fattar varför. Det är något med konsolen som känns retro, beror säkert på att jag var ung när det spelades för min del, det är ju gammalt för fanken. Till exempel Advance Wars och Proffessor Layton hade varit kul att höra om.

    Tidelag är olagligt i Sverige sedan 2014, inte bara som djurplågeri. Källa: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/nu-blir-det-olagligt-att-ha-sex-med-djur

    Underbart att ha er tillbaka, tycker konceptet att det kommer ett avsnitt i månaden är perfekt för er, mindre stress, bättre och mer underbyggda åsikter om spelen från er sida. Tycker definitivt att ni är bättre än förr, vilket säger ganska mycket då ni var ganska långt ifrån dåliga innan.

    Får se om jag följer med och spelar i framtiden, än så länge är jag bara glad att få lyssna på er 🙂

    Tack för mig!

  5. ReDead skriver:

    Aaaah, blir lite sprallig när Anders pratar om hur han fallit lite för konceptet med Pokémon, var lite beredd på att ni båda skulle tycka som Samson gjorde. 🙂 Självfallet sitter jag och skakar på huvudet när den påstådda bristen på djup tas upp, men så har jag ju livslång erfarenhet och oräkneliga timmar med spelande och bakgrundspåläsning. Det mesta av djupet i spelsystemet träder dock fram utanför själva huvudäventyret (såvida man inte lägger in egenpåhittade regler såsom Nuzlocke challenge), så förstår ändå era åsikter där. Tittar man på kompetitivt Pokémon-spelande och förstår allt som ligger bakom så märker man hur många olika strategier och häftiga kombinationer och movesets man kan skapa, särskilt när vi blandar in dubbelstrider.

    Men, det är en stor jävla vägg man måste riva och ta sig igenom för att sätta sig in i det, och mycket av det är sådant man måste läsa sig till utanför spelen eller bara lyckas lista ut själv genom att pröva sig fram. Så ni har ändå min fulla förståelse i denna fråga. I dagsläget hade jag aldrig i livet ens funderat på att orka sätta mig in i något dylikt. Men det är också en av de fina sakerna med serien: man behöver absolut inte sätta sig in i det ordentligt för att kunna spela igenom spelen och ha roligt med dem, men för de som vill finns djupet där.

    Angående bristen på story, och i synnerhet Samsons jämförelse med de tidiga Zelda-spelen så håller jag inte med. Pokémon och de tidiga Zelda-spelen är ju på helt samma nivå vad gäller motivation och djup i berättelsen. Det enda sättet de spelen funkar i den aspekten idag är ju via sin egen förmåga att fantisera och rollspela som den stumma huvudkaraktären. Sen att du nog gillar settingen i Zelda bättre, och att motivationen ”rädda prinsessan” tilltalar dig mer än ”spöa gangsterligan, fånga alla och bli bäst”, och att du har ett nostalgiskimmer över dem som hjälper kan jag såklart köpa. (säger dock inte att storyn i Pokémon är BRA, allt hänger på hur bra man själv lever sig in, och jag har självfallet en enorm fördel med min uppväxt, animen och allt :p)

    Bra avsnitt, ni gjorde mig glad! 🙂 Har fortfarande månadens lista kvar att lyssna på, men sparar det till någon kommande dag. Hoppar sagostunden då jag inte vill ha spelet spoilat för mig ifall jag någon dag bestämmer mig för att spela det.

  6. Quid skriver:

    Det är något speciellt med Retroresan, liksom över 6 timmar podd och jag höjer inte ens på ögonbrynen, jag bara lyssnar 🙂

    Ang. Pokemon-spelet så tröttande jag redan efter 2 timmar, man kan se det som om jag beställde en pizza med hemkörning, tröttnade på att vänta och åt något annat istället…

    Sagostunden var riktigt trevlig, det blir en annan grej när ni är med båda två. Det är 5 år sen jag själv spelade spelet, men det känns ändå som om jag kommer ihåg det mesta. Ser verkligen fram emot fortsättningen på detta.

    Upplägget med månadsavsnitt känns perfekt för Retroresan, detta är underhållning när den är som bäst! Keep up the good work! 🙂

  7. SloaneRangerSW1 skriver:

    Åh! Vaknar och hittar ny podcast redo att avnjuta. Fylls av julaftonskänsla i januari. Återkommer med massa intressanta tankar och kommentarer så fort jag påbörjat avlyssningen. Dags att öppna en flaska vin…

  8. T4 Was Here skriver:

    Okay, where to begin…

    WOW, Ni har verkligen ingen koll!
    För det finns minst tre ”pokémon men med dinosaurier” spel.

    Fossil Fighters, vars senaste del: Frontier, är så nytt att det kom ut till 3DS och har kart racing. Och man hittar nya dinosaurier genom att gräva upp fossiler. Men andra spel har den gimmicken också, som Spectrobes men det har aliens istället och:
    Dinosaur King, som är baserat på sten-sax-påse och en (kass)anime som gick på TV4 månar.
    Battle of the Giants: Dinosaur av Ubisoft som är en del av meta serie som även innehåller Dragons och Mutant Insects.
    Finns nog fler, so HOW did you miss that!
    Fan, Digimon har också en massa dinosaurier som blir cyborger när dom (digi)utvecklas.

    Kul att höra att det var just utveckling av monsters som ni gillade bäst för det är mesta man gör i Digimon World.
    Och jag har kommit på hur man förklara skillnaden mellan Pokémon & Digimon. (Well, animerna atlest.)

    Pokémon är Mulan’s ”Jag ska göra män av er nu” för det är ju vad Ash/Du som spelar försöker bli genom att ”be the very best”.(vilket är vad som gör anime så frustrerande i långa loppet för till skillnad mot Bart Simpson så försöker Ash åstadkomma ett längre mål sedna dag ett men kommer ingen vart för han börja på ny kula varje gång han kommer till nästa ”spel”. Därför Adventure mangan är så mycket bättre. Den byter protagonister vid vare nytt spel släpp istället. Vilket gör att dom kan teama upp senare, och det är lika coolt som det låter~)
    Medan Digimon är Markoolio’s ”Vilse i skogen”, för både hjältarna i anime och Digimon World killen blir transporterad till en digital nonsens värld fylld av monster som behöver hjälp.

    Fast det som JAG tror gjorde att Pokémon krossade alla rivalerna är nog att dess värld är ett så snäll och optimist paradis som barn vill att världen ska vara.

    Anyway, om dom där DS spelen ni frågade om.
    Jag skriver om dom i nästa post så att jag
    MEN OM NI SPELAR DOM I RETROREAN INNAN DIGIMON WORLD SÅ LÄR JAG BLI SÅ JÄVLA SUR.
    För det spelet spikar jag som mitt ”vill se att ni spelar i poden” spel, because fuck göra en lång list med retro favoriter, Digimon är vad jag vill spel med er.
    Bara så ni vet.

    • T4 Was Here skriver:

      Hoppsan… Kan in vara så snälla ta deleta den första medan jag går och duscha så kommer jag till back med alla bra/intressant DS spel jag kan komma på.
      Okay?
      Tack.

  9. T4 Was Here skriver:

    Okay, where to begin…

    WOW, Ni har verkligen ingen koll!
    För det finns minst tre ”pokémon men med dinosaurier” spel.

    Fossil Fighters, vars senaste del: Frontier, är så nytt att det kom ut till 3DS och har kart racing. Och man hittar nya dinosaurier genom att gräva upp fossiler. Men andra spel har den gimmicken också, som Spectrobes men det har aliens istället och:
    Dinosaur King, som är baserat på sten-sax-påse och en (kass)anime som gick på TV4 månar.
    Battle of the Giants: Dinosaur av Ubisoft som är en del av meta serie som även innehåller Dragons och Mutant Insects.
    Finns nog fler, so HOW did you miss that!
    Fan, Digimon har också en massa dinosaurier som blir cyborger när dom (digi)utvecklas.

    Kul att höra att det var just utveckling av monsters som ni gillade bäst för det är mesta man gör i Digimon World.
    Och jag har kommit på hur man förklara skillnaden mellan Pokémon & Digimon. (Well, animerna atlest.)

    Pokémon är Mulan’s ”Jag ska göra män av er nu” för det är ju vad Ash/Du som spelar försöker bli genom att ”be the very best”.(vilket är vad som gör anime så frustrerande i långa loppet för till skillnad mot Bart Simpson så försöker Ash åstadkomma ett längre mål sedna dag ett men kommer ingen vart för han börja på ny kula varje gång han kommer till nästa ”spel”. Därför Adventure mangan är så mycket bättre. Den byter protagonister vid vare nytt spel släpp istället. Vilket gör att dom kan teama upp senare, och det är lika coolt som det låter~)
    Medan Digimon är Markoolio’s ”Vilse i skogen”, för både hjältarna i anime och Digimon World killen blir transporterad till en digital nonsens värld fylld av monster som behöver hjälp.

    Fast det som JAG tror gjorde att Pokémon krossade alla rivalerna är nog att dess värld är ett så snäll och optimist paradis som barn vill att världen ska vara.

    Anyway, om dom där DS spelen ni frågade om.
    Jag skriver om dom i nästa post så att jag slipper börja om att skriva allt det här om det skiter sej.
    MEN OM NI SPELAR DOM I RETROREAN INNAN DIGIMON WORLD SÅ LÄR JAG BLI SÅ JÄVLA SUR.
    För det spelet spikar jag som mitt ”vill se att ni spelar i poden” spel, because fuck göra en lång list med retro favoriter, Digimon är vad jag vill spel med er.
    Bara så ni vet.

    • T4 Was Here skriver:

      Så DS.
      *host harkel*
      SONIC RUSH IS THE BEST SONIC GAME, NO SHUT THE FUCK UP, IT IS!

      • T4 Was Here skriver:

        (shit, la tv-dosan på musen när den var över skicka knappen så lått oss lossas som om inget hände, OH en spelmusiks konster!)
        Varför? BOOST! Med ett knapp tryck kan man ska gasa rakt igenom hela banor, få fiender all flyga all världens väg och plöja genom spikar om man tar dom på flat sidan.
        Använder man boost smart så kan man flyga förbi hela plattforms sektioner och klara banor på ett par minuter. Som Sonic borde göra!
        Men hur får man boost? Genom att Tricksa när man stuts hoppar eller grindar. Vilket gör rak sträckor roligare. Man kan hopp sparka också!
        Och musiken är nått Jet Set Radio like sampling remix funk.
        Plus det introducerade Blaze the Cat, den bästa av Sonic tjejerna!
        Hur bäst är hon? HON ÄR DEN ÄNDA AV TJEJERNA SOM HAR EN SUPER FORM!
        Och hennes story om en is prinsessa med ironiska eld krafter som lär sej om vänskap bara för att bli tvungen att lämna sina nya vänner i slutet är rätt touching för ett Sonic spel.(slut musiken hjälper med feel’sen också)
        Även om den här parodin är right on the money…: https://www.youtube.com/watch?v=Ho6y_23mW14
        Men spelet har sina fel. Som att det kanske bara är hyperaktiva jävla asperger barn som jag som gillar att boosta som fan.
        Och att använda underskärmen till att ha Tails/Cream leka fucking cheerleaders under dom annars rätt balla boss fighterna är bara dumt och Sonic’s story är samma skåp mat man har serverats sedan post-Sonic Adventure… Även om iden med Eggman Nega vinner några poäng till den.
        Så 9/10 av mej.

        Synd bara att dom körde dess vinnande koncept i backen några spel senare…
        Med dom där jävla väggarna man måste trycka neråt för att ta sej förbi t.ex.
        Vilket fucking flow förstörande påhitt…

        Nu måste jag fucking sova!
        Next time, Star Fox Command.

        • T4 Was Here skriver:

          Okay so Star Fox Command is… weird.
          Men jag tycker det är ett bra spel ändå.
          Det bästa av ”Krystal” trilogin.(Men jag har inte spelat SF:Assult så vad vet jag)
          Och lyckas faktiskt med stylus plus knapp kontroll, tack vare att alla knappar förutom start knappen skjuter. Men man får fortfarande kramp om man spela förlägne…

          Men det är storyn som göra spelet så udda, för den får mej att tänka på visual novel med dess text, gör ett val som bestämmer vilket slut du får, mer text och sen så spelar man ett strategi pussel där men ritar flight paths för att dra aggro i väg ifrån Great Fox v2 och sedan skjuter ner specifikt fiender i ”all-range mode” med karaktären som kom i kontakt men dom.
          Vilket innebär att spelet har 16 spelbara karaktärer med egna stats och skepp. Now thats cool!
          Och det gör att man få se storyn får olika perspektiv vilket är varför jag tycker den har den bästa i serien. Till och med skurarna får lite mer fokus än dom andra spelen.

          Synd bara att det blir rätt enformigt om man spelar det för mycket och ”haters” tjatar om att det inte är ett riktigt Star Fox’s spel även om det är gjort av Dylan Cuthbert, who previously worked at Argonaut Software endligt wikipedia och med music från Hajime Wakai.
          Så det är rätt så jävla Star Fox. Eller måste nintendo spel var samma hela tiden?

          Och precis som Metroid Fusion är det den sista delen i canon med några rätt definitiva slut. Vi pratar ”och dom levde lyckligt i all sina dar” slut här, om man inte får ett BAD END.
          Det är så skruvat att Screwattack’s ”decks of deathbattle” gjorde en video om hur crazy det är. Men den borde ni inte kolla på, spoilers ni vet.

          För jag kan se en framtid där ni spelar hela ”Kristal” trilogin av Adventure, Assault och Command i nått Super Star Fox avsnitt.
          Anyway, det värst med Command är den mer simpla redesignen som ser rätt för jävligt i vissa fall, särskilt med Fox och det är detta spels fel att han ser så ful ut i Brawl…

          Nästa spel på DS listan: Wario Ware: TOUCH! och varför jag hatar att smartphones inte har en stylus som standard.
          (Och hej, jag lyckade prata både om Sonic och Star Fox without bring up furries! Men det är för att jag spar på krutet, *ominous laughter*)

          • T4 Was Here skriver:

            Wario Ware Touched! är ett av dom första DS spelen jag spelade.
            Fick en demo version när jag köpte ”early bird” set genom Club Nintendo.
            Det hade också Metroid Prime: Hunters: First Hunt demot(som jag vill prata mer om sen) och Super Mario 64DS, som ni nog lär hata mer än originalet för den byter analog stick kontroll mot d-pad+run button eller konstig touch pad stick simulator. Men efter som det var mitt första (inte demo) DS spel den sommaren så spelade jag det ändå tills jag hade alla stjärnorna vilket gör att jag har en softspot för det. Att det har bättre grafik, mer content och touch pad minispel som är roligare än core spelet hjälper. Och från minispel till minispel, Wario Ware Touched! varse demo jag lät folk test för att få dom att förstå dealen med stylus kontroll. För även om det är litet av ett techdemo som visar vad Touch kontroll kan så är det ett jävla bra techdemo.
            Och fan vad next gen det här kändes när man hörde den här musiken första gången.https://www.youtube.com/watch?v=8lsvuvz9aNY
            Text i spelmusik var rätt sällsynt på GBA.
            För att inte tal om när man låste upp Mike och var tvungen att använda mikrofonen. Shit vilket kul spel alltså.
            Har en massa ”leksaker” som t.ex en ägg klocka man kan låsa upp också.

            Men det repar touch skärmen nått förbannat med allt rubbning och skit man måste göra. Synd är det också att Wario Ware serien aldrig har nått samma nivå eller detta spelet i min mening…
            Och DS har gjort att jag hatar smartphonse för att dom inte har samma pixel precision jag är van vid. Blir lika förbannad varje gång jag trycker fel.

            Next up, Tetris DS, det bästa Tetris av dom alla!

  10. Mattias "Bob" Sörbom skriver:

    Bra skit pojkar.
    Puss

  11. BooliBoo skriver:

    Det låter som epilepsi Samson. Har haft två på jobbet som råkat ut för samma sak och de fick efter några månader reda på att orsaken var just epilepsi. Kan vara något annat iofs men det låter som detta. Enda nackdelen för de på mitt jobb är att de livnär sig på att köra lastbil vilket man inte får göra då så var glad för att du fortfarande kan göra allt på ditt jobb…… förutom steg klättringen då. 😉

    Nu ska jag lyssna vidare.

  12. Olov L skriver:

    Skämspåle är ett mycket bra ord. Jag ska börja säga skamkudde också.

  13. Redlime skriver:

    Superbra avsnitt som vanligt!
    Jag minns när jag var 10 år och lirade pokemon red att jag redan då tyckte det var ett väldigt simpelt rollspel men man var så inne i pokemon med tv serien, korten man bytte med varandra osv så det gjorde inte så mycket.

    Gillar att ni lirar FF7 igen då det ger mig en anledning att köra om ett av mina favoritspel igen. Älskar hastighetsknappen som finns i PS4 versionen, det snabbar på segt grindande rejält.
    Tänkte precis som Magnus försöka mig på en platinum men hade ingen aning om vad man behövde göra för att dejta Barret, så det är nog försent för mig.
    Men ska försöka ta alla andra och om jag orkar köra om igen bara för just den trophien.

  14. Mulker skriver:

    Vilket bra avsnitt!
    Roligt att höra en annan version av the man who sold the world, jag har bara hört Nirvanas version:) sagostunderna kommer ju bli skit bra, det funkar ju super bra när ni berättar den ihop!

  15. SirSmeghead skriver:

    Bra avsnitt som vanligt, men hade helst sett att ni kört något annat spel för sagostunden än FF7 (som nog är det FF jag gillar minst av dom jag faktiskt spelat).
    Sedan undrar jag en sak Samson, vart sjutton får du ett a ifrån efter Smeg i mitt nick ifrån? 😛
    Sir-Smeg-head (Smeg uttalas ungefär som vägg och ägg, dvs ”Smägg”.
    Det nicket är ursprungligen ifrån den brittiska sci-fi-komedi-tv-serien Red Dwarf hursomhelst ^^

  16. El_Kebabo skriver:

    Hallå boys!
    Trevligt att ni är tillbaka igen.
    Pokemon är verkligen inte min grej så hoppade faktiskt över det snacket efter att ha lyssnat en halvtimme på den delen.
    Sen det här med era listor tycker jag heter inte är så intressant, men kanske blir bättre med ett annat ämne.
    Sagostunden tycker jag som många andra kunde ha varit med ett annat spel än ff7, men jag tycker ändå att ni gör ett bra jobb med den när ni växlar mellan er när ni pratar om det.
    The dig har jag aldrig sett eller knappt hör nått om förut så ska bli intressant att lyssna på.
    Keep the up upping and brilliant.
    / El_Kebabo

  17. Loverlord skriver:

    Riktigt tråkigt att du fått ett krampanfall Samson. Konstigt nog skedde alltså detta mellan dina spelsessioner i Pokémon, vars ett av alla teveserieavsnitt är känt för att ha orsakat tusentals epilepsianfall när det sändes i Japan.

    Även låten som spelas i Lavender Town i Pokémon Red/Green/Blue/Yellow har ett mytomspunnet förflutet och sägs ha drivit mängder med barn som spelade spelet galna, med allt ifrån illamående till hemska självmord som resultat. Ett sammanträffande? I think not! Var glad att du kom undan med ett enkelt krampanfall istället 😉

    Mer information om den kusliga låten finns att läsa här: http://creepypasta.wikia.com/wiki/Lavender_Town_Syndrome

    Angående fenomenet Pokémon så var jag jätteförtjust i spelen helt utan att bry mig om varken teveserier eller samlarkort. Det som gav ett extra djup till spelet var däremot att spela tillsammans med kompisar som man utmanade och bytte monster med titt som tätt. Glädjen som infann sig när jag till sist lyckades samla ihop alla 151 Pokémon mins jag än idag som något helt fantastiskt.

    Det var med andra ord synd att ni inte spelade med varandra under retroresan, tror att ni gått miste om en stor del av spelets storhet på grund av detta.

    Andra spel där samlande av monster spelar en central roll ser jag redan att det har nämnts en del. Men en av mina favoriter är Shin Megami Tensei 3: Nocturne (samma utvecklare som ligger bakom Persona-serien), där man kan få monster att gå med i ens lag genom att prata med dem och säga rätt saker.

    Skönt att ha er tillbaka gubbar och fortsätt bjuda på matig underhållning!

    Keep the good working work good!

  18. Kletet skriver:

    Vad jag gillar er. Allting känns precis som vanligt när jag lyssnar och det är underbart. Jag har inför detta spel suttit och undrat ifall jag ska följa med på resan eller inte (The Dig är löjligt billigt på Steam i dagsläget) men det enda jag ser framför mig är hur svårt jag kommer ha för den slags peka-klicka spel idag. Det funkar inte. Jag kan inte. Plus att ni ändå ger mig den fulla spelupplevelsen, fast bättre. För ni är så himla bra.

    MEN! Jag måste kritisera något! Sagostunden. Ni sade att det var första gången ni satt utan anteckningar. Ändå kändes det som den mest opersonliga sagostunden… någonsin? Det kändes mer professionellt än någonsin, absolut. Men samtidigt kändes på ett sätt oerhört inövat och som att ni pratade mer från manus än någonsin. Om ni skulle välja att tweaka sagostunden inför nästa avsnitt skulle jag vara den sista att klaga.

  19. Dandagob skriver:

    HAR RETRORESAN KOMMIT TILLBAKA????!??? VAFAN!??? HUR I HELVETE..

    PS. Nu ska jag spränga den sten jag levt under. Lyssna på avsnittet. Fan vad glad jag blir. Så himla fint att ha er tillbaka DS.

  20. Tommy skriver:

    Jag var skeptisk till retroresan en lång tid men tänkte ge det en chans i och med nylanseringen och jag bara älskart!

    Har spelat om flera gamla spel som ni har pratat om i gamla avsnitt för att sedan mys-lyssna om era intryck!

    Next up:
    Super Metroid
    Majorna Mask

    Tack för en gryyym podd!

  21. T4 Was Here skriver:

    Måste börja på ny kula ser ja.
    Okay det som göra att Tetris DS är bäst av alla Tetris spel jag spelat är inte den mysiga retro nes kostymen eller den funk-tastiska remix musiken utan alla kontroll innovationerna som vad jag kommer ihåg introducerades i detta spel.

    Som att man kan trycka Upp för att direkt sätta tetriminon på plats, hjälp av att man har en ”skugga” som visar var den kommer landa.
    Man kan spara spara ett block tills man behöver den.
    Och så länge man mashar roterar knappen så fastnar inte tetrimion blocken inte vilket göra att man kan få den där man vill ha den.

    Men detta innebär inte att spelet är easy, åh nej.
    När man når högre nivåer så blir hastigheten ridiculous.
    Man inner knappt se nått.

    Och det är bara i det ”standartmäsiga” marathon mode.
    Det finns 6 modes totalt och även om dom flesta är bara för gimmicks som Touch mode. Och man kan spela 8 spelare med singel cart download play. Jävligt bra att cons eller fester med många DS.

    Det ända dåliga är att vissa bakgrunder är low res och det är förbannat svårt att hitta nu för tiden för alla vet hur bra det är.

    Next time, Elite Beat Agents!

    • T4 Was Here skriver:

      Så Elite Beat Agents är ett av dom DS spelen som lätt skulle bli ett bra mobil spel.(tillsammans med Wario Ware Touch! och Segas Project Rub)
      Ett enkelt men skoj rymt spel med amerikans tolkning av japansk över the top humor som dra en i hjärtsträngarna med jul banan.
      Synd bara att alla låtarna är covers, I guess…
      Jag är inte mycket till musik insekt så jag vet inte om dom är några bra låtar eller inte.
      Har heller inte spelat Ouendan så vad vet jag.
      Men jag hittade det för 99kr på MediaMarket när det öppnade i Kalmar så det var jävlar rad.

      Next Time, Metriod Prime: Hunters.

      • T4 Was Here skriver:

        Så ska vi prata om Metroid Prime seriens svarta får.
        Nej, inte Pinball spelet, det ska vara rätt sjyst för ett flipperspel i Metroid kostym.
        Och till skillnad från Metroid Prime: Hunters så lär det ha bra kontroll.
        För även om Hunters kontroll är bättre än Kid Icarus: Uprising och Dillon’s Rolling Western för man kan vara vänsterhänt.
        Men det gör ju spelets stylus kontroll inte mindre kramp framkallande…
        Det finns en knappar only kontroll variant men den är för långsam för spelets snabba takt. Särskilt i multiplay.
        Och medan vi pratar fel så har det några av dom sämsta bossarna jag sett.
        (Fast dom får ni upptäcka själva om ni gör en Metroid Prime retrospektiv när NX är ute.)

        Anyway så pratar jag inte om dom andra Bounty Hunterna när sa bossar.
        Dom är mer ”random encounter” och multiplayer classer(in lack of a better word) med unika vapen och ”morph”modes.
        Fast det gör dom inte mindre badass, kolla bara på intro: https://www.youtube.com/watch?v=f2Hnja6pOuw
        Synd bara att dom alla dör i slutet och bara återkommer som Smash Bros troféer…
        Men det är ju ett av Metroids återkommande problem, att introducera cool sekundära karaktärer och sen bara slänga dom i soptunnan.
        Vi kommer aldrig nog att se Anthony Higgs igen.
        Och han lever till skillnad mot alla andra cool Metroid side characters som Trion får Prime 3 CORRUPTION.
        Anyway detta spelet var så vitt jag vet Nintendo’s första ONLINE FPS.(på handhållet atlest)
        Dom få gångerna som jag testade det så funkade det rätt okay, spelar som en Unreal Tournament light med olika karaktär att spela med.
        Bättre än multiplayn i Prime 2 i alla fall.

        Jag har mer att säja om det här spelet men det är sent och jag vill bli klar med den här listan innan nästa vecka är slut.

        Next Time, Mario Kart DS. Min favorit i serien.

        • T4 Was Here skriver:

          Så Mario Kart DS.
          Det mest revolutionerande spelet i serien.
          Den introducerade Retro Cuperna, olika fordon, online play, min favorit bana Waluigi Pinball och Misson Mode som borde va med i fler Mario Kart spel för det har FUCKING BOSS FIGHTS! Sure, dom är återanvända från SM64DS men det är rätt ballt att knuffa ner Chief Chilly i vattnet genom att ramma honom med en svamp boostad kart.
          So yeah its my fav, även om jag saknade Tricks boosten från MK:Wii när jag testade det innan jag började skriva.

          Fast pga att det spelet är så proppfullt av cool stuff så känns dess efterföljare jävligt mesiga i jämförelse.(VAR FAN TOG MISSON MODE VÄGEN OCH VAD HÄNDE MED BATTLE MODE I WIIU WTF!!!!)
          Och jag hatar ärlig talat att bygga en egen kart.
          Jag vill inte testa och grinda mej fram för att hitta en bra kart som passar min main man Luigi. Ge mej min Poltergust 4000 och fuck off.

          Next Time, några snabba och sen är jag fucking färding med DS.
          Synd bara att jag nog inte hinner få in dom andra sakerna jag ville säja men jag ska försöka!

          • T4 Was Here skriver:

            Okay några snabba om andra DS jag har. GO! GO! GO!

            The World Ends With You: Det bästa ”originella”(det finns en portning av Crono Trigger på ds för fan) JRPG jag har spelat på DS, lite knepig kontroll men fan vilken STYLE~

            James Cameron’s AVATAR DS: som DS Zelda spelen fast utan bullshit gimmicks som Nintendo envisas sej att ha med i sina firstparty spel…
            Jag tycker också att Zelda med en touch av Beyond Good & Evil(för varför döda alla cool rymd djuren när man kan ta kort på dem i stället) skulle passa perfekt till ett spel i detta universum.
            Fast detta spel i inte det spelet men har en charming ”saturday morning cartoon” känsla.
            Man kan bara skratt åt vilka rövhål RDA soldaterna är i första cutscenen.
            Och romansen mellan Nok och Molly är så söt~

            Advance Wars: Days of Ruin: Försökte få liv i serien genom att göra det mer grim och realistiskt men det föll rätt platt för mej när storyn har trötta anime klyschor.
            Gameplayet är basiclly the same.

            MEGAMAN ZX & ZX ADVENT: Zero seriens oälskade avkomma som likt sin pappa blandar Megaman X gameplay med Metroidvania värld med blandat resultat. För utforskade i 2d + instant death pit = NEJ FÖR FAN.
            Men att kunna förvandla sej till alla(fast bara dom mänskliga i ZX) boss robotarna är sick coolt och att X seriens vägg hopp är alltid jävla nice.
            Och man kan spela som Tjej i ett MegaMAN spel. YEA!
            Fast byt kön i Advent om ni vill att hon ska vara mentor till en.
            Vilket är fucking coolt.

            Clash of Heroes: Might & Magic: Sötare grafik än konsol versionen men sämre lokal multiplay om man inte har två karts.

            Core Pokémon spelen: Fan vad nice touch kontrollen är.

            Digimon RPG lär va bra men kom inte ut i Europa så vit jag minns…

            Phantasy Star Zero: försöket fånga Monster Hunter publiken men ingen brydde sej. Synd för det är en utmärkt påbyggare av det klassiska Dreamcast/Gamecube mmoet koncept.
            Fast det har en JRPG grej som jag hatar så mycket!
            Multiple choice frågor som inte påverkar ett SKIT!
            För man MÅSTE gå och rädda lilltjejen, man MÅSTE göra den här questen, man MÅSTE vända sej mot månfolket även om man spelar som den rasen, för man MÅSTE vara hjälten.
            SÅ VARFÖR FRÅGAR NI ENS MEJ VAD JAG VILL NÄR NI BARA SÄGER NEJ VI GÖR DET SÅ HÄR!? GAHHHH! Bullshit…

            Brain Age: Flummigt men kul hjärnpussel.

            Caslevaina trilogin är ett måste även om det blir Demon’s Souls svårt ibland. Har fortfarande inte klara Dracula i Order of Ecclesia…
            Synd för det var med det spelet dom kom över den dåliga anime arten.

            Mario & Luigi: Bowser’s inside story är det bästa av Mario & Luigi serien. Fast jag har bara spelat det först och detta så vad vet jag.

            CONTRA 4: har inte spelat det men det lär vara jävla BOSS.
            (också ospelat men av WayForward:)
            Alien Infestation: det ända bra som kom från colonial marines skandalen.

            Dragon Quest remakes lär vara några av dom bästa JRPG som finns.

            Vad mer… Nämde jag Project Rub, Sega rolig stylus minispels romans?
            Äh fuck it, nu får det fan-i-mej vara nog!

  22. Per skriver:

    Tack för mysigt avsnitt!
    Kul med två mysfarbröder som läser god natt saga
    Kram Per

  23. Tufa påjken skriver:

    För det första vill jag säga att ni återigen har släppt ett jättebra avsnitt. Jag känner, som Anders, att jag verkligen förstår hypen som fanns med pokemon och är lite avundsjuk på de som helhjärtat kunnat ta del av det under sin barndom. Jag höll också, likt Samson, på med hockeykort, men det var inte under en så lång period för så småningom kom ”pogs” och alla i skolan glömde allt som hade med hockeykort att göra och därmed var min korta samhörighet inom samlar-gebitet över för alltid (pogs var inget kul).

    Kul att vi fick höra den här säsongens första ”kan man säga så?” från Anders också!
    Angående listan i pokemon-avsnittet: ska det inte angränsa till retrospel? Eftersom jag inte är en gamer ”per se” (gillar mest att höra/läsa om retrospel, kanske lägger max 20h på faktiskt spelande per år) så kände jag mig helt lost i er lista eftersom ni enbart avhandlade samlande i ”nya” spel. Det är ER podcast, så jag försöker inte säga åt er vad ni ska diskutera, bara en liten tanke från den egoistiska varelsen som kallar sig för ”tufa påjken” (oj, vad jag överanvänder citationstecken förresten. ”Skön grej”).

    Ni diskuterade även ”skitsnack” och att ni kommer att köra igång med en ny säsong när ni inte håller på med retroresan. För min del får ni gärna låta ”skitsnack” ligga begravd isåfall. Jag tycker att ”skitsnack” är en jättebra podcast, men retroresan är rent JÄVLA guld (”It’s gold, Jerry”, ta Seinfeld-referensen, schysstarå). Ge oss säsong 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 och 23 (???) istället.
    På tal om ”skitsnack”: MMA-specialarna? Kom igen Anders, titta på folk som slår ihjäl varandra? Vad är du för en barbar?!? Du lyssnar säkert på Biffy Clyro samtidigt. 😉

    Tips på spel:
    007: Nightfire till ps2- Det enda shoot ém up (förutom quake) där jag verkligen har uppskattat singelplayer-läget.

    Jag har varit med och spelat ”The Dig” till denna gång.
    Here it goes:

    Presentation:
    Jag tycker att designen på karaktärerna är charmig, klassisk Lucas Arts ”peka och klicka”-spel som har människor i huvudrollen. Estetiken på platsen där det hela utspelar sig känns dock ganska tråkig. Introduktionen är jätteintressant, presskonferensen samt ”rymdpromenaden” är väldigt engagerande. Sedan: not so much. Det är sand, grottor och träsk och kuber (visserligen ganska mysiga grottor, träsk och kuber men också rätt trista). Det mesta som ska vara rejält utomjordiskt är baserat på någon slags 90-talsversion av forntida egyptisk estetik, sådär kul tycker jag. Mellansekvenserna är snygga, jag förmodar att en inte kan förvänta sig så mycket mer av ett spel från 1995. Musiken är funktionell och stämningsfylld.
    Jag ogillar karaktärerna. När Brink dör så känns det bara skönt, en mindre att störa sig på (varför måste en återuppliva honom?). Low kan en dels se som en karaktär som är klassisk ”the voice of reason”, tråkig men hyfsat sympatisk, MEN hans one-liners är i klass med George Clooney i ”gravity”, d.v.s. sämst, och merparten av hans dialog består av dessa (exempel: ”Toto, I don’t think were in Kansas anymore” när de precis kommit till den utomjordiska planeten). Dislike på den gubben med andra ord. Maggie vet jag inte vad jag ska säga om, kanske att hon gillade att fixa grejer själv? Typ så. Det känns som att jag inte har någon anledning till att fortsätta spela dels på grund av att jag ogillar karaktärerna men också för att de är så lakoniska.
    ”vi kanske borde försöka ta oss härifrån”
    ”Nja, men ok då, kanske”
    Engagemanget är på botten.

    Gameplay:
    Att engagemanget är bristfälligt skulle kunna övervägas av att miljöerna, trots sin tråkighet, samt musiken är väldigt mysig. Det huvudsakliga ”gameplayet” är dock pussel och många av dessa pussel bygger inte på någon slags logik och jag blir bara frustrerad. Hur ska en till exempel förstå koden för att roboten ska plocka upp linsen ganska tidigt i spelet? Lyckades ni lösa det utan att kolla på en guide? Hur ska en ens veta att det finns en robot där som kan plocka upp den? Hur ska en veta att koden är typ en färgkombination på typ sju rutor när det finns cirka trettio möjliga rutor att fylla i färger på? Utan guide så hade jag nog kunnat spendera en livstid utan att förstå hur den där linsen ska plockas upp.

    Summering:
    Eftersom jag inte har spelat ett peka-och-klicka-spel på väldigt länge så vet jag inte om min frustration inför ”The Dig” bygger på att jag har för dåligt tålamod för att uppskatta den här genren eller om det är det här spelet som är för svårt. För att vara ärlig så spelade jag kanske två tredjedelar av spelet, sedan snabbspolade jag mig igenom resten på youtube. Jag pallade helt enkelt inte. Jag tror att det kan vara en kombination av dåligt tålamod från min sida och för hög svårighetsgrad som fick mig att ge upp, men om storyn samt karaktärerna hade engagerat mig mer så hade jag möjligtvis (med hjälp av en guide) faktiskt kunnat uppskatta spelet.

    Pizza:
    Det här är en pizza som min storebror tipsat mig om, men han vägrar berätta vad som finns på. Intressant, tänker jag, och beger mig till pizzerian. Jag beställer en ”The dig”, och där alla andra pizzor på menyn har beskrivningar så saknas det på denna. Pizzabagaren vägrar också säga vad den innehåller men berättar att den kostar 79:-. Detta är irriterande men jag blir väldigt nyfiken, så jag beställer den ändå. När jag ska betala med kort så säger pizzabagaren att jag måste betala i enkronor.
    Jag suckar, går till en bankomat och löser växel på ICA.
    När jag kommit tillbaka och slänger fram mynten säger pizzabagaren att han inte kan ta emot betalningen om jag inte lägger alla enkronor i ”rätt ordning”.
    Jag blir frustrerad men jag är samtidigt väldigt nyfiken på den här konstiga pizzan, så jag går med på hans krav.
    När jag då tänker ”i rätt ordning” så förmodar jag såklart att han menar i en ordning då mynten är tillverkade. Jag börjar med det äldsta myntet längst till vänster och jobbar mig upp till det nyaste längst till höger. Pizzabagaren skakar på huvudet och säger ”That won’t do anything”. Jag lägger då mynten i omvänd ordning och pizzabagaren skakar även då på huvudet och säger ”that won’t accomplish anything”.
    Satansjävlafanhelvete, tänker jag för mig själv. Jag vänder på vartannat mynt så att varannan visar klave upp och varannan visar krona. Då säger bagaren ”Hmmm…”.
    Jag är något på spåren!
    Jag börjar lägga mynten i ändlöst olika kombinationer och får enbart ”hmmm…” från bagaren. Jag vägrar ge upp, men när jag stått där i sju timmar och vänt på mynt så blir min frustration total (klockan är nu fyra på morgonen). Jag ringer min bror som tydligen lyckats köpa den här pizzan, han skrattar men berättar att jag ska lägga mynten i vissa kombinationer. Först ska jag ge pizzabagaren tio enkronor där var tredje ska visa en klave uppåt, annars enbart krona uppåt, sedan tolv enkronor där de fyra första visar klaven, sedan en krona uppåt, sedan två klavar. Det här fortsätter i samma stil tills jag slutligen betalat hela beloppet.
    Jag frågar då bagaren och min bror om logiken bakom hur man ska betala, svaret blir att det inte finns någon logik, det är helt godtyckligt. Kocken har enbart hittat på detta system för att han gillar att jävlas.
    Jag får pizzan i en kartong, och nu är jag supernyfiken till att veta resultatet av denna gissningslek innebär så jag sliter upp locket.
    Däri ligger en Margharita…
    Det är visserligen en ovanligt vacker Margharita och osten samt tomatsåsen är god men medan jag äter den så tänker jag bara att den här pizzan inte var värd all tid jag lade ner på att anförskaffa den.

  24. Våmgör skriver:

    Det här var ett pretty good, prettyyyyyy, prettyyyyyy, prettyyyyyy, prettyyyyyy, pretty good avsnitt!

  25. Bruce Willis från Hollywood skriver:

    Ni bårde spella Dan Dålmä haha verdens besta spel tiep 😀

  26. Olov L skriver:

    Jag kom att tänka på en formsak. Precis som ni numera har en lista över hållpunkterna i programmet kan ni väl göra en lista över hur långt ni spelar i FF7 varje gång? På så sätt underlättar ni för eventuella eftersläntrare. 🙂

  27. Bob Loblaw skriver:

    Måste ge er beröm för en fantastisk start på säsongen. Jag var lite tveksam till en till sagostund med final fantasy 7 men tycker att första delen var riktigt bra och den gav lite mer djup när båda är med och berättar. Gillar även upplägget med ett avsnitt per månad då man har större chans att hinna spela med.
    Som ett stort fan av peka och klicka spel och framför allt lucasarts spel så var det extra kul att ni valt att spela ett som jag själv tidigare inte har spelat.

    The Dig

    Presentation
    The dig är jämfört med andra av lucasarts peka och klicka spel mer seriöst och innehåller mycket mindre humor. Det har en mer filmisk känsla över sig och man märker att Spielberg har haft ett finger med i spelet.

    Tycker överlag att presentationen är bra. Bakgrunderna är varierande och ser fortfarande riktigt bra ut och ger känslan av att man är på en annan planet. Animationerna och videosekvenserna ser även dom riktigt bra ut. Jag skulle beskriva grafikstilen i The dig som ett snyggare another world.

    Musiken i spelet är fantastisk, mystisk och stämningsfull. Den passar väl in och höjer stämningen. Däremot så tycker jag att röstskådespelet är lite upp och ner och inte alls i samma klass som t.ex. Blade runner och Broken sword, två liknande spel som tidigare har spelats i retroresan.
    Dialogerna känns stela och inte särskilt givande vilket är synd då själva handlingen i spelet är intressant.

    Gameplay

    Ett klassiskt peka och klicka spel där man plockar upp olika föremål och löser pussel. Som så många andra spel i samma genre så är det mycket trial and error. Det är lätt att missa ett objekt då de ibland kan vara otydliga eller svåra att se. Eftersom man i stort sett är på ett ställe under hela spelet så kan ett missat föremål leda till backtracking, vilket i längden blir segt då det är många områden att gå igenom. Det är tacksamt att man snabbt kan byta skärm genom att dubbelklicka och på så vis slippa se karaktären vandra långsamt över hela skärmen om och om igen.
    En del pussel är riktigt svåra och känns ologiska, men jag köper det då man är på en främmande planet med okänd teknik och pusslen går ut på att förstå hur tekniken fungerar och på så vis lösa pusslet även om det ibland kan bli lite väl svårt. Kanske att vissa pussel upprepades lite för ofta t.ex. när man ska öppna dörrarna men tycker överlag att de var underhållande.

    Slutsats
    The Dig är ett spel som lovar mer än det ger. Fantastisk presentation och bra inledningen men spelet tappar i kvalitet mot slutet. Trots det så tycker jag att det var underhållande men det kan kanske bero på att jag är förtjust i peka och klicka spel överlag. Det ska bli intressant att höra vad andra som inte är lika insatta i genren tycker.

  28. Oldgast skriver:

    Grafik:
    Väldigt snyggt. Vackra miljöer. Det känns som man får igång spelarens fantasi. Det är förvisso pixligt men allt är så välpixlat så man får fram rätt känsla.

    Ljud:
    Riktigt bra och stämningsfull musik. Ljudet arbetar bra för att sätta känslor i olika situationer. Musiken är väldigt atmosfärisk och ligger som en välavvägd ljudmatta.
    Den blir aldrig riktigt uttjatad. Röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb.

    Kontroll:
    Peka klicka.

    Gameplay: Många repetitiva pussel. Pusslen är dessutom ofta ganska fantasilösa och tråkiga. Ofta ganska dålig vägledning dessutom. I vissa situationer så kan Boston lägga kommentarer som ger små hints. Detta är dock alltför sällan.
    Jag hade uppskattat om det inte tog så förbenat lång tid att röra sig mellan olika platser. Bolltransport suger. Jag känner mig ofta väldigt förvirrad och har egentligen aldrig riktigt någon koll på vad jag försöker åstadkomma eller vart jag är på väg. Hoppas nu inte att jag är ensam om detta. Kommer bli som den där känslan när man diskuterar en uppgift från ett matteprov. Alla andra har fått fram svaret 10 medan man själv svarade Östergötland.

    Slutplädering: Känns som att historien är intressant och ganska spännande. Dock drunknar den i en stor mängd sega pussel samt ständig förvirring.

    Några lärdomar: Tyska vetenskapsmän är onda. Visste man inte det innan man lärde sig att jorden är rund? Spaden är världens bästa redskap. Den som gräver skall finna.
    Bollar funkar alldeles utmärkt som transportmedel.

    Pizza:
    Detta är en pizza som du köper av ett gäng ”pålitliga” bagare. Du bestämmer dig för att äta på plats. Du beställer en pizza med en bra sås, något fint kött, typ oxfilé.
    På pizzan finns även lite grillad zucchini och en smaskig vitlöksost. Efter en stund så får du ut en tallrik. Tallriken innehåller dock bara en kvarts pizza. Följdaktligen frågar du bagaren varför du inte får en hel pizza. ”Vi har bakat en hel pizza men du får själv leta upp resten av slicarna. Jag var uttråkad så jag gömde resten.”, svarar din bagare med ett särdeles idiotiskt leende. ”Jaha” suckar du och sätter dig ner för att äta upp den lilla biten pizza som du har fått på tallriken. Smaken är fantastisk men snart är den första kvarten slut. Du reser dig håglöst och börja leta efter resten av bitarna. På olika hyllor står drösavis med lådor. Du öppnar den ena efter den andra. Vissa innehåller en liten slice pizza men efter varje bit väntar segt rotande bland kartonger. Du letar upp några slicar till och trycker i dig men lämnar sedan pizzerian med hyttande näve.

  29. Trazh [ træʃ ] skriver:

    Tja mina favoritpersoner som får säga vad dom vill i mitt öra! Sedan ni gjorde comeback så känns era röster så… lena. Alltså på ett bra sätt. Nästan för bra.
    Hursomhelst, vilken ära att fått vara med och inleda Pokémon! Rätt nöjd, men hade så mycket mer att säga. Nåja! Tyvärr kan jag inte joina månadens spel, för jag… gillar inte.. peka och klicka…
    Men FF7-sagan är jag med på såklart!

    Förresten… Anders. Du har ljugit för mig och för alla andra för den delen. Du lovade den 7e oktober 2011 i Professorn på väggen-avsnittet en sak. Att du skulle kalla mig Trazh [ træʃ ] i fortsättningen. Med mitt uttal alltså. Lite mer än 4 år senare… såå.. *snyft*.. nä, skitsamma, vi har kul!

    Har förresten gjort en kärlekshyllning till er i form av en lista!
    I videoform t.o.m!
    Mina topp 5.1 Retroresan-moments: https://www.youtube.com/watch?v=dAVqtqQfQ9c&feature=youtu.be

    P.S Är lite morgongroggy när jag skriver detta förresten, så kan inte stå för resultatet.

    Pusskalas!

    • Trazh [ træʃ ] skriver:

      Kom på en sak! Fyfan vad bra ni behandlade FF7-sagan! Var lite orolig över att det skulle bli konstigt med två berättare, istället för en berättare och en som ger respons. Men blev briljant!

      Fett osäker om jag orkar köra Aerith’s (ja, hon heter så för mig denna rundan) 4e limit. Får se, får se. Men mitt lag tillsammans med Cloud är då: Aerith och Nanaki! Brukar annars köra favoriten Tifa och Barret som range. Men ville prova lite nytt.

  30. Oldgast skriver:

    Riktigt bra avsnitt för övrigt. +1 på samlandet i A Link Between Worlds. Spelar det samtidigt som The Dig och har samlat alla Mai Mais. Fett värt. Sjukt kul med listor i varje avsnitt. Favorit-segment utöver själva spelsnacket förstås.

    The Dig är för övrigt en av de mest passande titlarna nånsin för jeflar vad man gräver. Boston var Shovel Knight långt innan Shovel Knight som spel var påtänkt.

    Tycker att denna säsongen känns bättre än någonsin. Det märks att ni är väldigt säkra och bekväma pod-pratare. Stil och klass!

  31. Abbabenny skriver:

    INB4LOCK! Känner mig som att jag hunnit rulla under grinden på Fort Boyard innan tigrarna kom och slet mig i stycken.

    Obehagligt med det där anfallet, Samson. Du får fan ta hand om dig och hålla dig i bra form nu när du har blivit så ödmjuk. Gillar din nya livsåskådning där du (med all rätt) insett det behagliga i att inte behöva övertala alla världens människor om att du har rätt, utan att du kan känna ett välmående i att andra kan få lov att ha fel. Du förstår säkert hur jag tänker.

    Tack för att ni verkligen förgyllde min arbetsresa till Italien förra veckan. Skrattade glatt på planet när jag ännu en gång hörde Samsons ”det är han som ser ut att heta Björn”-följt av Fredrik Lindström-klippet. Detta följt av diskussioner om dinosaurier och hockeykort…dessa hockeykort. Så underbart. Ni är underbara, mina herrar. När jag är stressad och världen trycker på från utsidan är det så skönt att kunna fly in i Retroresan-bubblan och bara få lyssna på er och varva ner.

    The Dig är något helt nytt för mig. Har aldrig hört talas om spelet tidigare. Jag som trodde jag hade koll på Lucas Arts och peka-klicka spel men icke.

    Presentation
    Det första intrycket när spelet kickar igång med introsekvenserna är att det här känns väldigt ambitiöst och seriöst. Sen följer en lite plastig pressträff där det känns lustigt att alla kan vara så bekväma (eller kanske apatiska?) över att asteroiden är på väg, men de har väl druckit Stroh-rom hela högen.
    Själva temat intresserar mig inte särskilt mycket och det känns lite öde och tråkigt överallt. Får ”Revenge of the Brown Castle” känsla över all grus och sten. Visst finns det ljusglimtar i vissa dialoger men överlag känns det som att karaktärerna har lika tråkigt som jag. De verkar mer besvärade över allt de råkar ut för snarare än rädda, förvånade eller taggade.
    Typ lite som att ”Fan måste vi verkligen gå igenom det här? Jag vill hem till fredagspilsnern”.

    Gameplay
    Peka och klicka gör man en hel del eftersom man måste gå runt en hel del för att hitta alla prylar. Gräva gräva… Pusslen är ganska tjatiga och och ibland rent ut sagt ologiska, eller så har jag inte begripit något. Inte fan hjälper någonhögskoleexamen här inte.

    Slutsats
    Det känns som att man har tänkt göra ett spel som är seriöst men det blir mest tråkigt.

    Pizza
    Året är 1995 i ett alternativt universum, mitt under Billy’s panpizzas storhetstid. Bolaget som tillverkar Billys säljs och med nya ägare kommer det in en ny VD som har stora visioner för Billys framtid. Istället för den klassiska panpizzan, som är en enkel och lättsåld mellanmålspizza ska man nu satsa på att bli en seriös aktör i pizzavärlden. VDn ser hur hans drömmar om att öppna 5-stjärnigt på Norrmalm i Stockholm snart ska bli verklighet när han tagit pizzavärlden med storm. Detta sjukt ambitiösa projekt mynnar dock ut i en riktig freakshow. Billys blir ”Benedetto”, som precis som sin föregångare säljs i matbutikerna. Pizzan tunn, torr och har ingredienser som inte alls passar på en snabbmatspizza. Det som börjar som något ambitiöst blir bara tråkigt och till slut får ägarna nog. VDn får sparken och ”Benedetto” tas bort från hyllorna.
    Slutligen. Jag ville så gärna se er göra ett nytt sagostundspel. Och en del av mig önskar detta fortfarande men..måste dock erkänna … ni gör FF7-sagostunden jävligt bra trots reprisen. Dels för att det är FF7, dels för att det är ni. Tack!

  32. T4 Was Here skriver:

    Okay sista posten!

    Först like mer om Pokémon.

    Jag tycket att det är synd att in inte spelade det ”legit” för då missade ni ju dels glädjen med att byta med varandra medan ni podar,jag antar att ni spelar in i tillsammans i en studio nu för tiden, att spela det på the go som ni sa men också dess fantastiks manual. Med fin art, massa how to play tips och på SVENSKA.
    Vilken tid det var. *suck*
    Och feel free att posta Pokémon Retrospektivt jag skickade som ett gäst inlägg om ni vill. Det behövs nog redigeras en del först dock…
    Kolla också in TheJWittz på youtube för mer Poké-info.
    Also this https://www.youtube.com/watch?v=gAA54kAzktA
    Poképhila at 3:23.

    Och på tal om det, se upp för nyretro indie spelet Anubis And The Buried Bone.
    För det har jävligt finn grafik, gameplay inspirerat av Knightmare 2 – Maze Of Galious och den ”värsta” sortens furry gay porn!
    (Om ni ser hjältens design så lär ni förstå vad jag menar med ”värst”)
    Hoppas det blir ett riktigt bra spel en dag så jag kan dricka pretentiösa speljournalister’s bittra tårar när dom upptäcker dess ocensurerade versionen. WAHAHAHAHA!
    Sa ju att jag hade sparat furry krut 😉
    Also Annoying Dog från Undertale är en boss… WTF? No joke: https://www.youtube.com/watch?v=G8kmByRCPtI
    Ingen fara, det är en SFW vid. Resten får ni hitta själva.

    Finally mitt barndoms minne av THE DIG:

    Såg trailern på en PCGamer demo skiva. Såg jävla nice ut.
    Lånade det av min PC MASTER kompis.
    Var väldigt spännade i början med riktig film känsla och bäddade sängen för Metal Gear Solid med allt prata och förmågan att kunna ringa hem.
    Körde fast efter att jag gave spaden till den tuffa killen så han kunde gräva hål i den svarta plattan var på han ramlar ner och dör vilket gör att tjej dra.
    Efter ha vandra runt aimless i en evighet så gav jag till back det.
    Slut.
    Skulle nog kunna spela det för veckan avsnitt men sa fuck it för om jag skulle spela peka-klicka, vill jag hellre lägga min spel tid på Grim Fandango Remastered nu när det kom på PS+.
    Men så hade jag en massa DS spel att spela om först…
    Also Bloodborne DLC, Pokémon TCG Online och Heroes of the Storm…

    Ahhhh, Äntligen klar!
    -T4
    *falls over*

  33. ConraDargo skriver:

    En något sen kommentar detta, så här i slutet av månaden, men i varje fall – det är verkligen turbotypiskt att jag med det första avsnittet på denna efterlängtade säsong, försökte dra ut på det roliga och så att säga ”suga på karamellen så länge som möjligt”! Jag och en polare bestämde sig nämligen för bara 3 månader sedan att vi borde ta oss an just Pokémon FireRed och LeafGreen på GBA. Spelen blev således inköpta, jag fixade oss dessutom trådlösa adaptrar för att kunna utbyta Pokémons… och sedan blev det inte så mycket mer av den saken 😛 Om jag bara hade lyssnat mig igenom Super Mario Sunshine-avsnittet snabbare och därmed fått reda på att ni hade ett sådant här avsnitt inplanerat, så hade jag förstås löpt uppför trapporna i polarens trapphus, sparkat in hans dörr och hysteriskt skrikit ”MAH POKEMANS!! LET ME SHOW YOU THEM!” – så hade vi ju båda två kunnat följa med på er retroresa! Jaja, vi får väl ta det i efterhand istället.

    Jag försökte faktiskt till en början att hålla mig ifrån att lyssna på detta avsnitt och spara tills den dag då jag själv hade spelets gameplay i ryggraden, men det gick inte – jag behövde min kärleksfulla dos av RetroResan. För den här återkomsten, den är lika efterlängtad som välbehövlig och precis som jag tweetade om i januari så är lönedagen inte längre det man ser mest fram emot när månaden närmar sig slutet. Det är istället ni två, Samson och Anders. Det är RetroResan <3

    PS. Samson behöver lära sig att älska det mysiga, behagliga och gulliga med Animal Crossing. Jag tror bara att han saknar ett Animal Crossing-mjukisdjur att krama, för det ska inte gå att hata på AC-serien. Den är för trivsam och söt för det :3

  34. gabbay skriver:

    Mycket bra avsnitt som vanligt killar. Förstår inte riktigt meningen med att spela om FFVII igen om ni bara skall gå igenom storyn en gång till. Det hade varit roligt om ni refererade mer till hur ni kände första gången ni spelade. Ex att man storbölade om någon karaktär dog etc. Men sagostunden har aldrig varit min favoritdel i podden då uppskattar jag helt klart listorna mycket mer. MER FLICKCHART FÖR FOLKET! Mer fakta-Samson också!

  35. gabbay skriver:

    helt sinnessjukt hur stort Pokemon var under mellanstadiet på vår skola! Antingen hade man en gameboy och spelade där eller så laddade man ner det på emulator. Man skulle bara ha spelat pokemon! Minns fortfarande hur ledsen jag var för att Black and White inte funkade på emulator då dom införde en dag-natt cykel i spelet som INTE funkade på emulator:(. Skulle jag inte haft en relation till pokemon i tidig ålder så skulle jag nog tyckt att det var på tok för mycket repetition och att striderna var för spartanska. Speciellt nu när man har spelat andra mer avancerade JRPG.

Skriv en kommentar