Anders Brunlöf

tror stenhårt på att passion och dedikation räcker längre än talang. Anders försöker leda Svampriket med gott exempel och mår som bäst när han har lite för mycket bollar i luften. Beskrivs bäst som lång, glad och högljudd.



Recension

Sébastien Loeb Rally Evo (PS4)

Precis som att rallysport i sig är en balansgång så är det också en balansgång i hur autentiskt ett rallyspel bör vara. Lets face it, även om jag har hävt en och annan sladd i mitt liv så skulle jag aldrig ha en suck ute på en riktig bana. Och det gäller för de allra flesta av oss. Vi har inte blivit bättre på att köra bil tack vare tv-spelen, även om det såklart är lockande att tro det. Istället är det spelen som blivit bättre på att lura oss att vi är med och påverkar i större utsträckning än vad vi i själva verket är. Rallysport-spel är en stor lögn, men senaste tillskottet: Sèbastien Loeb Rally Evo, är en riktigt dålig lögnare.

Läs mer »

Fredagslistan

Karaktärer som förtjänar att återupplivas

Ett av de spel jag ser fram emot allra mest nu under våren är remaken på Ratchet and Clank. Nu har Lombaxen och hans kompanjon inte varit från rampljuset särskilt länge dock. Det finns en rad andra karaktärer som glömts bort och stuvats undan. Och med veckans Fredagslista vill jag lyfta fram tre karaktärer som jag tycker förtjänar att placeras i rampljuset igen, med några få justeringar i konceptet.

Läs mer »

Krönika

Allt vi önskade är inte tillräckligt

Det borde vara enkelt att göra ett bra Turtles-spel, eller hur? Med tanke på hur urbota dumt konceptet bakom ”Teenage Mutant Ninja Turtles” (läs namnet ett par gånger) är så borde det vara enkelt att utveckla ett spel som lägger vikterna på spelmekanik och kooperativt spelande. Eller hur? Konami lyckades ju under 16-bitars eran, men sedan dess har i stort sett allt varit dåligt eller uselt. Men egentligen, hur svårt kan det vara?

Läs mer »

Krönika

Bakåtkompatibiliteten och den villkorslösa kärleken

När Microsoft gick ut med att de möjliggjort bakåtkompabilitet på Xbox One förstod jag förstås att det var en stor grej, men för mig kändes det samtidigt som en gäspning. Enligt mig är vi ett läge där det borde finnas tillräckligt mycket intressant på horisonten för att vi inte ens ska behöva orka bry oss om det vi lämnat bakom oss. Visst finns det många spel från förra generationen som jag fortfarande inte upplevt, men jag har någonstans på vägen sedan jag började skriva om spel tappat inställningen att jag ska ha spelat allt. Om jag nu missade det första gången så kanske det i sig var anledning nog att inte spela det alls. För satan i gatan så mycket jag spelade under förra generationen.

Läs mer »

Recension

WRC 5: Fia World Rally Championship (PS4)

Jag spelar det allra mesta. Men när ett nytt rallyspel landar hos mig är det som att alla mina förärvade kunskaper om hur tv-spel fungerar sköljs bort. På något konstigt sätt får jag hela tiden börja om på noll och de första trappstegen, innan jag kommit in i spelet i fråga, är alltid jobbiga att kämpa sig uppför. Ni ska veta att jag har suttit i diket vid flertalet gånger, svurit högt och bitit ihop så hårt att käken värkte dagen efter i inledningen av min relation till WRC 5. Det tog ett tag innan jag kom på banan igen och vägen dit kom lite oväntat via ett egenförfattat soundtrack.

Läs mer »

Krönika

Allt ni gör kan Nintendo göra bättre

Media Molecule är ett spelhus jag ofta lyft upp och favoriserat. Min personliga upplevelse med framförallt LittleBigPlanet var i det närmaste perfekt och jag tycker att den kreativitet och det nytänkt som studion kontinuerligt visat upp behövs på dagens marknad. Men sedan 2008 har jag hunnit tröttna lite. Allt – hela jävla tiden – ska vara så hemsnickrat, kreativt, bohemiskt och slarvigt påtvingat charmigt. Det har också i alla spel funnits tydliga förbättringsområden som bara markant blivit bättre genom åren.

Läs mer »

Recension

Rock Band 4 (PS4)

Plastrockens död kom efter att vi alla gemensamt konstaterat att nu får det vara nog. Det blev för mycket med 5-6 spel inom samma genre varje år, då varje större band skulle ha sitt eget spel och där väsentliga skillnader mellan spelen inte gick att räkna ens på en hand. Jag recenserade Rock Band 3 när jag jobbade på Skillpoint.se och minns att jag gav spelet full pott, men det fanns redan då en påtaglig mättnadskänsla. Och inte bara hos mig skulle det visa sig.

Läs mer »

Fredagslistan

Tragedier och syndabockar

Vi sitter och väntar på det nu, eller hur? Att något låtsasgeni med allvarlig ton ska konstatera att massakern under gårdagen på något sätt är knuten till tv- och dataspel. Förövaren har säkert spelat något våldsspel, en mördarsimulator, som inspirerat och hetsat på honom att göra det obegripliga som hände igår. Det vore inte första gången.

Läs mer »

Krönika

Sportspelens frustrerande höga lägsta-nivå

Hockeysäsongen är igång igen, Brynäs IF tuggar på betydligt bättre än vad jag vågat hoppats på och årets NHL 16 tilltalar mig inte ett dugg. Att ta mig igenom de 30-tal matcher som jag ändå spelat upp till nu har känts som ett åtagande snarare än ett nöje. Det har dock inte det minsta att göra med spelet i fråga. NHL 16 är i sig ett riktigt bra sportspel, en enorm förbättring mot fjolårets bleka upplaga och säkerligen något som jag kommer sänka ett 100-tal timmar i innan nästa års upplaga ramlar in. Men jag som spelare är inte upplagd för hockey just nu.

Läs mer »

Fredagslistan

En legendarisk samling

Det var egentligen den här hösten.. rättare sagt under det här året som vi skulle få ta del av Keji Inafunes nya skapelse. En man som må ha andra bedrifter under sitt bälte, men ingen kommer ens i närheten av den blå bombaren. Men eftersom Keji envisas med att ha 200 projekt igång samtidigt – samtliga Kickstartade – så får vi snällt vänta till nästa år innan vi får se vad Mega Man-pappan har kokat ihop till denna tidsålder.

Läs mer »

Övrigt

Bildkollage från #RRMeetup15

Ord kan inte beskriva hur bra årets Retroresan-meetup var. Det går inte. Många av oss som var där upplevde sommarens absoluta höjdpunkt, och separationsångesten när vi skulle skiljas åt gick att skära med kniv. Vi hade perfekta väder-förhållanden, underbar stämning, underbar alla-hjälper-alla mentalitet och alltsammans resulterade i en helg som jag personligen aldrig kommer glömma.

Läs mer »

Recension

N++ (PS4)

Bara ett spel skulle finna sig i att heta N++. Vilket fånigt namn! Tänk om Springsteens nya skiva skulle döpas till B++? Prince skulle ju troligen haka på i och för sig. Han skulle snart bygga en hel rebus till albumtitel. Snart sitter vi väl där med matematiska formler som bara de mest pålästa och inbitna fansen kan tolka och förstå. Först ut, Styx och Rush. Utan tvekan. Men ändå. Jag stör mig på namnet N++ så pass mycket så jag väljer att tillägna hela mitt första stycke till det.

Läs mer »