Har ni sett teasern för Spindelmannen-filmen som kommer nästa sommar? Är det någon mer än jag som tycker det är rätt intressant hur mycket inspiration man hämtat från Mirrors Edge i just denna trailer? Jag får den känslan ganska ofta. ”- De här har man säkert hämtat från ett tv-spel”, men i just detta fall går det inte att debattera – Teasern för ”The Amazing Spider-Man” är Mirrors Edge, med Spindelmannen i huvudrollen (1:43 in i klippet nedan).

Sedan FMV-sekvensernas glansdagar har spel som medium alltid sett upp på storebror film.Det är därav rätt naturligt att man också försökt använda sig av liknande berättargrepp i spelens värld. Var det någon som inte tänkte på filmen med Tom Hanks när de klev i land vid Normandie i Medal of Honor: Allied Assult? Och Remedy kan säga vad de vill, men en viss scen i Max Payne är en så bra karbonkopia som man för stunden kunde skapa av The Matrix. Ju längre fram i utvecklingen spelen kommer, desto mer knappar man också in på storebror och det är alltid lika fascinerande att dagdrömma om fotorealism inom spel – inte minst om spelregissörer också kunde nå den nivå som de allra bästa inom film befinner sig på.

Dock så tänker jag inte tappa fotfästet helt nu och påstå något annat än att det kommer förbli så under en väldigt lång tid. Men jag tycker mig se fler och fler ledtrådar att filmskapare faktiskt har inspirerats av olika spel, och inte tvärtom. I Transformers 3 utspelar sig många scener ur en förstapersons-vy som taget ur vilken Infinity Ward-shooter som helst. Fast med robotar och Michael Bay-explosioner då förstås.

När Rockstar väljer att slänga in The Cults gamla dänga ”She sells Sanctuary” i GTA: Vice Citys soundtrack är det inte bara jag som får upp ögonen för denna rockklassiker. Matthew Vaughn, eller någon i hans crew kommer också i kontakt med låten återigen och två år senare inleder man den otroligt trendiga och häftiga filmen ”Layer Cake” med samma låt.

Det kan tyckas långsökt och det må det också vara, men GTA: Vice City har sålts i väldigt många ex och därtill samlat en hel del annan uppmärksamhet också. Influensen kanske inte var direkt eller ens medveten, men ändå ett sätt där ett spel påverkat en film. Det är i alla fall vad jag tror.

Något som jag gärna lämnar utanför mixen är dock de filmer som baserats på spel-franchises. Det blir för enkelt, endimensionellt och slätstruket då – och allt som oftast är filmerna dessutom rent skräp. Istället vill jag fortsätta hålla mina ögon och öron öppna, för det pirrar verkligen till inom mig när jag ser små framgent, små vinkningar, om att en viss filmregissör eller producent spelat samma spel som jag. Och jag längtar till den dag då dessa två medium befinner sig på en jämlik nivå, för vem kan egentligen förlora på det?