Recension

Payday: The Heist

Jag gillar verkligen Heist-upplägg i såväl film som spel. Jönsonligan-filmerna (de “riktiga”) har trots sin klumpiga ostighet alltid tilltalat mig, Oceans Eleven gjorde det på ett Hollywood-hyllande snyggt sätt. Och största styrkan i Sly Cooper 2 som jag nyligen återbesökte är att man är med i alla delar som involverar en stor, genomtänkt kupp. Jag gillar när jag, eller någon annan, samlar information, granskar ritningar, smider planer och slutligen sätter dem i verket och ser hur allt går i lås. Därför är det synd att så få använder sig av denna typ av berättelse dessa dagar. Jag antar att ADHD-generationen kräver mer action och mindre substans. men det kanske bara är jag som generaliserar. I vilket fall som helst så använder sig Overkill Software (f.d. Grin) av just denna struktur i sitt spel Payday: The Heist och med helt nollställda förväntningar klev jag in och blev väldigt positivt överraskad.

Som titeln antyder så kretsar spelets sex nivåer långa kampanj om ett bankrån. I sina bästa stunder påminner många sekvenser om de bästa scenerna från The Heat, en film som Overkill är långt ifrån först att försöka efterlikna. Men man gör det bra, inte minst då man lägger stor vikt vid att gruppen på fyra verkligen måste samarbeta för att lyckas. Lyckligtvis så är man inte heller fullt beroende av mänskliga medhjälpare, då dina artificiella vapenbröder faktiskt hänger med rätt bra. Precis som hela presentationen. Visst syns det i skarven att det är en lättviktare som det handlar om, men stilen gifter sig bra med konceptet, och inte minst det fantastiska, försiktigt pumpande soundtracket.

” Det finns en genomskinlig vilja att skapa något nytt”
Liknelserna vid Left 4 Dead är fler än man kan tro. Inte bara vikten av samarbete känns igen, precis som i zombieskjutaren så känns spelet som ett PC-spel på konsol. Men det fungerar ändå, ofta riktigt bra. Spelets mekanik ger en mjuk. smidig känsla och bortsett från de gånger jag blivit abrupt brutalt överkörd av spelets stundtals enorma fiende-styrkor så känns själva gameplaykärnan väl avvägd. Uppdragsstrukturen känns väldigt enkel och logisk, men ändå med en genomskinlig vilja att skapa något nytt. Bortsett från det första och sista uppdraget så är alla uppdrag kraftigt sammanlänkade och du som spelare får en stark känsla av att du medverkar i alla faser av rånet.

Visst är det över ganska snabbt och visst känns det mest som underhållning för stunden, men med gott samarbete tillsammans med några vänner är Payday: The Heist ett av de spel från 2011 som du borde spelat, men aldrig gjorde. Du har dock fortfarande chansen under 2012.

Kommentarer

  1. Henrik Kanbjer skriver:

    Älskar Heistfilmer och det här verkar vara värt att kolla upp. Annars drömmer jag om ett spel likt Oceans Eleven eller den klassiska Mission Impossible-serien där man får planera en kupp och genomföra den på ett smart sätt där våld är helt uteslutet. Drömma får man ju i alla fall.

  2. Ludde Lundblad skriver:

    Jag vill ha ett spel baserat på filmen Point Break och jag vill ha det NU!

  3. Anders Brunlöf skriver:

    Im gonna blow your minds.

    Jönssonligan. The Game.

  4. Mkorv skriver:

    Anders: Menar du “Jönssonligan går på djupet” eller “Jönssonligan: Jakten på Mjölner”? Tror visserligen inte att du kommer “blowa” någons mind med något av dem. 😉

Skriv en kommentar