Gästkrönika

Varför?

Ni vet den där känslan av att packa upp ett spel som är helt nytt, fräscht och outforskat. Ett spel som precis har givits ut. Det är något med doften av plasten och vetskapen om att det är ett spel som en halv gamervärld sitter och suktar över i samma stund. Vad ska jag tycka? Vad ska alla andra tycka?

Det är nästan lite erotiskt tillfredsställande eftersom att jag vet att så många andra delar min upplevelse i just samma stund som jag. Vetskapen om att de kanske sitter och blir frustrerade precis som jag, älskar precis som jag och blir nöjda precis som jag.

Ja, det där med helt nya releaser har alltid lockat mig mest. Jag har också alltid en förväntansfull känsla av att spelen, i de flesta fallen, kommer att bjuda på en vackrare och bättre spelupplevelse än den förra. För det är nytt. Då borde det vara bättre. Känslan är ständigt återkommande, trots att jag samtidigt vet att det långt ifrån alltid är sant.

Ni börjar dock kanske förstå att jag, i raka motsatsen till det jag nyss förklarat, inte har varit speciellt förtjust i att spela äldre spel. I alla fall sådana som jag inte själv har spelat tidigare och har en relation till. För att återuppleva ett gammalt spel jag faktiskt spelat är en helt annan sak. Det är nostalgi.

”HUR ska jag orka ta mig igenom ett spel som antagligen är helt galet enformigt och fult bara för att det sägs ha varit bra en gång i tiden?”
Men jag har helt enkelt svårt för att våga prova på ett, för mig nytt spel, som är äldre och känns förlegat, fulare och sämre än dagens produkter. För ja, det har ofta varit min förutfattade mening. HUR ska jag orka ta mig igenom ett spel som antagligen är helt galet enformigt och fult bara för att det sägs ha varit bra en gång i tiden? För att andra har nostalgikänslor för det. Tanken har slagit mig mängder av gånger och än idag, trots att jag egentligen har blivit omvänd, tvekar jag fortfarande.

Det är egentligen konstigt det här med invanda mönster och förutfattade meningar. För jag har ju fel. Spelupplevelsen behöver inte alls vara sämre för att det är ett gammalt spel. Inte ens när det är riktigt ordentligt gammalt.

Det spel som fick mig att våga vidga mina vyer mer än tidigare var helt ärligt Final Fantasy IX som jag spelade så sent som i höstas. Jag har länge velat ta mig an serien på något vis och det kändes inte riktigt som om Final Fantasy XIII. som jag visserligen tyckte enormt mycket om, var rätt spel för att ge mig en bild av den där kärleken som alla verkade känna. Jag behövde gå tillbaka längre i tiden.

Med Final Fantasy IX väl installerat på min PSP tog det mig bara någon timme. Sedan var jag fast. Jag älskade det från första stund och lät kärleken skölja över mig tills slutexterna rullade. Spelet har efter det rullat upp på min “topp tre”-lista över de bästa spelen jag någonsin spelat. Tänk om jag inte hade vågat testa!

Det här var ju en kul kille!

Jag ska ta ett annat exempel. Mitt första Monkey Island-spel var trean i serien. Det var otroligt underhållande och jag älskade det. Men jag drog mig enormt mycket för att testa ettan och tvåan. PIXLAR! Hur skulle jag orka? Men inte heller de genomspelningarna ångrar jag i efterhand eftersom det är fantastiska spel – och tänk om jag hade missat upplevelsen.

Ibland har jag faktiskt svårt att förstå varför mitt motstånd till gamla spel är så stort. För även om jag idag, efter erfarenhet, vet att det finns en massa guldkorn där ute som jag aldrig har testat så är tröskeln stor innan jag ger mig på en klassiker. Jag förhör mig bland vänner, grubblar, funderar och drar mig in i det längsta innan jag slutligen vågar mig på att testa. Kanske är jag rädd att slösa bort värdefull tid som idag känns mer viktig att ta vara på än någonsin. För samma grubblerier finns, trots den här texten, i min hjärna just nu. Final Fantasy VII. Jag borde verkligen. Jag har tänkt på det flera gånger. Många säger ju att det är så bra. Men HUR ska jag orka spela ett så gammalt spel?

Text Emmy Zettergren-Nordström

 

Emmy är tjejen som har Svampriket-gänget runt sitt lillfinger, då alla på Svampriket sedan länge beundrat denna bloggdrottning. Förutom spelintresset kretsar också livet kring träning, föräldraskapet och det allmänna nörderiet. Och allt detta kan man läsa om på hennes blogg.

Kommentarer

  1. Trazh skriver:

    Vad jag lärt mig sedan jag började spela mer retro är att det är bra att lyssna på andra trots att det kan vara nostalgikänslor inblandat. I somras spelade jag Metal Gear Solid till PS1 för första gången trots tveksamhet. Men hade hört så mycket hyllningar och prat om det att jag blev nyfiken och gav mig tillslut. Till min stora förvåning hade de helt rätt och spelet funkar minst lika bra idag.

    Så jag tycker du ska ta dig an Final Fantasy VII, trots karaktärernas “fulhet”. Det är helt klart värt det. Det gäller bara att ta det där steget.

  2. Gnoit skriver:

    Jag har börjat ta mig an GBA, PS2 och PS1 spel jag har liggande som jag inte klarat. Insåg att man måste våga börja spela dem också om man ska kunna uppleva ifall de är något bra! 🙂
    Final Fantasy 7 är ett härligt spel (klarat det 10 gånger), men jag tillhör skaran (som nu efter höstas) som gillar 9an mer.

  3. Lania skriver:

    Jag tror att du kan spela det. Jag vågar till och med påstå att du kommer tycka om det, kanske även älska det. 🙂
    Om jag, en JRPG-frälst, kunde ta mig an Mass Effect och tycka om det, då finns det inget hinder för dig att spela ett av de bästa FF-spelen. Visa vad du går för!
    Du är en för bra gamer för att låta dig avskräckas av lite kantiga polygoner. Låt inte “ytligheten” övervinna smartheten. 😉
    Jag hejar på dig! #pepp

  4. Mycket bra poänger, Emmy, och ett bra inlägg.
    Jag har absolut inget problem att spela ett spel som har typ 20 år på nacken eftersom jag är gammelmodig av mig och gillar det som hör till historien.
    Däremot förstår jag din åsikt.
    Jag har bara spelat FF VII en gång, och i en timme – men det var för många år sen. Då fastnade jag inte för det, men det kanske blir skillnad när jag provar det igen.

    Jag är jätteglad att du gillade nian eftersom det är ett av de bästa spel som någonsin gjorts. Om du får för dig att testa sjuan så håller jag tummarna att du får en bra spelupplevelse.

  5. Quid skriver:

    Jag kan bara hålla med, det är få gamla spel som gillar som jag inte spelade förr i tiden. Finns inte den där nostalgiska kopplingen så blir det ofta väldigt svårt att se förbi den utveckling vi har haft i spelvärlden både grafiskt och när det gäller genomförande.

    Tror t.ex. inte jag hade orka harva igenom Final Fantasy VII förra året om jag inte spelat det när det begav sig…

  6. Anders skriver:

    Ff7 inleder segt, långsamt och mitt i en misär, men när det väl blommar ut kan det inte liknas vid något annat.

    Jag tycker dock att du borde spela FF6 först 😉

  7. Lance McCloud skriver:

    Jag tycker det är minst lika vanligt att spel som släpps nu är enformiga och fula. Det beror väl även lite på om man kan uppskatta pixelgrafik och ser bortom antalet polygoner som pressas ur maskinen för att designen kanske är vacker i vilket fall. Och många nya spel är otroligt fula även om dom har dagens hypermoderna grafikmotorer rullande i systemet. Själv gillar jag långa spel och det är ju något som retro spel inte alltid varit toppen bra på… men ska man vara helt ärlig så är det ofta även helt nya spel har det svårt att vara mer än en fem-sex timmar. Nej, hur jag än tänker på det, vilka argument jag än lägger fram så är spelen som släpps nu jämfört med förr annorlunda, ja, men inte bättre eller mer värda att spel på något sätt.

    Jag hade flera PSP spel i mitt bibliotek ett längre tag för att dom verkade roliga, men skaffade först en PSP konsol för några dagar sedan. Inte supermycket retro kanske, men jag har riktigt kul och ser även fram emot att köpa in lite retro spel från online affären, däribland flera FF spel.

  8. Trazh skriver:

    Lance: Köp Sega Mega Drive-collection till ditt PSP isåfall! Riktigt fint. 🙂

  9. EmmyZ skriver:

    @Trazh: Ja det gäller att vara lite selektiv så att man inte hoppar på allt somf olk rekommenderar. Mycket är som sagt nostalgi. Men när många hyllar ett spel brukar jag dra öronen till mig. Sen tycker jag att gamla spel funkar toppen på PSP där grafiken blir skalad. Då känns det inte lika “jobbigt”.

    @Gnoit: Det var mellan VII och IX det stod när jag skulle välja och fler hyllade IX. Nu kör jag dock Crisis Core som förberedelse för VII, för jag är övertygad om att jag kommer att testa.

    @Lania: Jag lär nog köra det på min PSP för att inte störas så mycket av polygonerna 😀

    @Jerry: Tack! Jag tror att sjuan står på tur faktiskt. Jag har peppat upp mig så mycket nu att jag bara måste testa 🙂 Men med lagom låga förväntningar 😉

    @Quid: Det kan ju vara svårt att skilja på om personer som rekommenderar gör det för att spelet är bra eller för att de är nostalgiska. Just FF VII verkar dock folk älska för spelet i sig, så jag tror jag vågar 🙂

    @Anders: För att det är ett bättre spel eller för att det är mer logiskt story-mässigt? :p

    @Lance: Jag gillar också min PSP just för att det känns som om retro-spel gör sig bra där. Sen håller jag med om att inte alla spel idag är snygga, lngt ifrån. Men ändå har jag vant mig mer vid den typen av grafik än den pixliga som tar mig lite emot.

  10. Anders Brunlöf skriver:

    Emmy: Det är svårt att jämföra de två, båda är fantastiskt bra. Men FF6 är utan tvekan snyggare. Man kan kalla det för pixelperfektion. Och musiken är fullkomligt underbar.

  11. Lance McCloud skriver:

    Trazh: Tack för tipset! Ser det finns flera godbitar med i den samlingen och ser även att Capcom har liknande collection spel så det blir att lägga till dessa i mitt bibliotek helt klart.

    Angående PSP och även DS, det känns lite som om vissa retro spel levt vidare på bärbart format. Det är nog mest uppenbart med JRPG genren som nästan uteslutande finns på bärbart nu, med några undantag då. Den dyra utvecklingskostnaden till dom vanliga konsolerna verkar vara för hög för många studios vilket är tråkigt, men då känns det bra att dom bärbara plattformarna kan vara ett alternativ. Återstår bara att se om 3DS och Vita fortsätter på det spåret, vilket är nyttigt då det inte bör vara samma spel som släpps både till stationärt och bärbart.

Skriv en kommentar