Ni vet den där känslan av att packa upp ett spel som är helt nytt, fräscht och outforskat. Ett spel som precis har givits ut. Det är något med doften av plasten och vetskapen om att det är ett spel som en halv gamervärld sitter och suktar över i samma stund. Vad ska jag tycka? Vad ska alla andra tycka?

Det är nästan lite erotiskt tillfredsställande eftersom att jag vet att så många andra delar min upplevelse i just samma stund som jag. Vetskapen om att de kanske sitter och blir frustrerade precis som jag, älskar precis som jag och blir nöjda precis som jag.

Ja, det där med helt nya releaser har alltid lockat mig mest. Jag har också alltid en förväntansfull känsla av att spelen, i de flesta fallen, kommer att bjuda på en vackrare och bättre spelupplevelse än den förra. För det är nytt. Då borde det vara bättre. Känslan är ständigt återkommande, trots att jag samtidigt vet att det långt ifrån alltid är sant.

Ni börjar dock kanske förstå att jag, i raka motsatsen till det jag nyss förklarat, inte har varit speciellt förtjust i att spela äldre spel. I alla fall sådana som jag inte själv har spelat tidigare och har en relation till. För att återuppleva ett gammalt spel jag faktiskt spelat är en helt annan sak. Det är nostalgi.

”HUR ska jag orka ta mig igenom ett spel som antagligen är helt galet enformigt och fult bara för att det sägs ha varit bra en gång i tiden?”
Men jag har helt enkelt svårt för att våga prova på ett, för mig nytt spel, som är äldre och känns förlegat, fulare och sämre än dagens produkter. För ja, det har ofta varit min förutfattade mening. HUR ska jag orka ta mig igenom ett spel som antagligen är helt galet enformigt och fult bara för att det sägs ha varit bra en gång i tiden? För att andra har nostalgikänslor för det. Tanken har slagit mig mängder av gånger och än idag, trots att jag egentligen har blivit omvänd, tvekar jag fortfarande.

Det är egentligen konstigt det här med invanda mönster och förutfattade meningar. För jag har ju fel. Spelupplevelsen behöver inte alls vara sämre för att det är ett gammalt spel. Inte ens när det är riktigt ordentligt gammalt.

Det spel som fick mig att våga vidga mina vyer mer än tidigare var helt ärligt Final Fantasy IX som jag spelade så sent som i höstas. Jag har länge velat ta mig an serien på något vis och det kändes inte riktigt som om Final Fantasy XIII. som jag visserligen tyckte enormt mycket om, var rätt spel för att ge mig en bild av den där kärleken som alla verkade känna. Jag behövde gå tillbaka längre i tiden.

Med Final Fantasy IX väl installerat på min PSP tog det mig bara någon timme. Sedan var jag fast. Jag älskade det från första stund och lät kärleken skölja över mig tills slutexterna rullade. Spelet har efter det rullat upp på min ”topp tre”-lista över de bästa spelen jag någonsin spelat. Tänk om jag inte hade vågat testa!

Det här var ju en kul kille!

Jag ska ta ett annat exempel. Mitt första Monkey Island-spel var trean i serien. Det var otroligt underhållande och jag älskade det. Men jag drog mig enormt mycket för att testa ettan och tvåan. PIXLAR! Hur skulle jag orka? Men inte heller de genomspelningarna ångrar jag i efterhand eftersom det är fantastiska spel – och tänk om jag hade missat upplevelsen.

Ibland har jag faktiskt svårt att förstå varför mitt motstånd till gamla spel är så stort. För även om jag idag, efter erfarenhet, vet att det finns en massa guldkorn där ute som jag aldrig har testat så är tröskeln stor innan jag ger mig på en klassiker. Jag förhör mig bland vänner, grubblar, funderar och drar mig in i det längsta innan jag slutligen vågar mig på att testa. Kanske är jag rädd att slösa bort värdefull tid som idag känns mer viktig att ta vara på än någonsin. För samma grubblerier finns, trots den här texten, i min hjärna just nu. Final Fantasy VII. Jag borde verkligen. Jag har tänkt på det flera gånger. Många säger ju att det är så bra. Men HUR ska jag orka spela ett så gammalt spel?

Text Emmy Zettergren-Nordström

 

Emmy är tjejen som har Svampriket-gänget runt sitt lillfinger, då alla på Svampriket sedan länge beundrat denna bloggdrottning. Förutom spelintresset kretsar också livet kring träning, föräldraskapet och det allmänna nörderiet. Och allt detta kan man läsa om på hennes blogg.