Krönika

Öppet brev till internet

Hej internet. Vi måste prata. Hur mycket jag än tycker om er finns det något vi måste ta itu med. Det handlar om sexism. Ja, jag vet, ni inte tycker om det. Men vi kan inte bara ignorera det här. Sexism finns och det är fett ohäftigt.

Ni gillar inte när det kommer kritik mot sexism i spel, har jag förstått. Det har ni gjort vansinnigt uppenbart. Men era argument har jag lite svårt att köpa.

Jag tror att vi måste börja med att klargöra en sak. ”Kritik” och ”censur” är två olika saker.

Jag tror att vi måste börja med att klargöra en sak. ”Kritik” och ”censur” är två olika saker. De är, hör och häpna, inte synonymer. Så när ett spel kritiseras handlar det inte om att folk vill censurera det. Folk kritiserar saker de inte tycker om, har alltid gjort. Jag kan till exempel kritisera ett spel där all textur ser ut som gröt och sågspån. Det betyder inte att jag vill censurera det. Bara att jag inte tycker att gröt- och sågspåns-texturer inte är den bästa av idéer. Ser ni skillnaden?

"Ibland känner jag mig bara så instängd av min könsroll."

Jag vill aldrig knulla med den kreativa friheten. Såklart inte! Den är ju superbra. Och när kritik riktas mot, till exempel, att man återigen degraderar kvinnor till vandrade fittor och sedan mördar dem i Hitman handlar det inte om att man inte får göra så. Det är kritik, inte censur. Man säger att det kanske inte är skitmysigt, inte att det borde förbjudas. Det är feedback. Konstruktiv kritik. Vilket man får om man skapar och säljer kreativa verk.

Och anledningen till kritiken är inte heller att vi tycker att könen bara ska representeras på ett sätt. Anledningen är att könen bara representeras på ett sätt. Ingen vill helt ta bort varken muskelknutten eller tuttlisan. Jag älskar dem båda. Och att förbjuda en viss sorts porträttering är helt fel väg att gå. Men. Inte behöver väl alla kvinnor ha dubbla D-kupor och inte måste väl alla män se ut som steroidstinna rövskallar?

Att göra ett spel med översexualiserade kvinnor är inget problem. I en perfekt värld är det självklart att man ska få översexualisera både män och kvinnor, och sedan meja ner dem med ett hagelgevär. Problemet är att det är strukturellt. Det är ingen slump att 90% av alla spel har en vit man i huvudrollen. Det är en struktur och det är den vi vill ha bort. Ni kanske gillar spel med vita män i huvudrollen. Jag förstår. Det gör jag med. Men måste det vara vita män i 90% av spelen? Kan ni inte gå med på att lite fler spel med kvinnor i hade varit trevligt? Inte för att ett spel blir bättre med en kvinna, utan helt enkelt för att omväxling förnöjer.

Och, som ni faktiskt noterat, så hugger ju sexismen åt båda hållen. Så långt är ni med. Men sen skiljer sig eran tankegång från min. Så fort det kommer en kvinna och höjer rösten och är det minsta lilla kritisk mot att spel verkar ha importerat en kvinnosyn från sent 1930-tal så hugger ni tillbaka. Ni säger att män också utsätts för trista, förlegade stereotyper, som om det vore ett ogiltigförklarande av hennes argument och åsikter. Slåss hon inte för allt och alla i alla situationer, så bör hon inte enligt er slåss alls. Eller?

De har fullt upp med sitt, kan ni inte man the fuck up och reda er egen jävla skit

Män utsätts också. Så är det. Men varför inte då göra något åt det istället för att vara en jävla fitta när kvinnor slåss mot kvinnliga könsroller? De har fullt upp med sitt, kan ni inte man the fuck up och reda er egen jävla skit, istället för att anklaga dem för att inte göra det? Era jävla gnällrövar.

Polygonbaserat T&A


Sen har vi det där sista argumentet. ”Det är ju bara ett spel”. Varför håller folk på att bråkar om hur kvinnor och män representeras i spel för. Det är ju bara spel! Men vill ni verkligen degradera världens bästa medium – vårt absoluta favoritmedium – till “bara spel”? Kan vi inte ha tillräckligt mycket stolthet för och kärlek till våra älskade spel att vi framhåller dess storhet mer än så? Spel är stort och vackert och viktigt.

Och det är där sexismen finns. Det där som så många människor säger ”ju bara är” är ju sällan bara det där som det är (sex laxar i en lack ask). Film, musik och spel, det är ju inget bara över det. Det är bland det viktigaste vi har. Men om vi tänker att det bara är – då har vi helt enkelt fel. Kulturen speglar samhället som det är och som vi vill ha det. Kulturen formar vårt samhälle. Och vill vi ha ett bättre samhälle, då är kulturen en ganska jävla viktig del.

Så. Sluta nu vara dumma i huvudet.

Kommentarer

  1. Niklas skriver:

    Tack!

    Någon behövde fan säga det.

  2. Niklas skriver:

    (Inte tack, utan det du skrev, alltså)

  3. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Tack för god läsning! Fast ursäkta men “vara en jävla fitta”…?! Vara en jävla kuk menar du väl? Som i “acting like a dick”.

    I övrigt håller jag med dig i sak. Mestadels. Det är väl det här om att spelmediet kvalar in som “kultur” som jag ställer mig lite kritisk till. Film och musik som du jämför det med kom ju till innan vårat genomglobaliserade samhälle och har haft tid att få ett kulturellt fäste, spelmediet är nästan genomgående kommersialiserat så jag har svårt att se det ta plats intill de två andra. Spel känns i stor utsträckning mer som kommersiella produkter än kreativa verk. Som en “kultur” som inte haft någon Beethoven men som haft hundra tusen Britney Spears.

    Med det sagt tror jag inte de kreativa hjärnorna bakom våra favoritspel egentligen vill ha de översexualiserade bystdrottningarna och köttbergen där, utan att det liksom “måste” finnas där, som krav från utgivare och PR-byråer. Visst hade jag gärna sätt en förändring i den löjliga översexualiseringen även här men det ska nog lite mer till innan jag går med på att klassa spel som kultur. Kultur kan man ha förväntningar på liksom. Spel är ofta i samma liga som hip hop videos på MTV. Vet inte hur mycket man ska våga hoppas på där.

  4. Linus skriver:

    Timmy Avgrundsvrål Sjöberg:

    Du är för snäv i din definition av kultur. Kultur är allt skapat. Kultur måste inte vara “svårt” för att vara kultur, och det kan mycket väl vara kommersiellt. Jag menar, de flesta av de vackraste renässansporträtten var beställningsjobb, och tro inte för en sekund att Beethoven inte drog in feta cash på sin musik.

    Däremot är det sant att spel är en kulturform i sin linda. Det är ännu ungt och omoget. Det är det jag vill förändra. Och det gör man inte genom att förneka mediet sin kulturstatus.

  5. Linus skriver:

    (“Fitta” används här för övrigt inte på ett sätt som vill mena på att det kvinnliga könet skulle vara något negativt. Inte heller när jag säger “kuk” menar jag något illa. Det är helt enkelt lite “förbjudna” ord som man hajar till på, och är man, som jag under skrivandets gång, lite smått onykter, så låter det jävligt bra.)

  6. Peter Ahonen skriver:

    Om man inte ser spel som kultur utan mer underhållning så är man ganska snabbt i Adelsohn Liljeroth-land. Där är “kultur” det vita, heterosexuella och välbärgade. Vi andra får dras med “underhållning”. (Har jag någonsin sagt att jag tycker att vår kulturminister är fullständigt vedervärdig?)

  7. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Linus: Egentligen vill jag inte döma spelmediets kulturstatus så där, utan främst peka på att många av de kreativa hjärnorna (producenter osv) förmodligen ofta inte har mycket till val. Att översexualiseringen är en produkt av kommersialism hellre än av kultur. Spel dras fortfarande med en massa barnsjukdomar från rullbandet, så de som säger att det “bara är spel” kanske har en poäng trots allt. Förväntningarna finns liksom inte på att det ska råda någon full kreativ frihet inom spelutveckling så hoppas man på mycket kan man nog bli lätt besviken.

    Sen håller jag med om att översexualiseringen inte har något som helst värde. Men den har liksom funnits där sen ett tidigt skede. Jag tror den kommer finnas kvar precis lika länge som de största utgivarna gör det. Tills dess att spel börjar handla om kreativa verk och inte mindre om en “industri”.

    Så att det “bara är spel”, inte för att bagatellisera sexism, men för att sexismen, tyvärr, har en ganska naturlig roll i det som vilket lågt försäljningstrick som helst i en industri. Vi lär inte bli av med den snart.

  8. Niklas skriver:

    Kulturministern är väl ett ganska utdraget Varan-TV-skämt, eller?

    Dock tycker jag Avgrundsvrål är lite väl taskig mot de elektroniska spelen: de är del av samma företagsvärld som musik, film och litteratur; en värld där sexism, rasism, och klasshat (fast neråt) är helt chill – så länge det säljer. Och det gör det, ju. Att musik har ett par tusen år av historia i bagaget förändrar inte faktumet att Melodifestivalen tidvis dominerar svenskt musikliv, trots att kidsen egentligen vill lyssna på twee. Samma sak med filmen, och till viss del litteraturen. Storbystade damer är lika populärt oavsett kulturform (ok, förutom litteraturen då) idag. Det ligger inte bara djupt i spel, utan djupt i hela mänsklighetens civilisation.

    Dåtidens fulkultur har dessutom idag bitvis svängt helt om, det som var chockerande då är fint idag, och när min farsa ser en punkare på stan börjar han tralla på Ishockeyfrisyr. Antagligen kommer vissa av spelen vi bespottar idag få samma behandling, även om vi då sussar sött ett par meter under marken.

  9. Gustav skriver:

    Nu är jag osäker på om du överdriver för att få fram någon form av poäng, men i spelvärlden idag är det väl inte direkt en majoritet av karaktärerna som faller in under Duke Nukem- eller Lara Croft-kategorierna när det kommer till kroppsform? De existerar, men dominerar inte nödvändigtvis. Att påstå att könen bara representeras på ett sätt håller jag absolut inte med om. På många sätt skulle jag säga att det är mer varierat än någonsin tidigare. Det kan också variera lite beroende på var man letar.

  10. Linus skriver:

    Såklar överdriver jag något. Och visst är det bättre än någonsin förr. Men det är fortfarande inte riktigt bra. Kanske är det inte just Lara och Duke som är standard längre, men de har ju å andra sidan blivit ersatta av random militärsnubbe och kvinnor i minimala rustningar. Någon överdrivet differentierad könsrepresentation finns inte, även om det såklart finns fantastiska exempel.

  11. Samson skriver:

    @Gustav: Är du full? För varje normalt presenterad karaktär finns det sjuttioelva muskelknuttar eller glamourmodeller om vi ser till retailspel till konsol. Indiescenen är bättre dock.

  12. Maria skriver:

    @Niklas: VI SÄGER DET JU FÖR FAN HELA TIDEN!!! Och på detta caps-riot lägger jag till en 😀 för att visa att jag är på din sida! För du har förstås rätt, det här behöver sägas om och om igen tills folk fattar.

    Kultur kan vara kommersiell eller ickekommersiell, datorspel är mestadels kommersiellt än så länge men har ett icke oansenligt mått kultur i sig i och med berättande, bildskapande etc.

    Jag skulle vilja skriva mer i det här svaret men jag ska gå och packa. Tack för ett bra inlägg, Linus!

  13. Gustav skriver:

    @Samson: Så affärssålda konsolspel är numera hela marknaden för spel? Varför ska vi ignorera spelen till andra format och den blomstrande indiescenen? Sen blir jag nyfiken på vad som skulle ses som en normalt representerad karaktär.

    @Linus: Jag förstår vad du menar, men jag skulle inte heller gå så långt som att säga att de har ersätt dessa. De är många, men knappast en majoritet. Å andra sidan brukar de vara de extrema exemplen som är de mest uppseendeväckande, som exempelvis Duke eller den märkliga designen i Tera. Vi kan vara överens om att vi inte är överens, helt enkelt. En intressant diskussion i samma andra är också vad som gör en bra karaktär, och där verkar det råda stora åsiktsskillnader. Sånt tas sällan upp till diskussion, förutom när Anita Sarkeesian gör impulsiva tolkningar och måste bli rättad.

  14. Samson Wiklund skriver:

    @Gustav: När sa jag att “affärssålda konsolspel är numera hela marknaden för spel”? Jag sa att OM vi ser till retailspel på konsol är merparten karaktärer muskelknuttar och glamourmodeller.

    Vill du diskutera hela markanden så ok. Indiescenen blomstrar men hur många utanför “core”-spelare ser den ens? 1000% av en smula är tio smulor i förhållande till resten av kakan, så att säga.

    Ser vi till PC-marknaden som stort så vill jag av samma smulresonemang som tidigare främst se till spel från de större utgivarna och kanske lägga till några runaway-hits som Minecraft och liknande. Även i detta fall uppfattar i alla fall jag att muskelknuttarna och glamourmodellerna dominerar porträtteringarna.

    Du ville veta vad jag såg som “normalt representerad” karaktär?
    Linus kontext säger “Inte behöver väl alla kvinnor ha dubbla D-kupor och inte måste väl alla män se ut som steroidstinna rövskallar?” utgå ifrån det. Det är inte en särskilt snäv definition.

Skriv en kommentar