Gästkrönika

Tillsammans, eller inte tillsammans

Hermione duellerar med ett gäng dödsätare. Det ser ut att gå illa, dödsstöten verkar hänga i luften. En trollformel skjuts iväg. Dödsätaren närmast Hermione försvinner i en rökpuff. Harry Potter har räddat dagen, återigen.

– Men sluta göra allting då! ropar kvinnan bredvid mig i soffan.
Jag rycker till, jag har ju just räddat livet på henne.
– Jag hinner ju aldrig göra någonting! Fortsätter hon.

Ps3 kontrollen ligger bredvid henne i soffan. Hon ser sur ut, jag lovar henne att försöka att inte göra allt, lämna lite spelrum för henne med. co-op spel är klurigt. Kvinnan i texten är min sambo, låt oss kalla henne Linn (för det är så hon heter). Hon brukar spela spel som The Sims och Super Mario Bros. Hon blir illamående av spel i förstapersonsvy. Detta har som effekt att om våra co-op stunder är få. Vi spelar inte Borderlands eller Portal 2. Tillsammans spelar vi istället exempelvis Lego Harry potter och diverse Mario-spel.

Att lägga sig och förlora med flit är aldrig vägen till framgång
Till skillnad från Linn är jag en luttrad spelare. Sätt en kontroll i min hand och en skärm framför ansiktet så har jag strax förstått vilka knappar som gör vad. Det kommer av sig själv och ter sig logiskt för det mesta. I värsta fall vet jag vart jag ska leta efter instruktioner i options-menyn. Men så är inte fallet för många andra, något som är viktigt att tänka på när man spelar med människor som inte delar intresset. Det är en sak att lägga sig i Super Smash Bros-matcherna, att lägga sig och förlora med flit är aldrig vägen till framgång har jag upplevt. Men man kan ju välja en karaktär man inte är van att spela med, till exempel. Linn glömmer bort vilka knappar som gör vad om det är för långt mellan speltillfällena och om jag inte tänker på att lämna plats är det lätt att spelandet blir tråkigt för henne.

Det är lätt att spelandet blir utelämnande, andra intressen är kanske lättare att dela. Men spelandet blir ofta personligt, det kan vara svårt att sitta två i soffan och spela Fallout eller Zelda. Sen att jag liksom tappar bort mig själv i spelens värld när jag plockar upp kontrollen, gör ju inte det hela lättare. Jag kan utan problem lägga åtta timmar i sträck i skyrim eller Hyrule. Och visst är det svårt att inkludera någon i det? Men Lego Harry Potter får jag i alla fall spela med Linn, och jag älskar varje minut bredvid henne i soffan.

Text av Glenn Ahlström

Glenn är en 23:årig undersköterska från Lindesberg. Till vardags jobbar han med funktionshindrade barn och unga. Han sjunger dessutom i kör för att bejaka sin kreativa sida. Nybliven Metroidfrälst, har sen juni spelat ut alla sidscrollande Metroidspel och började nyligen spela Prime-trilogin. 

Kommentarer

  1. Kimus skriver:

    Härlig text och mycket igenkännings-faktor =)
    Själv har jag lagt så mycket tid, energi och inte minst pengar på att få spelandet med en sambo/flickvän att fungera att jag nu gett upp och är singel.
    Näe, det ena har inte med det andra att göra. =P

    Jag har både omvänt flickvänner till gamers och haft flickvänner som varit mer inbitna spelare än mig själv.

    Min erfarenhet är att det finns ett spel för alla – något som tyvärr inte automatiskt betyder att man kan avnjuta spel tillsammans…

  2. Ruben skriver:

    Efter att ha klarat Ocarina of Time tillsammans med en kompis (där vi turades om att spela olika partier och komma med mer eller mindre smarta back seat-kommentarer) så måste jag säga att det inte alls behöver vara svårt med co-op i singelplayerspel. Det blir helt klart roligare med co-op i t.ex. ett legospel, men singelplayerupplevelser a lá Zelda kan med fördel delas med andra.

    När det gäller co-op så är det viktigaste (i alla fall för mig) att de som spelar befinner sig på någorlunda samma nivå. Om det sedan innebär att båda två är lika bra eller dåliga är inte så viktigt. Det viktiga att undvika är då det du tar upp: att någon part tar för mycket utrymme.
    Lösningen: Övning! Eller att byta spel. Det finns tack och lov en hel del kul att välja mellan.

  3. Mats Nylund skriver:

    Bra text, som fler borde ta till sig, så kanske vi fick färre skilsmässor :).

Skriv en kommentar