..Än vad som visades upp i gårdagens program. Främsta anledningen till att jag var taggad på nya säsongen av Så mycket bättre var att just Magnus Uggla skulle vara med. Han är min första riktiga idol och jag har tydliga minnen av ett kassettband med ”Jag mår illa” från väldigt långt bak i tiden.
Men på senare år har jag bara insett vilken stor artist Magnus en gång i tiden var, med en kantig, kaxig attityd och med låtar som faktiskt var riktigt bra. Alla skivor upp till ”Den ljusnande framtid är vår” sitter på kvaliteter som de senaste skivorna saknar. Bowie-influsenser blandas med en vilja att vara störst, bäst och vackrast och med vassa och cyniska, men också fylle-charmiga texter. Det hela landar i en rock/pop artist som faktiskt är bra, på riktigt.
Många verkar tyvärr ha glömt bort hans tidigare alster och därmed bestämde jag mig för att sätta ihop en lista med det bästa han gjort, enligt mig. Den ser ut såhär;
Det bästa med Uggla, enligt Brunlöf
Hallå
Mitt Liv?
Johnny The Rocker
Vår Tid-1977
Skandal Bjotis (Det är Inte Kärlek, Det är Kramp)
Varning På Stan – Live Version
Bobbo Viking
Overture…Dumskallarnas Julafton
Drömmen Som Gick I Kras
Asfaltbarn
Å, Han Kysste Mej
Vittring
Ge Livet En Chans
Centrumhets
Ja Just Du Ska Vara Gla
Jag Vill Inte Tillbaks
Raggarna
Trendit Trendit
Vem kan man lita på
Mälarö kyrka
Mitt Liv? – Live Version
(Jag älskar verkligen ”Mitt liv”. Den är med två gånger av den enkla anledningen. Samt att live-versionen bjuder på nyanser som saknas i studio-versionen).
Vad tycker ni om Uggla? Kan ni se bortom den starkt förankrade ”Uggla-pop:en”?
fyfan vad glad jag blir, Anders! Han är en av mina idoler i musiksverige pågrund av hans kaxighet, men samtidigt är skön annars.
Ska försöka fixa hans äldre plattor på LP.
Tycker dock att hans senaste skiva är ett steg tillbaka till de äldre plattorna. Vilket var bra, med tanke på hur låg kvaliten varit under 00-talet med honom.
Härligt att se att folk minns och uppskattar hans gamla alster!
Det är dessa låtar du nämner Brunlöf, som jag växte upp till (med en Uggla-galen äldre syster så har man hört dem vare sig man ville eller inte) medans moderna tiders Uggla är enligt rent och skärt skräp.
Bobbo Vikings spattighet och kufighet är helt rätt för mig, och jag är ju en sucker för 80-tal och dess synthar så jag gillar Sommartid och den bortglömda instrumentala pärlan Den Döende Dandyn. Gillar den eskalerande känslan i Varit Kär Så Många Gånger (eller vad dess rätta titel nu är) och anser att de tidiga albumet verkligen fångar en tid som jag var lite för ung för att uppleva.
På tal om Så mycket bättre; det var mitt första hela avsnitt jag såg igår, mycket för att det just var Uggla (samt att min sambo gärna ville slippa sitta ensam).
Men programmet är inget för mig insåg jag rätt fort, anledningen för det är att jag tycker om låtar i sitt originalutförande (hade väldigt svårt för live-versioner när jag var yngre ”de låter ju fel!”) och att höra artister jag skiter fullkomligt göra versioner som alla är sämre än originalet, där hade jag verkligen inget att hämta. Behållningen var ju alla gamla klipp, varav detta framträdandet är favorit: