Varje gång jag ska gå på en längre ledighet tror jag på förhand att det kommer innebära att jag kommer hinna se ett tiotal serier, minst två dussin filmer samt spela alla de spel jag missat de senaste månaderna. Det trodde ag även inför min stundande julledighet på tre veckor, bortsett från spelen, men min verklighet är en annan och det vardagliga livet, med sömn, ishockey och goa vänner som kommer emellan.

Därmed dröjde det några månader till innan jag på riktigt sjönk in i Fullmetal Alchemist: Brotherhood. Efter äntligen ha hamnat i ”rätt” reinkarnation av serien (mangan egentligen, jag vet) så fattade jag snabbt tycke för serien och jobbade aktivt för att hitta 20 minuter innan eller efter mitt jobb då jag kunde fortsätta titta. Nu är jag färdig och kan därmed konstatera att serien är blande det bästa jag sett hittills under mitt spelfria år.

På många sätt var Fullmetal Alchemist: Brotherhood precis vad jag ville ha från en japansk anime. Det var storslaget och finstämt på en och samma gång, med roliga men samtidigt dödsallvarliga karaktärer. Något som var kännetecknade för serien var också hur tillfredsställande en uppgörelse eller händelse kunde vara – det var många gånger jag bokstavligen studsade upp och ner där jag satt till följd av vad som hände på tv-skärmen. Författarna var extremt duktiga på att bygga upp till storslagna ögonblick, där man också levererade till 100%. Roy Mustangs duster blev snabbt personliga favoriter, inte minst med tanke på vilka han mötte och hur han hanterade situationerna.

Historien kändes väldigt välskriven och fördes fram väldigt snyggt, även om jag tyckte att man tappade lite väl mycket momentum i de fem sista avsnitten. Det blev lite väl mycket japanskt för min smak – ungefär samma känsla som när jag slutet i Akira, men med betydligt mindre bitterhet i eftersmaken. När allt var över kände jag mig ändå nöjd och belåten. Och med en uns mer förståelse för japansk anime.

Summerat så är jag nöjd och väldigt glad att jag tog mig an resan, den var värd sin tid flera gånger om. Och jag vill givetvis också tacka alla ni som tipsade mig om serien, erat engagemang och er passion smittar av sig på mig dagligen. Och jag kommer givetvis fortsätta lyssna på er, jag är på många sätt er försökskanin som halvblind går in i varje ny serie – och när allt kommer omkring så jag gillar det.

Så vad tycker ni att jag borde ta mig an härnäst i anime-träsket?