Det snackas väldigt mycket om “outside of the box”, att allting skall ske utanför ramarna av vad som anses ordinarie tillvägagångssätt. Men varför måste full frihet vara det enda som föder kreativitet, skulle inte begränsningar kunna göra detsamma? Sanningen är att det många gånger bevisats att om man minskar på friheten så kommer kreativitet fram även då. Se bara på Mega Man till NES som exempel. Om inte färgpaletten i den grå lådan varit begränsad så hade vi kanske idag talat om den orange bombaren.

supermeatboyNär jag begränsade mitt spelbibliotek till endast indie-titlar under 500 dagar var min första fråga om man kunde ersätta sin spelhylla helt, om man skulle sakna de dyra produktionerna och utgivarnas försök till att suga ut så mycket pengar som möjligt. Tanken är att inte meddela hur det har gått förrän projektet är slut, men här kommer en liten spoiler: Det beror på dig som spelare.

En fråga som jag ställde i projektets början, som jag nästan glömt, är, som sagt, om det just går att ersätta sina AAA titlar. Mitt besked blir att jag inte funnit alla typer av spel ännu, men det finns definitivt kandidater. Största praktexemplet är helt klart Torchlight-serien. Runic Games, en indiestudio med folk som jobbat med Blizzard-titlar och är väldigt duktiga på dungeon crawlers, ligger bakom en franchise som jag skulle kunna påstå är BÄTTRE än Diablo. Och då väger jag Diablo 3 mot Torchlight 2. Just den genren verkar dock ganska välpopulerad.

fezNär det gäller FPS och 3PS så är bilden lite annorlunda. Jag har ännu inte funnit något som ersätter Bioshock när det gäller berättande. Men det är här som “stick inside the box” kommer till användning. Utvecklarna har inte budget att skapa en stor historia som räcker i tio timmar bra FPS-action. Så istället fokuserar de på vad de vet att de har råd med: Multiplayer. Produktioner så som Blacklight: Retribution av PerfectWorld eller Natural Selection II av Unknown Worlds skulle kunna vara producerade av Treyarch och Infinity Ward med Activision i ryggen, men går under indie-flaggan. Istället för att lägga tid och pengar på en story att spela igenom så skapar man ett universum och låter spelarna stå för innehållet i renodlad multiplayer.

Men begränsningen skiner som mest när man tittar på vad skaparna lyckas bringa till liv. Titlar som Gunpoint eller Machinarium skulle du aldrig se från en större utgivare, då de anser att sådana spel inte fungerar. Men tursamt nog så är oftast utvecklarna själva spelare och vet vad de vill skapa. De har inte resurser nog att skapa Uncharted, så istället får de skapa en titel där kärnan är intakt och designen tjänar kärnan, inte där den stora publiken bestämmer hur ett spel skall se ut och kännas.

Spelen jag gått igenom har öppnat en ny värld som jag inte känner igen sedan barnsben
Vad jag anade minst med projektet var hur det skulle påverka min spelglädje. Tidigare har jag fokuserat på ett spel åt gången. Delvis för att jag och Tobias hade en grej som vi körde, men även för att en titel skulle konsumeras helt och hållet. Fenomenet som uppstod då var att jag inte hade någon lust att spela om jag inte kunde åsidosätta åtminstone två timmar till en spelomgång. För att kunna generera innehåll till projektet så var det tankesättet inte längre gångbart. Och den katalog av spel som jag gått igenom har öppnat en ny värld som jag inte känner igen sedan barnsben. Minns ni när mamma sa att maten var klar om 15 minuter? Då kunde man spela lite Gradius så länge, det spelade ingen roll att man inte skulle hinna klara spelet på den tiden, man spelade bara första banan eller så, just för att det bara var kul att spela. Inte nog med att indie-spel oftast tar kortare tid att starta, de finns för alla tidsfönster. 40 minuter till jag måste gå till bussen? En match i Awesomenauts. 10 minuter tills jag borde börja med maten? Minst en dag i Don’t Starve. 2 timmar dödtid? Antichamber har en timer på 90 minuter. Och självklart går det att begrava sig i spel som tar längre tid också. Amnesia: A Dark Decent, Dust: An Elysian Tale, The Incredible Adventures of Van Helsing; alla klockar in på fler än åtta timmar.

Humble-Bundle-Logo-Vertical-620x350Mitt pristänk har dessutom blivit helt annorlunda. Du kommer antagligen inte se GameStop erbjuda ett paket med 5st 360spel för säg, 200kr där alla pengarna går till välgörenhet. Men för indiespel, stora som små, är bundles en gamers bästa vän. Den största stjärnan på bundle-scenen, Humble Bundle, erbjuder ofta paket där du själv bestämmer priset (“pay-what-you-want”, en välanvänd term i den världen) för 4-5 väl uppmärksammade spel. Men för att hitta guldkornen bland de mindre kända indie-titlarna så bör man även lägga märke till de andra leverantörerna som håller högre frekvens än Humble-gänget. För oavsett vilken leverantör du väljer så får du ett otroligt värde och nästan alltid bonusar. Nästa gång du besöker GAME, kolla om du ser spelens soundtrack paketeras tillsammans med spelen.

Jag fnittrar när de slänger med ordet “konsolexklusivt” på titlar som jag redan spelar

Tyvärr så existerar många indie-spel bara på datormarknaden, och då gärna på Steam. Men alla annonseringar som både Sony och Microsoft gör för nästa generation bådar gott för indies på de nya konsolerna. Däremot så fnittrar jag när de slänger med ordet “konsolexklusivt” på titlar som jag redan spelar. Valve kommer nog fortsätta vara indie-världens Go-To-ställe med sin Steam-plattform. Framförallt om de kan få SteamBox att fungera och konkurrera i prestanda med de nya konsolerna.

Indiescenen verkade ha sin guldtid när titlar som Super Meat Boy och Bastion kom ut på marknaden. Sanningen är att det bara var startskottet för en ny värld inom spelutvecklingen. Och faktum är att jag har fler indie-titlar som jag ser fram emot än jag saknar AAA-spel.

Text av Nidde Nedelius

nidde Nidde är adlad svampriddare och agerar ofta som Svamprikets fälttekniker för audio/video. Från 1 januari och 500 dagar framåt så har han lagt alla AAA-spel åt sidan och spelar endast indie-titlar. Du kan följa hans resa på indie500.se.