IgÄr publicerade jag en krönika hÀr pÄ Svampriket som fick mycket blandade, och framför allt livliga, reaktioner. Om du har missat den rekommenderar jag att du gÄr in och lÀser den hÀr och först bildar dig en egen uppfattning, innan du lÀser vidare.

Först och frĂ€mst vill jag tacka för all respons, bĂ„de för den som totalt sĂ„gat mig och den som hĂ„llit med mig. Utan er skulle jag Ă€ndĂ„ inte fĂ„ möjlighet att utvecklas, varken i mitt tĂ€nkande eller skrivande, och jag har verkligen lĂ€st alla era kommentarer noggrant och med stor eftertanke. PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt har jag velat svara er alla en och en, men jag kĂ€nner att den hĂ€r vĂ€gen Ă€r bĂ€ttre att gĂ„. Men Ă„ter igen – tack. Bara för att jag inte svarat betyder det inte att jag inte lĂ€st.

Efter att ha sovit (ganska dÄligt mÄste jag sÀga) pÄ saken har jag ÀndÄ lyckats destillera ner nÄgra specifika saker jag vill lyfta. Det finns vissa saker jag önskar att jag hade gjort annorlunda, men som jag givetvis inte kan förÀndra. Jag försöker landa i att det hÀr ocksÄ Àr en erfarenhet, nÄgot jag definitivt kommer bÀra med mig framöver i mitt skrivande.

TÀnkt efter före

Eftersom att jag Ă€ndĂ„ Ă€r en hyfsat vĂ€lfungerande person Ă€r det givet att jag förstod att min krönika skulle kunna fĂ„ en viss antĂ€ndning. Hade jag tĂ€nkt Ă€nnu lite mer hade jag förstĂ„tt att den förutom att provocera ocksĂ„ trampar folk pĂ„ tĂ„rna. Jag önskar att jag hade tĂ€nkt till lite mer och förstĂ„tt skillnaden mellan att provocera och sĂ„ra. SĂ„ till er som kĂ€nner att min krönika attackerat nĂ„got ni brinner för – jag ber om ursĂ€kt. Vi arbetar i slutĂ€nden för samma syfte, vilket betyder att vi givetvis ska arbeta med varann. Att min krönika skulle syfta att skapa en klyfta mellan olika typer av engagemang Ă€r sĂ„ oerhört fel och jag Ă€r vĂ€ldigt ledsen att det Ă€r sĂ„ den framstĂ„r. Jag skulle ocksĂ„ ha varit medveten om svĂ„righeterna med att bemöta denna typ av kritik pĂ„ 140 tecken, insett mina begrĂ€nsningar och dĂ€rmed ocksĂ„ vĂ€gt varje ord mycket noggrannare. Eller inte skrivit nĂ„got alls. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skulle jag ocksĂ„ undvikit att sĂ„ra i sociala medier, nĂ„got som aldrig var meningen och som jag ber om ursĂ€kt för.

LÄtit krönikan vila

Även om det aldrig Ă€r en ursĂ€kt Ă€r vrede emellanĂ„t en förklaring. Min mamma har lĂ€rt mig att försöka att alltid rĂ€kna till tio innan jag handlar i vredesmod. Mamma, förlĂ„t att jag inte alltid lyssnat pĂ„ det rĂ„det. Jag önskar att jag hade lĂ„tit krönikan vila mer Ă€n vad jag gjorde, haft den uppe för egen personlig korrektur lĂ€ngre. Kanske hade jag dĂ„ ocksĂ„ filat bort mycket av ilskan och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt kunnat leverera en krönika vars syfte inte förtas av att jag inte klarat av att separera personligt och privat.

Respekterat varumÀrket

Det Àr inte lÀtt idag att skapa sig ett namn pÄ internet. Jag kan inte ens förestÀlla mig hur mycket data som passerar som ettor och nollor genom det stora abstrakta molnet varje dag. I allt detta brus har ÀndÄ Svampriket gjort ett enormt arbete med att skapa sig ett namn och hitta sina lÀsare. Att skada det varumÀrke, den respekt och det lÀsarförtroende som Svampriket byggt upp Àr det som jag fruktar allra mest. NÀr jag för bara strax över en mÄnad sedan blev vÀrvad till Riket var det med en enorm stolthet jag gick in i det hÀr projektet. Jag Àr nu ledsen att Riket inte kan kÀnna stolthet över mig. Jag kommer göra mitt allra bÀsta för att reparera den situationen.

Utnyttjat kraften i ett bra sprÄk

Till en början förstod jag inte riktigt vad det stora problemet med innehĂ„llet var, det mĂ„ste jag erkĂ€nna. I mitt huvud Ă€r det givetvis glasklart vad jag vill sĂ€ga – men era kommentarer visar att jag har fel pĂ„ den punkten. Att jag kĂ€nner mig missförstĂ„dd Ă€r ett kvitto pĂ„ att jag inte formulerat mig pĂ„ ett bra sĂ€tt. Även om jag inte Ă€r en fullfjĂ€drad skribent sĂ„ bör jag ha kunnat skriva en krönika inom samma Ă€mne som framfört kontentan pĂ„ ett mycket bĂ€ttre sĂ€tt. Jag utnyttjade det dĂ„liga sprĂ„ket, och det överskuggar krönikan i sig.

Varit tydlig

Det Ă€r i den hĂ€r punkten allt landar, antar jag. Jag har brustit i mitt sprĂ„k och mitt omdöme, samt att jag inte har varit tydlig nog. Även om jag skalar av ilskan och de sprĂ„kliga bristerna kan jag ocksĂ„ se att jag inte varit tydlig nog i vad det Ă€r för Ă„sikt jag vill framföra.

SÄ lÄt mig nu vara tydlig med var jag stÄr. Jag stöttar all form av arbete mot sexism, bÄde i vardag och pÄ professionell nivÄ. Jag stÄr för att jag Àr feminist och humanist. I mitt professionella arbete jobbar jag med frÄgor som rör sexism, jÀmstÀlldhet, allas rÀtt till sin egen kropp, rÀtten till sin egen sexualitet och andra sexualpolitiska frÄgor. Jag vill tydliggöra att om jag hade varit emot nÄgot av det arbete som sker inom dessa omrÄden hade jag inte arbetat inom den organisation jag gör.

Utöver det stÄr jag för att jag vill se ett krafttag mot den sexism som finns bÄde mot mÀn, kvinnor och allt dÀr emellan och utöver. Jag vill se ett krafttag frÄn bÄde privatpersoner, organisationer, föreningar och politiker. Jag vill lyfta HBTQ-perspektivet. Jag vill ifrÄgasÀtta sexualiseringen av barn och unga.

Ilskan som fick mig att skriva krönikan utlöstes inte av en separat hÀndelse utan snarare en lÄngvarig kÀnsla av irritation och frustration över att jag upplever en ensidighet i debatten kring spel och sexism. OcksÄ den frustrationen och irritationen stÄr jag för. Jag vill se en nyansering i debatten, och det menar jag utan att förminska den debatt som redan sker. Det handlar sÄ sÀllan i livet om antingen eller, och precis sÄ Àr fallet ocksÄ hÀr. Jag förbehÄller mig rÀtten att föresprÄka nyansering och utveckling utan att det automatiskt betyder att jag Àr negativt instÀlld till den debatt som sker idag.

Min förhoppning Àr att det arbete vi alla gör, oavsett vilket omrÄde vi vÀljer att göra det inom, kommer göra skillnad pÄ samma sÀtt som vÄra förÀldrars och farförÀldrars arbete gjorde.