Fredagslistan

Fem saker jag önskar att jag gjort annorlunda

Igår publicerade jag en krönika här på Svampriket som fick mycket blandade, och framför allt livliga, reaktioner. Om du har missat den rekommenderar jag att du går in och läser den här och först bildar dig en egen uppfattning, innan du läser vidare.

Först och främst vill jag tacka för all respons, både för den som totalt sågat mig och den som hållit med mig. Utan er skulle jag ändå inte få möjlighet att utvecklas, varken i mitt tänkande eller skrivande, och jag har verkligen läst alla era kommentarer noggrant och med stor eftertanke. På många sätt har jag velat svara er alla en och en, men jag känner att den här vägen är bättre att gå. Men åter igen – tack. Bara för att jag inte svarat betyder det inte att jag inte läst.

Efter att ha sovit (ganska dåligt måste jag säga) på saken har jag ändå lyckats destillera ner några specifika saker jag vill lyfta. Det finns vissa saker jag önskar att jag hade gjort annorlunda, men som jag givetvis inte kan förändra. Jag försöker landa i att det här också är en erfarenhet, något jag definitivt kommer bära med mig framöver i mitt skrivande.

Tänkt efter före

Eftersom att jag ändå är en hyfsat välfungerande person är det givet att jag förstod att min krönika skulle kunna få en viss antändning. Hade jag tänkt ännu lite mer hade jag förstått att den förutom att provocera också trampar folk på tårna. Jag önskar att jag hade tänkt till lite mer och förstått skillnaden mellan att provocera och såra. Så till er som känner att min krönika attackerat något ni brinner för – jag ber om ursäkt. Vi arbetar i slutänden för samma syfte, vilket betyder att vi givetvis ska arbeta med varann. Att min krönika skulle syfta att skapa en klyfta mellan olika typer av engagemang är så oerhört fel och jag är väldigt ledsen att det är så den framstår. Jag skulle också ha varit medveten om svårigheterna med att bemöta denna typ av kritik på 140 tecken, insett mina begränsningar och därmed också vägt varje ord mycket noggrannare. Eller inte skrivit något alls. På så sätt skulle jag också undvikit att såra i sociala medier, något som aldrig var meningen och som jag ber om ursäkt för.

Låtit krönikan vila

Även om det aldrig är en ursäkt är vrede emellanåt en förklaring. Min mamma har lärt mig att försöka att alltid räkna till tio innan jag handlar i vredesmod. Mamma, förlåt att jag inte alltid lyssnat på det rådet. Jag önskar att jag hade låtit krönikan vila mer än vad jag gjorde, haft den uppe för egen personlig korrektur längre. Kanske hade jag då också filat bort mycket av ilskan och på så sätt kunnat leverera en krönika vars syfte inte förtas av att jag inte klarat av att separera personligt och privat.

Respekterat varumärket

Det är inte lätt idag att skapa sig ett namn på internet. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket data som passerar som ettor och nollor genom det stora abstrakta molnet varje dag. I allt detta brus har ändå Svampriket gjort ett enormt arbete med att skapa sig ett namn och hitta sina läsare. Att skada det varumärke, den respekt och det läsarförtroende som Svampriket byggt upp är det som jag fruktar allra mest. När jag för bara strax över en månad sedan blev värvad till Riket var det med en enorm stolthet jag gick in i det här projektet. Jag är nu ledsen att Riket inte kan känna stolthet över mig. Jag kommer göra mitt allra bästa för att reparera den situationen.

Utnyttjat kraften i ett bra språk

Till en början förstod jag inte riktigt vad det stora problemet med innehållet var, det måste jag erkänna. I mitt huvud är det givetvis glasklart vad jag vill säga – men era kommentarer visar att jag har fel på den punkten. Att jag känner mig missförstådd är ett kvitto på att jag inte formulerat mig på ett bra sätt. Även om jag inte är en fullfjädrad skribent så bör jag ha kunnat skriva en krönika inom samma ämne som framfört kontentan på ett mycket bättre sätt. Jag utnyttjade det dåliga språket, och det överskuggar krönikan i sig.

Varit tydlig

Det är i den här punkten allt landar, antar jag. Jag har brustit i mitt språk och mitt omdöme, samt att jag inte har varit tydlig nog. Även om jag skalar av ilskan och de språkliga bristerna kan jag också se att jag inte varit tydlig nog i vad det är för åsikt jag vill framföra.

Så låt mig nu vara tydlig med var jag står. Jag stöttar all form av arbete mot sexism, både i vardag och på professionell nivå. Jag står för att jag är feminist och humanist. I mitt professionella arbete jobbar jag med frågor som rör sexism, jämställdhet, allas rätt till sin egen kropp, rätten till sin egen sexualitet och andra sexualpolitiska frågor. Jag vill tydliggöra att om jag hade varit emot något av det arbete som sker inom dessa områden hade jag inte arbetat inom den organisation jag gör.

Utöver det står jag för att jag vill se ett krafttag mot den sexism som finns både mot män, kvinnor och allt där emellan och utöver. Jag vill se ett krafttag från både privatpersoner, organisationer, föreningar och politiker. Jag vill lyfta HBTQ-perspektivet. Jag vill ifrågasätta sexualiseringen av barn och unga.

Ilskan som fick mig att skriva krönikan utlöstes inte av en separat händelse utan snarare en långvarig känsla av irritation och frustration över att jag upplever en ensidighet i debatten kring spel och sexism. Också den frustrationen och irritationen står jag för. Jag vill se en nyansering i debatten, och det menar jag utan att förminska den debatt som redan sker. Det handlar så sällan i livet om antingen eller, och precis så är fallet också här. Jag förbehåller mig rätten att förespråka nyansering och utveckling utan att det automatiskt betyder att jag är negativt inställd till den debatt som sker idag.

Min förhoppning är att det arbete vi alla gör, oavsett vilket område vi väljer att göra det inom, kommer göra skillnad på samma sätt som våra föräldrars och farföräldrars arbete gjorde.

Kommentarer

  1. Julius Guldbog skriver:

    Alla gör förhastade beslut ibland. Sånt händer. Jag är glad över att du skrev en sådan här ärlig text i efter reaktionerna på gårdagens krönika. Inte ofta man ser sådan ärlighet. Det om något hör hemma på en så bra sajt som Svampriket. Ser fram emot kommande texter 🙂

  2. Tommy Håkansson skriver:

    Att skriva krönikor är riktigt jäkla klurigt, för alla kommer läsa och tolka ens ord annorlunda beroende på så många saker. Fråga bara mig som fler gånger än någon annan här på Svampriket har skrivit texter som gjort läsare förbannade.

  3. Tompacc skriver:

    Mycket starkt att krypa till korset likt detta. Vi alla lär sålänge vi lever och uttrycker sig galet kan alla göra till och från!
    Även om du bör tänkta efter som du påpekar ovanför innan något postas, så hoppas jag på att få se mera från dig Sandra!

  4. Robert skriver:

    Men kära vän, inte svärtar du ned Svampriket pga detta. Enligt min uppfattning så ät det en blogg där alla bloggare har egna tankar och idéer, vilket gör att man själv kan välja och vraka mellan favoritskribenter på en och samma plats.

    Misstag i språket gör ju f.ö alla. Dessutom så hatar man väl dig inte heller för att man har en åsikt. Fortsätt att skriv för det du tycker, men ha så klart en balans där man även kan ta åt sig kritik och vara öppen för nya sätt att tänka. Personligen tycker jag som sagt att alla problem behöver belysas. Fortsätt att inte vara blyg för att skriva. Att skriva med hela språket på ett sätt så alla förstår är ofta skitsvårt och jag med andra kan så klart ta illa vid. Ge då bara ytterligarw förklaringar eller be om ursäkt om det krävs.

  5. Aaron VR skriver:

    Oj, jag tror jag ska skriva en text själv om hur skruvat det är med bloggar och krönikor. Varför måste det vi skriver i kommentarsfält, sociala medier osv vara “skrivet i sten”?
    Jag häver ur mig både den ena och den andra flosken online och har ständigt mer “rutinerade” online-aktörer som hoppar på mina korlade uttalanden.

    Personligen så har jag inga problem med att säga: “Ok, men så tyckte jag i alla fall när jag skrev det.” 🙂
    Människor förändras hela tiden. Ingen av personerna som kommenterade under gårdagen har hållit fast vid exakt samma åsikter och värderingar genom hela sitt liv. Att tycka olika är naturligt och att skriva en relativt kontroversiell text som klär av sig lite av den PK-uniform som svampriket har – är enligt mig endast ett sundhets-tecken.

    Jag kan inte tänka mig att resten av redaktionen har krävt det här av dig. Det, om något, vore ju verkligen ett ämne som behöver lyftas upp och diskuteras i sådana fall.

    Nej, ikväll blir det inte lika långt som igår. Starkt att “se sina brister” om det nu är fallet och dina ord kommer från hjärtat. Bättre det än att ligga sömnlös.

    Trevlig helg alla ni sunda människor som i grund och botten står för samma sak!

    • Aaron VR skriver:

      Jag understryker att jag, precis som jag skriver, INTE kan tänka mig att Redaktionen krävt den här “ursäkten” för att “rädda sitt rykte”.
      Jag känner en del av den och tror definitivt inte att det skulle ske.

      • Tommy Håkansson skriver:

        Vi som yttrat oss i facebookgruppen innan publicering tyckte snarare att Sandra är lite väl hård mot sig själv i det här inlägget. Personligen tycker jag inte Sandra har något som helst ansvar att posta ett sånt här inlägg (jag har som sagt skapat mer ramaskri utan att följa upp med självinsikt).

        • Aaron skriver:

          Känner tyvärr ej till facebookgruppen, men jag märkte direkt hur min kommentar var öppen för tolkning. Jag ville bara klargöra att det inte var min intention att insinuera något sådant.
          Nuff said.

  6. Anch skriver:

    Att vara ödmjuk är en göttig egenskap, men Sandra, var inte så hård mot dig själv. Du gör ett bra jobb (och det tycker jag även de gånger när jag inte håller med dig). Jag har verkligen uppskattat dina bidrag i såväl text som tal. Det skrivna ordet är såväl fantastiskt som lömskt; det innebär stor risk för missförstånd. Kanske skulle vi alla må bra av att minska våra egon när det kommer till vår förmåga att uppfatta meningen i text och istället för att i kommentarerna skriva “du säger det här, det är fel”, istället säga “säger du det här? hur menar du då?”.

  7. Ellinor skriver:

    Jag tillhör de som inte uppskattade gårdagens krönika men däremot så uppskattar jag den här texten desto mer.
    Det framgår tydligare vad du ville få fram nu och jag håller med dig om att en bredare diskussion i ämnet skulle vara positiv.
    Det finns några, enligt mig, olyckliga formuleringar från gårdagen som framstår som nedvärderande mot de som för en engagerad kamp mot sexism i spelbranschen ur ett perspektiv som de tycker är viktigt och angeläget men jag uppskattar att du bemöter kritiken på ett konstruktivt sätt.
    Jag läser det mesta som publiceras på Svampriket och ser fram emot framtida texter signerade Sandra Wärn.

  8. Henrik skriver:

    Det jag finner mest intressant i detta är att en tjej öppet säger vad hon tycker om all denna kritik mot sexismen i spel. Att hon tröttnat på att dagligen bli belägen av tweets och andra former av social media om hur sexistisk spel är. Om hur det måste till ändring och hela faderoan.

    Otroligt trevligt att läsa den krönikan. Otrevligt blev det i kommentarerna då det följdes av det gamla vanliga dravlet. “Men det är jätteviktigt att spamma sönder hela internet med hur mycket vi hatar sexism i spel!”

    Är det inte som att göra likadant som sexismen gör, fast istället för att visa “strutar” eller snablar så visas det hur mycket man ogillar det hela?

    Jag har också tröttnat. Sexism i spel är ett problem, det vet jag och det behövs göras någonting åt det hela. Men att på ett så beklagligt sätt verkligen sätta sig över Sandra bara för att hon tröttnat på att av 20 tweets läsa om hur dålig sexismen är i 19 av dem?

    Svampriket har som sida om sig att säga vad de tycker om ämnena de skriver om. Något jag tycker att de ska fortsätta med. Därför tycker jag inte att Sandra ska be om ursäkt som i detta inlägg utan närmare stå på sig. Vi behöver läsa mer på stora kanaler som denna om hur vi tröttnat på att så fort det finns med en tjej i ett spel så skriker större delen av internet “sexism! objektifiering!”.

    På något sätt struntar jag i att besöka twitter dessa dagar bara för att slippa läsa dravlet. Det finns och existerar, det behöver göras något åt det. Man behöver inte spamma sönder twitter för det.

    Jag skrev för över 3 år sedan vad jag tyckte om sex i spel. Detta då jag tycker mig ha en hel del erfarenhet av ämnet i fråga då jag spelat allt från de svagaste antydningar till ehum rena porrspel. Kanske dags att plocka fram den igen och skriva om det hela. Skamlös reklam, får man inte göra så här så är det valfritt av svampriket att plocka bort denna länk: http://henrikblomgren.se/sexuella-inslag-i-spel/

    Kanske dags att skriva ett nytt inlägg om sexism i spel och hur jag tröttnat på att läsa om den på nätet? Eller försöka leta fram nakenbilder av män för att göra en “top tio lista” med de vackraste strutarna – male edition.

    Därför avslutar jag närmast med att säga: Sandra, be inte om ursäkt. Du har inte på något sätt svärtat ner Svamprikets image. Stå på dig istället. Skriv mer texter som upprör, det enda som du ska ta emot kritik av är om din text är helt full av stavfel och liknande. Men innehållet ska du inte störa dig av att andra inte tål att läsa.

    En bra krönika! Fortsätt med dem!

  9. T4 was Here skriver:

    Åh hej, det blev en vägg av text till.
    Bra gjort Sandra, fortsätt så.
    🙂

  10. Peter Ek skriver:

    Tråkigt att höra att du kände dig tvingad att publicera en ursäkt för att du framförde helt rimlig kritik.

  11. Christoffer skriver:

    Tycker du var tillräckligt tydlig, och det är skönt att se sunda åsikter om detta.
    På twitter leker ändå alla superhjältar så där ska man knappt läsa vad som skrivs.

  12. sofie skriver:

    Jag är väldigt imponerad. Allt för sällan får man se att någon faktiskt tar till sig av kritik istället för att sparka bakut. Jag ska erkänna att svamprikets normbrytande icke-sexism är en av anledningarna till att jag är en lyssnare och läsare, och att din krönika gjorde mig mycket besviken, men i och med denna uppdatering kan jag åter känna mig stolt över er.

Skriv en kommentar till Peter Ek