Krönika

Jag – en klicknarkoman

Det är något jag måste erkänna. Jag kan inte hålla det inom mig längre. Det är inte rättvist mot er och det är inte rättvist mot mig själv.

Mitt namn är Linus Svensson och jag är beroende av idle games*.

Det började för några månader sedan. Jag var ung och oförstörd. Naiv. När jag öppnade webbläsaren och skrev in ”cookie clicker” så visste jag inte att mitt liv för evigt skulle förändras.

cookie clicker

Gamla goda Cookie Clicker.

Först var det bara en kul grej. Något att göra när jag inte hade något bättre för mig. Klicka lite på föreläsningar. Klicka medan jag väntade på att vattnet skulle koka. Men sakta och utan att jag ens märkte det trängde kakorna in under min hud.

Klicka på kakan, få fler kakor. Använd kakorna till att köpa saker som skapar kakor åt mig. Använd de kakorna till att köpa fler saker som ger mig fler kakor.

Jag slutade stänga av datorn. Lämnade den konstant på för att hela tiden få fler kakor. Fler kakor så att jag kunde öka min kakproduktion och jaga achievements. Jag var fast. Stenhårt. Jag såg kakor överallt.

gabe

Klicka Gabe i facet.

Tills dagen då jag nådde end game. Jag hade tagit alla achievements. Köpt alla uppgraderingar. Byggt alla byggnader. Allt som fanns nu var att samla kakor på hög, i väntan på nästa uppgradering.

Under en liten period stängde jag till och med ner fliken. En vecka eller så helt utan Cookie Clicker. Det var en märklig period.

Så en dag, utan att jag riktigt tänkte på det klickade jag återigen i sökfältet på min browser och började skriva. ”Games like Cookie Clicker”. Ett hav av forumtrådar och Yahoo Answers fulla med förslag.

kaguya

Vält ett bord pga anledning.

Jag spelade Candy Box 2, som introducerade mig till genrens andra stora element, dungeons. Vid sidan av det eviga samlandet gav jag mig ut på ASCII-äventyr och löste enkla pussel. Efter Candy Box kom A Dark Room och City of Sacrifice. Sen det osedvanligt meningslösa Number och det otroligt märkliga Kaguya Table. Clicking Bad. Sand Castle Builder. Anti-idle. Shall I go on?

Såklart har jag inte fastnat för alla. Jag har en viss standard. Det måste finnas en perfekt avvägning i kombinationen av supersimpel monotonitet och spännande features. Number var för simpelt, lyckades inte hålla mitt intresse, Anti-idle slängde för många funktioner på mig för snabbt och jag kom aldrig in i det. Men de spel som fastnar, fastnar hårt och jag är konstant på jakt på nya spel i genren.

japanzkt

Åh Japan.

Att säga att jag fått kontroll över mitt beroende är att överdriva, men jag har i alla fall insett mitt problem. Jag har till och med kommit till punkten att jag kan prata om det. Och kanske kan min berättelse hjälpa någon annan där ute.

Har du också fastnat i beroendet? Prata ut i kommentarerna.

*Idle Games eller Incremental Games är spel som i grund och botten går ut på att samla något och med det uppgradera takten man samlar mer av detta något. Skaffa mer för att skaffa mer. Det kanske mest kända exemplet är Cookie Clicker där målet är att hela tiden skaffa fler kakor.

Kommentarer

  1. Niklas Sintorn skriver:

    Vet inte om det är ett regelrätt incremental game, men fuckin’ Frog Fractions! Alla måste spela!

  2. Samson skriver:

    Att skriva Cookiecklicker och ha bitcoin-mining som bakgrundsprocess i spelet vore en lysande affärside =)

Skriv en kommentar till Linus Svensson