Vi på Svampriket gillar spel med bra berättande och bra berättelser. Det kommer antagligen inte som någon överraskning. När redaktionen tillsammans bestämde förra årets bästa spel så var det Gone Home som knep förstaplatsen och det i princip enbart för berättelse och berättande. Visst, vi älskar gameplay-inriktade spel också, men spel har fantastiska möjligheter att berätta historier på ett sätt som inget annat medium kan. Och spel som tar vara på det har potential att vara helt underbara.

Samtidigt känner jag att vi ibland är lite snabba att hylla
Vi är så klart inte ensamma om att tycka så här. Det pratas mycket om berättande i spel nu för tiden. Vilket jag är väldigt glad för. Ju mer spel hyllas för sitt berättande, desto fler bra berättelser får vi ta del av som spelare. Så jag håller upp så många tummar som är mänskligt möjligt (två, reds. anm.) när berättelser lyfts och hyllas.

Men samtidigt känner jag att vi ibland är lite snabba att hylla.

När människor som har åsikter om spel, ska tycka om berättelser i spel tycker jag mig se en tendens hos dem att vara något… lättflörtade. Det är lite som när svenska filmkritiker bedömer svensk film och helt tycks glömma att det finns film producerad utanför landet och behandlar senaste Beck som en filmsensation i klass med Citizen Kane.

tomatjuice

Åh nej, det är tomatjuice överallt.

Jag har redan nämnt mina problem med Bioshock Infinite. Det är för långt, vilket skadar berättelsen. Det finns andra problem också, som en kraftig diskrepans mellan berättelse och gameplay, där Booker inte sällan känns som en fullblodspsykopat. Eller när Elizabeth ena sekunden är skitsur på Booker, för att nästa vara superpolare med honom.

Nu tycker jag fortfarande att storyn i Bioshock Infinite är bra. Absolut. Den har många fantastiska delar, framförallt i början och slutet. Men bristerna som finns är brister vi absolut inte hade accepterat om det var en film vi såg.

Nyligen nämnde Tobbe i podden att han spelat Far Cry 3 och verkligen uppskattat det. Vilket jag förstår. Det är ett superroligt spel. Men när han började prata positivt om storyn kunde jag inte riktigt hålla med.

Det är inte meningen att hänga ut Tobbe här. Han är absolut inte ensam om att prata varmt om berättelsen i Far Cry 3 och det finns många element i berättelsen värda att prata varmt om. Jag älskade själv flera av spelets scener och den lite knarkiga känslan som ligger över hela upplevelsen. Men det går inte att komma ifrån att det egentligen är ganska… dåligt. Det ligger på ungefär samma nivå som en småkass men underhållande B-film.

Far cry 3

Min pistol är supermjuk

Det finns en massa fler exempel att dra upp här. På spel som hyllas för en berättelse om det vore en film hade klassats som högst medelmåttig. Eller spel vars berättelser innehåller missar vi helt enkelt inte hade accepterat från ett annat medium, men jag tror att min poäng framgår.

Kanske är det orättvist att rakt av jämföra medium så här, spel har ju trots allt en massa annat att komma med, utöver berättelse, som filmer inte har. Men jag tror ändå att det är viktigt att inte bli allt för uppspelt varje gång ett spel bjuder på en någorlunda sammanhängande dialog.

Vill vi ha en högre nivå på våra spel i framtiden måste vi höja våra krav.