Krönika

Det är andra gången gillt som gäller

”If at first you don’t succeed, try, try, try again”, skrev författaren W. E. Hickson på 1800-talet. Aldrig kunde han väl ha anat att det skulle bli ledord för underhållningsbranschen under det sena 1900- och tidiga 2000-talet. Det är inte bara kläd- och musiktrender som går i cykler, utan även tekniktrender.

Hej huvudvärk!

Hej huvudvärk!

När jag var liten, i slutet av 80- och början av 90-talet, fanns pappersglasögonen med ett rött och ett blått plastglas i var och varenda tidning. Med dem på förvandlades de suddiga trycken på tidningssidorna till magnifika 3D-bilder. Eller ja, det var vad vi trodde då i alla fall. På senare tid har 3D fått sig ett rejält uppsving, och filmbolagen försöker banka i oss att det är det enda sättet att se film på. Allt ska visas i 3D, oavsett om tillför något till filmen eller inte. Såhär några år senare är det väl inte särskilt många som sitter med de fåniga glasögonen på och tittar på sina svindyra 3D-tv-apparater, men tekniken fick ändå ett genomslag och är något som alla känner till. Trendens återuppståndelse gjorde ju att vi i gamingvärlden till och med förärades Nintendos fantastiska lilla 3DS.

En helomslutande upplevelse av en annan verklighet har varit en dröm hos människan länge, och på 80- och 90-talet verkade det nästan som att det skulle bli verklighet även på konsumentnivå. Filmer som TRON och senare Gräsklipparmannen fick virtual reality att verka coolare än svävande skateboards och dessutom helt uppnåeligt. Många gamers drömmar krossades dock i och med lanseringen av Nintendos Virtual Boy, en konsol som 12-årige Niklas trodde skulle innebära virtual reality hemma. Virtual Boy floppade något oerhört, och jag fick inte ens chansen att testa den förrän i vintras. Handen på hjärtat tycker jag den är rätt cool, men någon virtuell verklighet kan vi ju knappast tala om. Däremot ganska tuff 3D-effekt.

Nu är det då dags för virtual reality att bli en grej igen.

Nu är det då dags för virtual reality att bli en grej igen. Utvecklarkit för Oculus Rift har funnits ute ett tag och på Game Developers Conference förra veckan visade Sony upp sitt kommande VR-headset, Project Morpheus. Återigen blir jag så till mig att jag knappt kan sitta still och vill bara titta, klämma, undersöka och testa. Både Oculus Rift och Project Morpheus ser riktigt lovande ut, och kanske är det så att tekniken till slut har kommit ikapp ambitionerna med virtual reality. Det återstår såklart att se med tanke på att ingen av maskinerna är i närheten av att vara färdiga, även om de finns tillgängliga för utvecklare och entusiaster.

Vi kan bara spekulera i hur de kommande åren kommer att se ut för oss spelentusiaster och huruvida vi kommer att sitta med varsin groteskt ful framtidshjälm på huvudet i framtiden. Personligen ser jag fram emot dagen då jag får uppleva lummiga fantasyskogar och avlägsna planeter i ”äkta” förstapersonsläge. Något jag kanske ser fram emot ännu mer är E3-mässan 2016 där Satoru Iwata och Shigeru Miyamoto stolt deklarerar att smell-o-vision och de stenhårda rörliga stolarna från SimulaTour på Liseberg är det nya heta.

Kommentarer

  1. Alex skriver:

    Håller med N, helt galet vart tekniken kan ta oss. Ser fram emot framtiden, inte bara spelmässigt utan även upplevendemässigt. På tal om Oculus Rift dock så kanske det inte ungått att Facebook häromdagen köpte hela paketet för 2 miljarder dollar:

    http://www.reddit.com/r/gamedev/comments/21cwt1/facebook_buys_oculus_rift_for_2_billion/

    Drömmen om att ha en Oculus Rift i hemmet inom en snar framtid krossades lite smått nu. Facebook 3D inc istället.

Skriv en kommentar