Det finns klara skillnader mellan västerländska och österländska rollspel, vilket förstås är skälet till att genren längre delats in i RPG och JRPG. Den första skillnaden man hänvisar till är förmodligen stridssystemen, där västerländska rollspel ofta är mer actionbetonade medan japanska rollspel lägger mer fokus på strategi. Det finns förstås många olika faktorer som förklarar skillnaderna beroende på ursprungsland, men en intressant vinkel som jag gått och funderat på ett tag är hur det kulturella och vår syn på samhällen kanske påverkar — där väst i större utsträckning värderar en “pull yourself up by your boot straps”, medan Japan kan ses som att ha ett bredare samhällsfokus.

[quote-right:Historier om såna här ensamma hjältar ser vi redan i antikens episka verk och grekiska mytologier]Om vi låter USA representera väst, och Japan representera öst, skulle vi kunna dela upp spelen i individualism och kollektivism – två perspektiv som jag vill påstå definierar kontrasterna mellan de två ländernas kulturer. I de västerländska (inte bara USA, utan även Kanada och Europa) rollspelen spelar du ofta som en ensam hjälte som på egen hand står emot osannolika odds för att slutföra sin resa och kamp. Historier om såna här ensamma hjältar ser vi redan i antikens episka verk och grekiska mytologier, men om vi vill ha ett mer samtida exempel utanför spelmediet kanske Rambo lämpar sig. Och vill vi hämta ett japanskt exempel som representerar den andra sidan från ett kulturellt filmperspektiv kanske Seven Samurai lämpar sig. Det ena om den ensamme hjälten, och den andra om ett samarbetande kollektiv.

När Square Enix släppte Final Fantasy XIII känns det lite som att man sneglat åt de västerländska rollspel, med mer actionbetonade strider och färre anhängare som spelaren dessutom gavs mindre kontroll över – medan man springer fram i linjära områden i stil med Mass Effect. Och nu känns det som att Final Fantasy tagit ännu ett steg mot de västerländska rollspelen i och med Lightning Returns, där vi ser den ensamma protagonisten och actionbetonade strider. Japanska rollspel har enligt mig till viss mån gått från att vara Seven Samurai, till att vara Rambo. På gott och ont.