Ibland händer det att ett spel kommer precis i rättan tid. Att det anländer till mig och min spelmaskin precis vid rätt tidpunkt. Jag syftar då inte på att spelet ifråga kommer så pass långt i förväg innan release så jag inte behöver känna mig stressad inför recensionsskrivandet. Det jag syftar på är att ibland kommer det ett spel till mig när jag som mest behöver det. Ibland kommer det ett spel som gör att min tillvaro på det privata planet genast känns mycket bättre. Ibland kommer det ett spel som gör att jag för en stund kan glömma bort mina sorger och besvär. Förra veckan kom Yoshi’s New Island hem till mig. Precis när jag behövde det som mest.

Innan jag fortsätter måste jag bara berätta att jag fullkomligt älskar att det låter som att Yoshis bajsar när de anstränger sig för att hoppa lite extra högt.

yoshis02Jag har på ett personligt plan haft det lite tungt den senaste tiden och det här med TVspel har inte varit prio ett hos mig. Men det ändrade Yoshis nya äventyr direkt när jag drog igång det. Det är en omöjlighet att inte sitta och le när jag spelar detta plattformsäventyr. Jag har nästan ingen som helst relation till Yoshis tidigare äventyr, så vill du veta hur 3DSspelet står sig jämfört med de andra får du vända dig någon annanstans. Det enda jag kan berätta är att jag tycker att Yoshi’s New Island är en urgullig, superkul och otroligt trevlig liten plattformare.

Som sagt, det är hur kul som helst när Yoshis tar i lite extra för att hoppa lite högre, eftersom det då låter som att de bajsar.

Yoshis’s New Island gör absolut inget nytt för plattformsgenren. Har du de senaste åren spelat sidscrollande Mariospel, eller för den Kirbyspel, vet du precis vad har att förvänta dig. Om du mot förmodan inte har en aning om vad jag menar handlar det om att du skall ta dig från vänster till höger eller nerifrån och upp på diverse banor, för att i slutet av varje värld ta dig an en så kallad boss. Vem försöker jag lura egentligen? Om du läser detta är jag nästan 100% säker på att du vet vad ett plattformsspel från Nintendo handlar om?

Alltså, detta att Yoshis låter extremt bajsnödiga när de tar i lite extra för att hoppa lite högre? Det är fantastiskt!

På förhand har jag hört många som stör sig på det estetsika i Yoshi’s New Island. Det gör inte jag. Jag fullkomligt älskar den färgkritsaktiga stilen. Den förgyller min upplevlese och gör så att den blir än mer mysig. Den grafiska stilen och det underhållande gameplayet lever i en underbar symbios. Det är mysigt att spela men även mysigt att se på.

Att hålla in A-knappen extra länge enbart för att få höra hur en bajsnödig Yoshi låter. Priceless!

yoshis01Detta är absolut inte ett av de mest utmanande plattformsspelen jag har spelat. Jämfört med Donkey Kong Country Tropical Freeze, som jag spelade för en tid sedan, kan Yoshi’s New Island framstå som ett av de simplaste plattformsspelen någonsin. Jag skriver ”kan” på grund av att det blir så svårt som du gör det till. Om du är en sådan som inte bara nöjer dig med att klara av en bana utan du vill även ta alla collectables har du en liten utmaning framför dig. Detta var något jag hade som målsättning i början av min genomspelning, men efter halva spelet kände jag att, som den mediokra TVspelaren jag är, att jag hade tagit mig vatten över huvudet.

Min upplevelse med Yoshi’s New Island är visserligen färgad av att jag var under isen när jag började spela det och att det fick mig att dra på smilbanden. Men hade det varit ett uselt spel hade det garanterat haft motsatt effekt. Vilket det verkligen inte är. Jag har roligare med detta än vad jag t.ex har haft med Marios senaste 2D äventyr. Även fast detta gör sådant som är direkt stulet från Marios äventyr så känns det ändå på något sätt annorlunda. Tror mycket har med tempot att göra, då Yoshi’s New Island är ett väldigt ”laid back” plattformsäventyr. Det gör det ska, men i ett lugnt och tillbakalutat tempo. Vilket var precis vad jag behövde. Där och då.

Just ja, det är sjukt kul att Yoshis låter bajsnödiga när de tar i, för att hoppa lite extra!