Dana White är en väldigt amerikansk figur. Han är väldigt bredaxlad och bufflig, tar mycket plats, talar högt, svär ofta och är inte rädd för att kasta skit åt dem som han tycker förtjänar det. Men han har också tillsammans med övriga Zuffa fört fram sporten MMA på ett sätt som få trodde vara möjligt. Från ett oreglerat, olagligt spektakel till en respekterad och ständigt utvecklande fullkontaktsport. Så när Dana entrade scenen under E3 2012 och bekräftade nyheten att nu EA Sports skulle förvalta deras varumärke, så bekräftade han även att sporten nu – äntligen – skulle få den översättning till tv-spel som den hela tiden hade förtjänat. Att samma Dana bara några år tidigare hade spottat och fräst åt samma Electronic Arts kunde ses som väldigt lite vatten under en väldigt obetydlig bro.

Jag anser dock inte att UFC Undisputed var en dålig spelserie. Yuke’s gjorde vad man kunde med de resurser man fick, och efter min första ordentliga kontakt med spelserien var jag ändå väldigt positiv. Få sporter är nämligen så komplexa, ombytbara och svåröversatta som just MMA. Lite styltiga matcher och konstiga designbeslut kan man leva med då. Men med EA Sports med i bilden höjdes förväntningarna. De skulle använda sig av samma träffsäkerhet som i NHL eller FIFA-serien och samtidigt ge oss det första sportspelet som står med båda fötterna i den nya generationens konsoler.

(Du känner att det hänger ett ”men” i luften nu va?)

EA Sports och Dana White håller inte sitt löfte. Spelet jag spenderat tiden med de senaste dagarna känns ofärdigt, framstressat, opolerat och buggigt. Framförallt så känns det inte kul att spela över huvud taget. MMA är en sport om ögonblick. Det går ibland vansinnigt snabbt och tittar du bort kan du missa allt. EA Sports tolkning lyckas inte ta vara på detta tempo över huvud taget och du vill titta bort av helt andra anledningar. Styltigheten från Undisputed-serien håller sig intakt och upplevs nästan värre här än i Yuke’s version. Och jag jämför de två spelen trots att de utvecklats av olika spelhus, för att spelen i sig är så ofantligt lika varandra i upplägget. Jag trodde jag skulle få en ny fräsch approach till sporten och cirkusen. Men faktum är att jag snarare får mindre, fulare och sämre version än spelet för två år sedan.

Det största problemet är den rekordsega responsen där dina knapptryckningar inte alltid når hela vägen fram. Spelet i sig håller ett bra tempo, men länken mellan mig med kontroll i hand, och min karaktär på skärmen är alldeles för seg och suddig. Ibland lyssnar min karaktär alldeles för mycket på mitt forcerade tryckande – ibland inte alls. Under en träningssession ska jag försvara mig mot en motståndares avancemang i markspelet, men trots en väldigt enkel knappkombination (R1+vänster) så fungerar det endast var fjärde gång. Medan jag gång på gång försöker klara av träningspasset med ett hyfsat betyg (eftersom detta genererar erfarenhetspoäng som jag behöver för att utveckla min fighter) hör jag i bakgrunden hur min enerverande tränare gång efter annan skriker att ”jag kan mycket bättre än så”. Och ja, jag kan mycket bättre. Men spelet låter mig helt enkelt inte vara bra på det.

MMA-utövarnas fejkade spontanitet förtjänar en hel säng fylld med skämskuddar
Karriärsläget kryddas av krystade, pinsamt påtvingade videomeddelanden från mer eller mindre kända ansikten från organisationen. MMA-utövarnas fejkade spontanitet förtjänar en hel säng fylld med skämskuddar och ger mig nästan dåligt samvete. Och i vanlig EA Sports-anda blir man också tvingad att hoppa runt onödigt mycket i menyerna. Jag tycker genrellt att det är väldigt kul att justera små detaljer för en förändrad helhet, men menyerna i EA Sports UFC är olidligt sega och dumt designade. Spelet ska dessutom ladda och autospara efter i stort sett varje knapptryck, något som tar alldeles för lång tid än vad jag kan acceptera idag.

Men förutom att vara ett enerverande, frustrerande svart hål av förlorad potential så kan också EA Sports UFC locka till skratt då och då. Av helt fel anledningar. I videon nedan syns ett kollage hur många upplevt onlinematcherna under spelets första vecka ute bland konsumenter. Homorn når ännu högre höjder tack vare det fina återskapandet av kommentatorerna Joe Rogan och Mike Goldberg (det är inte dem som kommenterar klippet i sig).

UFC som organisation och MMA som sport står fortfarande utan ett spel som förvaltar konceptet med rättvisa. Kanske är sporten helt enkelt för komplicerad för att kunna översättas in i tv-spelens värld? Om så är fallet: Skit i realismen och ge mig ett ”UFC Arcade Edition” med mer flashigheter och lättillgänglighet än realism. Eller ge mig åtminstone ett spel som är roligt att spela, för det enda EA Sports UFC lyckas med är att vara årets hittills största besvikelse.