Fredagslistan

Nuclear

Nyligen surrades det om hur olika Hollywood-regissörer formligen gick bananas över Hideo Kojimas geni gällande trailern för Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Nicolas Winding Refn talade om trailern som “ett bevis på Kojimas mästerliga porträttering av en bredare och mer komplex bild av mänsklighet”. Även Guillermo Del Toro och Park Chan-Wook stämde in i kören av hänförda män.

Här har ni en till hänförd man, men jag tänker inte prata om trailern i sig utan snarare musikvalet, och i form av fredagslistan ge er fyra anledningar till att Mike Oldfields “Nuclear” är minutiöst handplockad. Texten och musiken signalerar kapprustning, kallt krig och döda vänner så till den milda grad att den nästan känns komponerad för Kojimas behov.

Den låter som Scorpions

Scorpions-Wind-Of-ChangeFå band är så typiska för tidseran där The Phantom Pain utspelar sig som Scorpions. Deras musik tonsatte deras tudelade hemland Tyskland samt en omvärld som levde under ständigt hot av kärnvapenkrig. Musik som tidsmarkör är ett väldigt effektivt verktyg och jag tror inte jag behöver ta på mig någon foliehatt för att jag påstår att Kojima har koll på detta. Tonläget, gitarrslingorna och det patos som finns i både Mikes sätt att sjunga och låtens tema. Jag är ingen musikvetare, men jag tycker mig se och höra Scorpions överallt här. Lägg sedan till att Scorpions karriär var på sin absoluta höjdpunkt med skivan Lovedrive år 1979, året då USA gick in i Afghanistan för att assistera Mujahedin-krigarna i kampen mot Sovjetunionen. För er som missat det så är alltså Afghanistan skådeplatsen för The Phantom Pain.

Nuclear

TsarBomba2BigVi som växte upp på 80-talet minns hur tungt atombomben vägde på kulturen. Serietidningar, nyhetssändningar, filmer, tv-serier och skolans fumliga sätt att förklara vad bomben egentligen är. Det är förstås omöjligt för ett barn att förstå hur vansinniga dessa vapen är. Med undantag för Berlinmuren så är kärnvapen förmodligen den i särklass största ikonen för den era vi kallar för just Kalla Kriget. Det finns siffror som backar upp det dessutom. När jag föddes, 1982, hade USA och Sovjet 21.000 kärnvapenspetsar sinsemellan i en total ansamling av 12.300 megaton. För att sätta lite perspektiv på den siffran så är den största mänskligt konstruerade explosionen någonsin den s.k Tsar Bomben som detonerades på Novaya Zemlya-öarna i nuvarande Ryssland, den 30:e Oktober 1961. Smällen gav ett svampmoln sju gånget högre än Mount Everest, fallskärmen som höll den vägde ensam 800 kg och rapporter säger att fönster gick sönder i både Finland och Sverige. Smällen gav samma kraft under samma tidsrymd som 1.4% av Solen. Detta var ca 50 megaton. Som sagt. Tidsmarkör.

Texten

“Standing on the edge of the crater

Like the prophets once said

and the ashes are all cold now

No more bullets and the embers are dead

Whispers in the air tell the tales

Of the brothers gone

Desolation, devastation

What a mess we made, when it all went wrong”

Nio år efter massakern av Snakes vänner i MSF vaknar han för att ta ut sin hämnd. Vi kan låta texten tala för sig själv där.

Ytterligare små ledtrådar i texten

ground_zeroes_pazFör att överanalysera extra mycket så kan vi kika på ett par andra textrader också. A heart of broken glass, defiled. deep inside, the abandoned child. Vi som redan spelat Ground Zeroes vet delvis vilka fasor Paz och Chico fått genomlida. Det sjungs även om gladiatorer som drar sina svärd och formar sina ranker för Armageddon. Handlingen ska tydligen dra mot att Big Boss och hans kompisar i Diamond Dogs upptäcker ett vapen till och med kraftfullare än Metal Gear varpå de måste ta hand om detta extrema hot innan de kan fortsätta sin hämndaktion. Passar handsken så gör den.

 

Kommentarer

  1. Tobbe skriver:

    Intressanta iaktagelser, Peter! 🙂
    Måste ju dock bara poängtera att det inte är Oldfield som sjunger (som vanligt) utan i detta fall har Luke Spiller lånat ut sin röst!

    I övrigt är det ju lite komiskt att Oldfield egentligen sjunger om sitt havererade äktenskap och dess efterdyningar, men metaforen känns tyngre och mer träffande i detta fallet… 🙂

    • Peter Ahonen skriver:

      Ah, rackarns. Tack för tillrättavisningen! Var länge sen jag hörde Micke Gammelfeldt sjunga så bara antog eftersom det saknades en ft. Men iaf, visst passar låten helt magiskt bra egentligen? 🙂

  2. Tobbe skriver:

    Så lite så! 🙂
    Ja fantastiskt faktiskt! Det är ju mer den bilden jag får när jag lyssnar på låten än en lång skilsmässoprocess…. 🙂

    Sjukast av allt är väl att när jag väl råkar titta förbi en spelsajt så slutar det ändå med att jag (som vanligt) diskuterar musik…. ja ja 🙂

    • Peter Ahonen skriver:

      Musik <3 Spel. Finns knappt några spel nu för tiden som inte använder musik på flertalet sätt. Välkommen att fortsätta ge musikrelaterade kommentarer hos oss. Vi älskar musik på Svampriket. 🙂

Skriv en kommentar