Gästkrönika

Tv-spel är farligt, och allt det där

André Perssons inlägg på SvD Brännpunkt är den mest förvirrade texten kring spel och spelberoende jag läst på länge. Hans text är ett svar på den centerpartistiske riksdagsledamoten Rickard Nordins debattinlägg om att e-sport borde ses som vilken annan sport som helst. En tydligare beskrivning av vem Persson är och varför han är kvalificerad att uttala sig i den frågan hade förmodligen hjälpt, men i stället nöjer sig SvD med att endast säga att han “har skrivit en bok om energidrycker”. Hur det då kommer sig att han skriver ett inlägg om spelberoende förklaras aldrig. Jag förväntar mig bättre av SvD här.

André Persson

Perssons svarsinlägg har flera brister, men en av de främsta syns tydligast i jämförelse med Nordins originalinlägg. Till skillnad från det, där Nordin hänvisade till såväl American Psychology Association, beteendevetaren Isabela Granic, den vetenskapliga tidskriften Nature och en studie genomförd vid Malmös högskola för sina poänger, lämnar Persson inga källor för några av sina påståenden. När han exempelvis säger att ”Försenad språkutveckling, allvarliga hälsoproblem och påtaglig risk att utveckla spelberoende är några av de negativa sidorna som brukar uppmärksammas” med datorspelandet, är det således inte möjligt att på något sätt verifiera vad han säger. Det går inte att undersöka om det är ett påstående med en gedigen vetenskaplig förankring eller bara ett taget ur luften.

Persson snårar också in sig när han väger för- och nackdelarna med datorspelande mot varandra. Den interna logiken i följande exempel förundrar mig något. Först tar han upp en fördel med spelandet:

“Vid en första anblick kan det vara lätt att bara se fördelar med e-sportande: Det engagerar många ungdomar och alternativet för många av de som spelar är depression och inte ökad produktivitet eller andra fritidsaktiviteter.”

Detta kontrar han sedan med:

“Men nersidan är betydligt större. […] Den som är spelberoende uppslukas helt av spelet och ljuger för sin omgivning om dess omfattning. Ångest och depression inträffar när man bryter kontakten med datorn.”

I det första stycket medger han att spelandet kan vara en väg ut för ungdomar som annars skulle hamna i depression, medan han i stycket efteråt beskyller spelen för att skapa den depression som ungdomarna hamnar i när man tar bort dem ur deras liv. Ungdomar tycks vara i en ofrånkomlig rävsax när det kommer till depression.

När han presenterar sina argument mot fördelarna med e-sport är det överhuvudtaget inte e-sporten han argumenterar emot.
En snäll tolkning här skulle kunna vara att han talar om olika sorters spelande, med olika sorters relationer till depression: först det tävlingsinriktade, sedan det hälsosamma hobbyspelandet, och slutligen det destruktiva beroendet. Men Persson själv gör aldrig några sådana distinktioner, utan glider oftast från den ena kategorin till den andra som om det inte fanns några skiljelinjer mellan dem. När han presenterar sina argument mot fördelarna med e-sport är det överhuvudtaget inte e-sporten han argumenterar emot. I stället säger han att ”mycket tyder på” att hobbyspelandet är en inkörsport in i inte bara destruktivt spelande, utan också ett liv fyllt av alla möjliga andra sorters beroenden.

Dessa glidningar fortsätter. Han nämner hur en spelares tid framför datorn ”gärna blir betydligt längre än en vanlig arbetsdag”, och hänvisar till en 24-årig professionell e-sportare som förra året beskrev sin vardag i Helsingborgs Dagblad på följande sätt:

”Vaknar efter lunch och börjar övningsspela vid klockan 14, fortsätter fram till 18-tiden. Mellan klockan 19-23 blir det mer spel. Därefter analys av spelet med hela laget. Paus igen innan det är dags att öva på egen hand. Först vid tretiden på natten är det läggdags.”

Det är åtta timmars spelande, samt en obestämd mängd på egen hand sent på natten. Jämfört med en åtta timmar lång arbetsdag sittandes framför en datorskärm samt en obestämd mängd framför tv:n på kvällen, ter sig inte e-sportarens schema särskilt märkvärdigt. De omkring nio timmars sömn som den anonyme e-sportaren säger sig få går även emot Perssons påstående om att e-sportare försakar sömn till förmån för överdrivet spelande.

Här hade en åtskillnad mellan de olika sorternas spelande återigen kunnat vara på sin plats. En spelberoende tonåring som spenderar drygt åtta timmar framför sin dator, Xbox eller Playstation varje dag kan rimligtvis sägas ha större problem än både en kontorsarbetare och en professionell e-sportare som spenderar samma tid framför sina respektive skärmar.

Än värre blir det när han aktivt utelämnar information om hur situationen ser ut bortom datorskärmarna. I en diskussion om e-sportens ställning gentemot annan idrott känns det väldigt oärligt att framhäva hälsoriskerna med energidrycker och hur deras tillverkare ofta sponsrar e-sportevenemang, utan att samtidigt nämna hur Statens folkhälsoinstitut 2011 bedömde att omkring 10 000 svenskar använt dopningsmedel under året som då gått. Det är svårt att se hur ens ett väldigt utbrett drickande av energidryck skulle kunna vara ett hållbart argument mot Nordins förslag om att likställa e-sport med övrig idrott, då hälsorisker knutna till prestationshöjande medel på inget sätt är begränsat till e-sporten.

FC Red Bull Salzburg

Värt att nämna i sammanhanget är också den sponsring som tillverkare av energidrycker ger även till erkända idrotter. I höstas kom exempelvis det österrikiska fotbollslaget Red Bull Salzburg till Malmö för att möta de svenska mästarna i kvalet till Champions League. Energidrycksgiganten Red Bull är klubbens ägare efter att 2005 ha köpt dåvarande Austria Salzburg, varpå de bytte klubbnamn till Red Bull Salzburg och stöpte om de traditionellt lila dräkterna i företagets rödvita färger. Utöver denna klubb äger företaget även tre andra fotbollsklubbar, två ishockeylag samt två Formel 1-stall.

Deras avtryck på e-sportscenen är på inget sätt obetydligt, då de sponsrar såväl lag som enskilda individer samt olika tävlingar och turneringar. Men än en gång känns det oärligt att lyfta fram energidryckstillverkarnas roll inom spelvärlden som om den vore särskilt ingrodd och destruktiv jämfört med inom annan idrott.

Persson måste känna till detta. Han har trots allt precis skrivit en bok om energidrycker.

Text av Sebastian Åkerberg

10384769_10152956578914138_8049138880502807751_n Sebastian är en 28-årig strax-utanför-Stockholmsbo som tidigare bloggade både på egen hand och på Spelkriget. Numera nöjer han sig oftast med att ranta på Twitter och skriva en och annan spelrecension för FZ. Han älskar gamla PC-rollspel och fnittrar därför som ett litet barn över indierollspelens uppsving på senare tid

Kommentarer

  1. T4 was here skriver:

    Höh, jag såg den boken på bibblan i tisdags.
    Såg lite intresant ut men sen så såg jag att dom hade War of the ancients archive så fuck that noise!

    Och speaking of e-sports sponsorer:
    http://www.cnbc.com/id/102236929
    AHAHAHAHA! Undra om han tycka bättre om det här än Red Bull.

  2. Kim "Kimus" Söderström skriver:

    Jag kan bara hålla med, lite mer förväntar man sig av SvD.
    Fast ibland slinker sånt här förstås med – det är mänskligt att fela.
    Hela artikeln är väldigt fördomsfullt skriven och känns överlag oseriös med tanke på hur den är vinklad i bästa Expressen-anda (Det vill säga med syfta att provocera och med avsaknad av seriösa källor eller studier).
    Det värsta är förstås att det finns de som tar hans privata åsikter som någon form av sanning, utöver att det är beklagligt att André Persson verkar vilja förstärka trista fördomar och myter om gamers.
    Jag får god lust att i bästa André Persson-anda dra fram baksidan av att hålla på med fotboll på elitnivå och angripa alkoholen som inkörsport till misshandel…
    Fast någonting säger mig att varken han eller de som delar hans åsikter skulle förstå min poäng.
    Det går ju som bekant att hitta extrema fall där saker gått åt skogen inom precis allt – oavsett hur goda avsikterna är.
    Det finns betydligt mer underlag för att angripa alkohol och elitfotboll som något negativt i dagsläget än e-sport.
    Är förresten inte alla elitidrottare träningsnarkomaner?
    Jag är det inte elitidrottare, men gamer och jag har alltid varit träningsnarkoman =)

  3. JokkSmokk skriver:

    Bra krönika! Man blir ju lite trött av tanken på hur gammal denna fråga är. Kontentan handlar om att folk uttalar sig om saker de inte förstår eller kan något om. Ekvationen är lika sann som den är klyschig: Okunskap –> Rädsla –> Hat. Hårdrocken på 70-80-talet, videovåldet på 80-talet sen Tv-spelen därefter. Ett annat äldre exempel finns i 1800-talets romantradition där folk (vita män) var oroliga för unga kvinnors läsvanor där de istället för att vara ute i friska luften och skaffade sig en äkta man (eller vad fan man gör ute i friska luften) så låg dessa kvinnor på sin kammare och läste romaner och blev verklighetsfrånvända. Lite skrattretande idag, ungefär som debatten om Tv-spel kommer att vara om några generationer.

Skriv en kommentar till Kim "Kimus" Söderström