Jag är på ett seminarium med tjugofem andra studenter.

Vi läser kommunikation och har precis diskuterat om det existerar manliga vs kvinnliga sektioner inom mediebranscher. Som sig bör för läraren in samtalet mot spelbranschen och jag känner hur det plötsligt knyter sig i magen.

Många kvinnor backar. Tar avstånd från diskussionen som för bara något ögonblick sedan innehöll många olika åsikter om andra medier som de inte själva använder sig av. Så fort spel nämns ursäktar de sig, ber om förlåtelse, och tvekar innan de försiktigt förklarar sin ståndpunkt som alltid avslutas med ett tillbakadragande.

”Men jag spelar ju egentligen inte, så vad vet jag.”

Den röda varningsflaggan reser sig.

När vi presenterade oss för knappt en månad sen var jag den enda i vår grupp som berättade att jag aktivt tar del av branschen, både i mitt jobb och på min fritid. På något sätt leder samtalet mot mig och jag vet att frågan kommer dyka upp vilken sekund som helst.

”Utifrån den aspekten, kan inte du förklara situationen för kvinnor Emma? Du har möjligtvis erfarenhet?”

Det hela blir väldigt tydligt när jag ser hur avspärrningarna ställs upp kring området där endast de kvinnor som bevisat sig själva får möjlighet att kliva in och uttrycka åsikter. Jag ser hur klassrummet i precis den stunden enkelt skulle kunna spegla verklighetens skeva strukturer om vem som får uttala sig om vad och på vilket sätt.

big_thumb_998aef71fcbd0a8064d1833c7c3bca4fFör män har oavsett situation och infallsvinkel ett naturligt företräde i diskussioner om spel. Oavsett om det speglas i ett klassrum där ingen av männen ser sig själva som aktiva spelare men tar plats i diskussionen ändå, eller om det sker på ett spelforum där kvinnorna alltid tvingas bevisa och förtjäna sin plats innan deras åsikter tas emot på samma villkor som männens.

Parallellen är relativt simpel att dra. Kvinnorna avstår helt enkelt många gånger från att inkludera sig själva i spelvärlden eftersom de inte känner att de har vad som krävs, medan männen sällan upplever den avspärrningen.

Kvinnor får aldrig vara den avslappnade spelaren eftersom de aldrig tillåts vara det.

Det handlar inte alltid om extrema situationer. Jag vill till och med hävda att det oftast utmärker sig i vardagen genom spontana reaktioner. Ett ifrågasättande som i grunden kan vara välmenande men som får motparten att tveka på sin egen upplevelse.

För jag ska inte behöva ha erfarenhet för att få uttala mig, och jag ska inte behöva bevisa min plats genom att rabbla vapen från mitt favoritspel bara för att diskussionen ska stämplas som godkänd.

När vi bjuder in till de viktiga diskussionerna kring tunga ämnen i olika medier måste vi inkludera från alla håll och kanter. En lyhörd mångfald som har ursprung från olika erfarenheter och kan bidra med viktig kunskap som möjligtvis inte hittas innanför slutna väggar.

”Situationen är att jag gärna vill höra din åsikt. För den behövs
precis lika mycket som min.”

Text av Emma Kujansuu

IMG_0107 Emma är ditt lokala Mass Effect-orakel som ofta nördar runt på golvet när Marvel går in i nya faser. Skriver och pratar om spel på Loading, Aftonbladet och Spelsnack. Reflekterar över film på IGN Sverige. Studerar just nu medie- och kommunikationsvetenskap.