Hockeysäsongen är igång igen, Brynäs IF tuggar på betydligt bättre än vad jag vågat hoppats på och årets NHL 16 tilltalar mig inte ett dugg. Att ta mig igenom de 30-tal matcher som jag ändå spelat upp till nu har känts som ett åtagande snarare än ett nöje. Det har dock inte det minsta att göra med spelet i fråga. NHL 16 är i sig ett riktigt bra sportspel, en enorm förbättring mot fjolårets bleka upplaga och säkerligen något som jag kommer sänka ett 100-tal timmar i innan nästa års upplaga ramlar in. Men jag som spelare är inte upplagd för hockey just nu. Under de senaste åren har mitt intresse pendlat tillbaka till FIFA och fotbollen, precis som den några år innan dess pendlade över till hockeyn. Båda spelen är roliga, men det är bara ett sportspel jag orkar förlora mig i taget.

Inte särskilt troligt i verkligheten, men det är också lite av poängen med att spela tv-spel
Och där jag förlorat mig är på fotbollsplanen. Det är fortfarande tillsammans med vänner, i soffan eller online, som FIFA är sådär fantastiskt bra och ser fram emot både sommar och vinter-turneringar med årets upplaga. Men det är faktiskt med enspelarläget som jag spenderat mest tid hittills. Där regerar jag med järnhand över ett uppiskat och numera väl producerande Manchester United med en bra mix av gamla och nya spelare och siktet fixerat på en ny storhetstid. Det jag är allra mest nöjd över är att jag lyckats köpa tillbaka min favoritback: Patrice Evra till laget. Inte särskilt troligt i verkligheten, men det är också lite av poängen med att spela tv-spel.

Det otränade ögat kan troligtvis inte se skillnad på 2015 års upplaga och de två föregående åren. Men det är i de små finjusteringarna som FIFA närmar sig perfektion och där har de nu ett år som i stort sett endast innehåller förbättringar. FIFA 16 är inte perfekt med det, men det var länge sedan det kändes så komplett och så.. rätt. Jag kan inte med ord förklara det bättre än att det helt enkelt känns så som det borde göra. Och det är första gången på flera år som FIFA lyckats pricka in den känslan i mig.

Jag vill inte på något sätt försumma och räkna ut NHL, för när snön har lagt sig (nåväl) och Conversedojorna bytts ut mot vinterkängor ligger nog hockeyn närmare till hands. Och för mig, som i grund och botten gillar båda dessa stora sportserier känns det både förvånande och väldigt betryggande att båda spelen i år är bättre än sina föregångare. Sen att det skapar en problematik för mig som kritiker, eftersom det i år finns väldigt lite att klaga på är ett problem jag kan leva med.