Battleborn (Xbox One)

Battleborn hade ett olyckligt släppdatum. Att släppa ett multiplayer-spel med ett stort och varierat karaktärsgalleri, som nickar mer än lite åt MOBA-genren* samtidigt som Overwatch kommer ut med en beta är inte den bästa taktiken om man vill att någon ska visa en intresse. Samtidigt kan jag, efter att visserligen bara ha spelat det ena av dem, säga att släppdatumet inte var den enda anledningen till det ljumna mottagandet av spelet.

Nej inte dem! Skärp dig!

Battleborn är i mycket högre grad än Overwatch (som ju egentligen är mest likt Team Fortress 2) inspirerat av spel som LoL och Dota. Det är en förstapersonsskjutare, men vana MOBA-spelare kommer snabbt att känna igen sig i många av greppen. Du har ett stort gäng med hjältar att välja från inför varje match, alla med radikalt olika spelstilar. Du får under matchens gång möjlighet att utöka din karaktärs förmågar, vilket nollställs inför varje match. Och det är ett stort fokus på att skydda eller attackera minions.

På pappret låter detta fine and dandy. Jag är inte själv en MOBA-spelare, men med tanke på att det finns i runda slängar 38 miljarder människor som är det så måste det ju finnas något där. Och försöka ta det och sätta det i ett annat perspektiv med en annorlunda spelmekanik låter inte som en dum idé. Och det är det inte heller.

Tillåt mig att ifrågasätta designbesluten

Nä, problemet med Overwatch är inte grundkonceptet. Jag kan absolut se de intressanta delarna i det. Problemet är att ganska precis allt annat är så otroligt oinspirerat. Det är lite som att Gearbox plockat ut de tråkigaste och mest irriterande skämten, de refuserade miljöerna och de bortklippta karaktärerna från Borderlands och kastat ihop det i en ganska sömnig multiplayerupplevelse.

Det breda karaktärsutbudet kommer aldrig riktigt till sin rätt, då spelet aldrig känns helt anpassat för någon av dem. När jag spelar en karaktär med distansfokus saknar jag närstidsmöjligheter och när jag spelar en närstridskaraktär tröttnar jag på att vara helt värdelös på minsta lilla avstånd. Inte blir det bättre av att Battleborn gör noll och ingenting för att försöka förklara karaktärerna eller deras förmågor gör att det mest känns som att man springer runt som en yr höna och trycker på knappar.

Karaktärsdesign by sockerstinna dagisbarn

Det senare blir så klart bättre ett tag in, när man hunnit spela lite med några karaktärer, men eftersom karaktärerna enbart kan testas i en riktig match måste du plöja ner en ohemul mängd timmar i spelet bara för att få en överblick och hitta en favorit. Något jag aldrig känner mig riktigt motiverad att göra.

Med sina brister bjuder ändå multiplayermatcherna på en helt okej underhållande upplevelse. Det är absolut inte plågsamt att spela, även om det finns andra spel som lockar mer. Det finns något där och jag förstår ändå de som uppskattar spelet mer än jag gör. Coop-läget, däremot, det är bara svintråkigt.

Battleborns coop-läge är ganska likt versus-läget, med den enda skillnaden att det inte finns några spelare på motståndarsidan. Istället möter man bara hord efter hord av kanonmat, för att sedan springa en liten stund, följt av ett nytt gäng fiendevågor. På slutet kanske det kommer en ganska tråkig boss. Här lyser det verkligen igenom hur oinspirerat och styltigt gameplayet i Battleborn är och jag stänger ganska snabbt ner varje gång jag startat upp det.

Allt som allt känns Battleborn som ett spel som absolut kan locka en FPS-törstande MOBA-fantast, eller vice versa, men frågan är om någon av dem blir riktigt nöjd. Det är mer småputtrande halvbra än något annat och jag vill ganska snabbt gå vidare till annat. Men det finns en sak som är riktigt jävla bra. Och det är den svincoola introvideon. Så jag tycker att vi avslutar på den.

*MOBA, för den som inte hänger med i internetkidsens osnutna tugg, står för multiplayer online battle arena och är en subgenre till realtidsstrategi som tog sin början som hemmasnickrade moddar och nu växt sig till en av världens mest spelade genres, framförallt inom e-sport.