Ibland får även Svampriketredaktörer chansen att leta sig ut i verkliga världen och tycka till om saker, oftast spel, utanför den lilla härliga sfär som är vårat community. Peter har snackat spel (på finska!) i tv och Svampriketrepresentanter har även hörts i P3 Spel. Den här gången var det Niklas tur att prata i en dyr mikrofon. I hans halländska hemtrakter har GTA-debatten blossat upp på nytt bland föräldrar som är oroliga för att deras barn spelar våldsamma spel. Så när P4 Halland ringde och undrade om Niklas ville vara ”spelexpert” i förmiddagsprogrammet var han inte sen att sätta sig på första bästa tåg till Halmstad.
Debatten har gått varm på P4 Hallands Facebooksida och i en rad inslag har föräldrar och andra pratat om hur barn spelar GTA, och vilket ansvar man har som förälder för att hålla koll på vad barnen spelar.
(OBS! Det är inte Niklas som pratar i början klippet, utan hans barndomskamrat, SR-anställde Per. Att de låter snudd på identiska kan ha att göra med att de växte upp några kvarter ifrån varandra.)
Vissa föräldrar låter inte sina ungar spela alls, andra kommer på fiffiga lösningar som att sonen får spela, men bara får köra bil och inte bruka våld.
Niklas fick sedan några minuters radiotid på sig att förklara hur han ser på det. Ansvaret vilar tungt hos föräldrarna, men det ska inte stickas under stol med att Grand Theft Auto är en serie spel med allvarliga problem med sexism och hur man behandlar etniska minoriteter, menar han.
Tisdagens förmiddagssändning går att höra i sin helhet nedan, och Niklas spelsnack börjar vid 35-minutersstrecket.
GTA-debatten är långt ifrån ny, och vi lär inte ha sett den för sista gången. När den gör det, då kan ni vara så säkra på att Svamprikets redaktörer är redo att diskutera ämnet igen.
Jag har alltid förundrats över moralpanik, spel och föräldraansvar i media.
Främsta orsaken är förstås att alla drev och inslag har en sak gemensamt – stor okunskap.
Det kvittar hur stor välmening som ligger bakom och hur mycket vuxenvärlden försöker förklara för varandra (ett av de vanligaste misstagen) med sterotypt och förlegat tänkande – de missar i regel alltid målet.
Jag tillhör generationen som växte upp vid tv-spelens gryning och nu sitter med ett eget barn som troligen till stor del älskar spel för att pappa gör det.
Det har alltså inte gått fler år än att jag kan relatera och se problemet både som förälder och som det barn jag en gång själv var.
Jag har viss förståelse för de vuxna som fullständigt saknar kunskap eller intresse för spel och därför förenklar och generaliserar hur de tror ungdomars värld fungerar.
Grupptryck är till exempel väldigt populärt för oinsatta vuxna att slänga sig med.
Grupptryck kan få somliga att hoppa från högsta trampolinen eller kanske röka en cigarett. Det kanske till och med får någon att ljuga att de har spelat GTA för att passa in.
Däremot är bilden av ett gäng grabbar som tjoande manar på någon med grupptryck att ta upp en handkontroll (för att spela GTA) rätt bisarr.
Grupptryck kan få ungdomar att: prova alkohol, spela fotboll, ha en viss typ av kläder, skaffa körkort och möjligen konfirmeras.
Fast oavsett ifall ungdomar PROVAR allt ovanstående så innebär det inte automatiskt att de blir förälskade i aktiviteten eller sanna fans.
Grupptryck är något vuxna överskattar och det är snudd på en förolämpning mot ungdomar – ungefär som att se dem som en skock dumma får.
Extra lustigt är det då ungdomar ofta är betydligt mer open minded och det är snarare vuxna som är en skock dumma får med skygglappar.
Det är också epic failure att så många vuxna inte känner och förstår sina barn bättre. De behöver inte vara gamers eller ex-idrottare, men de bör försöka sätta sig in betydligt mer i sina barns intressen och inte bli rädda när de inte förstår. Ungdomar har en tendens att vurma för något och det är helt normalt – oavsett om det är fotboll, hästar eller tv-spel.
Spelsmaken brukar förändras/förädlas över tiden och vänner kan få en att prova nya typer av spel man kanske aldrig annars hade spelat.
Fast jag tror INTE ungdomar väljer att spela ett spel de inte uppskattar (under en längre tid) bara för att andra gör det.
Skulle så vara fallet så är problemet allvarligare och av en helt annan natur.
Vad gör man då ifall ens barn är 9 år och vill spela GTA?
För mig är det ett icke-problem då spelvärlden är överfull av spel.
Jag skulle förklara att GTA har en åldersgräns av goda skäl och tyvärr inte är lämpligt. Sedan skulle jag föreslå några andra spel och det finns rätt många att välja på…
För tro det eller ej (om inte du och skolan fullständigt misslyckats) ,de flesta ungdomar har en sund relation till regler och åldersgränser. Att de finns där av goda skäl.
Jag har alltid förundrats över moralpanik, spel och föräldraansvar i media.
Främsta orsaken är förstås att alla drev och inslag har en sak gemensamt – stor okunskap.
Det kvittar hur stor välmening som ligger bakom och hur mycket vuxenvärlden försöker förklara för varandra (ett av de vanligaste misstagen) med sterotypt och förlegat tänkande – de missar i regel alltid målet.
Jag tillhör generationen som växte upp vid tv-spelens gryning och nu sitter med ett eget barn som troligen till stor del älskar spel för att pappa gör det.
Det har alltså inte gått fler år än att jag kan relatera och se problemet både som förälder och som det barn jag en gång själv var.
Jag har viss förståelse för de vuxna som fullständigt saknar kunskap eller intresse för spel och därför förenklar och generaliserar hur de tror ungdomars värld fungerar.
Grupptryck är till exempel väldigt populärt för oinsatta vuxna att slänga sig med.
Grupptryck kan få somliga att hoppa från högsta trampolinen eller kanske röka en cigarett. Det kanske till och med får någon att ljuga att de har spelat GTA för att passa in.
Däremot är bilden av ett gäng grabbar som tjoande manar på någon med grupptryck att ta upp en handkontroll (för att spela GTA) rätt bisarr.
Grupptryck kan få ungdomar att: prova alkohol, spela fotboll, ha en viss typ av kläder, skaffa körkort och möjligen konfirmeras.
Fast oavsett ifall ungdomar PROVAR allt ovanstående så innebär det inte automatiskt att de blir förälskade i aktiviteten eller sanna fans.
Grupptryck är något vuxna överskattar och det är snudd på en förolämpning mot ungdomar – ungefär som att se dem som en skock dumma får.
Extra lustigt är det då ungdomar ofta är betydligt mer open minded och det är snarare vuxna som är en skock dumma får med skygglappar.
Det är också epic failure att så många vuxna inte känner och förstår sina barn bättre. De behöver inte vara gamers eller ex-idrottare, men de bör försöka sätta sig in betydligt mer i sina barns intressen och inte bli rädda när de inte förstår. Ungdomar har en tendens att vurma för något och det är helt normalt – oavsett om det är fotboll, hästar eller tv-spel.
Spelsmaken brukar förändras/förädlas över tiden och vänner kan få en att prova nya typer av spel man kanske aldrig annars hade spelat.
Fast jag tror INTE ungdomar väljer att spela ett spel de inte uppskattar (under en längre tid) bara för att andra gör det.
Skulle så vara fallet så är problemet allvarligare och av en helt annan natur.
Vad gör man då ifall ens barn är 9 år och vill spela GTA?
För mig är det ett icke-problem då spelvärlden är överfull av spel.
Jag skulle förklara att GTA har en åldersgräns av goda skäl och tyvärr inte är lämpligt. Sedan skulle jag föreslå några andra spel och det finns rätt många att välja på…
För tro det eller ej (om inte du och skolan fullständigt misslyckats) ,de flesta ungdomar har en sund relation till regler och åldersgränser. Att de finns där av goda skäl.