(OBS! Texten innehåller spoilers från tidiga delar av spelet) 

De som har lyssnat på avsnitt 188 av Svamppod har antagligen redan hört min långa utläggning om Persona 5. Men trots att jag höll på länge och högljutt kände jag ändå att jag kunde ha pratat om mer. Så här har ni några upprepningar samt nya klagomål om ett spel som i det stora hela kanske inte förtjänar så mycket skit som jag ger det. För bra är det ju, egentligen. Men guuud vad jag hatar det. Ibland.

 

Sexuella trakasserier är inte okej, förutom när de är det

Den första stora fienden du och dina skolkamrater måste tampas med i Persona 5 heter Suguru Kamoshida. Han är en före detta olympisk volleybollmästare som numera undervisar på Shujin Academy. Han är också en misshandlare som både slår och sexuellt trakasserar sina elever.

Det är uppenbart att utvecklarna på Atlus vill att vi ska se på Kamoshida med förakt. Vad annars är poängen med att spelet spenderar flera timmar åt att visa vilken sympatilös och rutten typ han är? Men om Atlus nu är emot sexuella trakasserier kan en verkligen börja undra varför resten av spelet innehåller sexuella trakasserier som aldrig kritiseras. Åtminstone inte på samma sätt.

I samband med dina försök att bekämpa Kamoshida får du och dina nyblivna kompisar sällskap av Ann Takamaki, som har mer än en anledning att hämnas på Kamoshida. Tillsammans bildar ni The Phantom Thieves – en grupp med verklighetshoppande supertjuvar som kortfattat besitter förmågan att få deras måltavlors personligheter att göra en 180-gradersvändning. De är lite som Leonardo DiCaprio och hans kumpaner i Inception, fast med mer självdistans.

Det är från den här punkten, när Ann blir en del av gänget, som det första stora problemet med Persona 5 uppenbarar sig. Varenda, och jag menar verkligen varenda gång som Ann (kodnamn Panther) lyckas göra något lite extra imponerande under en pågående strid kan du räkna med att den talande katten Morgana kommer att stå bredvid och påpeka hur snygg hon är. Och det är verkligen exakt så malplacerat som det låter.

”Hey! Bra jobbat Panther! Du är sååå snygg!”.

Usch!

Utvecklarna tyckte dock att Anns lidande inte var tillräckligt stort. Så senare i spelet introduceras konstnären Yusuke Kitagawa, som beter sig ännu värre mot henne. Vi talar om en kille som bestämmer sig för att flytta ut från sin studentlägenhet för att bo hemma hos Ann istället – utan att fråga om det är okej i förväg. Detta efter att han har stalkat henne och frågat om hon vill agera nakenmodell till ett av hans konstprojekt.

Och det värsta av allt: Det här är en karaktär som du är menad att bli kompis med!

 

Du kan beställa din lärare som en ”sexy maid”

Yusuke är dock inte den enda killen i din vänskapskrets som beter sig obehagligt. En dag dyker din kompis Ryuji upp med ett reklamblad som annonserar om sexiga hembiträden. Ryuji menar, grundat på absolut ingenting, att det kan vara en bra idé om The Phantom Thieves ringer företaget och tar reda på om det försiggår något fuffens. Vad Ryuji egentligen är ute efter är dock uppenbart…

Så ni ringer företaget och någon halvtimme senare står ett hembiträde med suggestiv outfit framför dig. Den redan sjukt olustiga situationen blir dock hundra gånger värre när det visar sig att hembiträdet i själva verket är en av dina lärare från Shujin Academy.

Är det menat att vara roligt? Eller ska det vara någon form av sexig tabu? Oavsett vad Atlus intention var är scenen extremt avskyvärd i sin kontext. Men naturligtvis tar det inte slut där. Det hade ju varit barmhärtigt. Nej, din lärare behöver pengar. Så efter detta börjar hon sms-bomba dig om att beställa henne igen, för att sedan döma dig när du faktiskt gör det.

Nämnde jag förresten att karaktären du spelar som är minderårig?

 

Ingen kommer någonsin begripa att du inte är en idiot

Att spela ett Persona-spel handlar dock inte enbart om turordningsbaserade strider och att klara av uppdrag. Du måste gå i skolan också. Och ibland kommer lärarna kolla om du är uppmärksam genom att ställa frågor. Korrekta svar resulterar i att du ökar din kunskapsnivå, vilket kan hjälpa dig både i sociala situationer och även i ditt fantomtjuvande. Det resulterar också i att dina klasskamrater blir chockerade över ”hur smart du är”. Varenda gång.

I skrivande stund har jag gått över en hel termin på Shujin Academy. Men trots att jag gång på gång på gång har bevisat att det faktiskt finns något bakom mitt pannben ser mina klasskamrater fortfarande ut som frågetecken när jag svarar rätt. Men varför? Jo, för att anledningen till att jag ens hamnade på Shujin är för att karaktären jag spelar som förflyttades dit efter att han stämplades som kriminell.

Så med sina briljanta slutledningsförmågor tänker mina klasskamrater att en ”sån som jag” inte kan vara särskilt klyftig. Men så motbevisas dem igen. Och igen. Och när jag slutligen får stipendiet för att jag var den enda jäveln som någonsin lyssnade under hela skolgången kommer mina klasskamrater fortfarande vara lika förvånade.

 

Chattandet är bara samma dialoger om och om och om och o-

Om jag hade makten att klippa bort en sak för att göra Persona 5 kortare skulle det vara telefonchattandet. Jag hajar, Atlus ville vara aktuella och implementera så mycket av det moderna tonårslivet som möjligt. Men utöver det lilla som faktiskt gör chattandet användbart, som när du vill boka träff med en av dina vänner, så är det bara ett extremt irriterande störningsmoment som konstant påminner dig om vad spelet vill att du ska göra.

”Ah hörni jag kan inte sluta tänka på Kamoshida”

”Inte jag heller, vi borde ta itu med honom snart”

”Han är så elak!”

”Eller hur?”

”Det är bra att vi ska stoppa honom!”

”Ah eller hur?”

”Så jävla bra!”

Två dagar passerar…

”Hörni Kamoshida alltså…”

 

Svarsalternativen som inte spelar någon roll

Okej, det här må inte vara ett lika stort problem som dem andra. Och det händer inte så pass ofta att det gör hela dialogsystemet värdelöst Men varför ger spelet ibland två svarsalternativ som betyder exakt samma sak? Om spelet ändå ska tvinga spelaren att göra vissa uppgifter är det väl lönlöst att försöka få det att framstå som att spelaren har något val? I synnerhet när valet står mellan att säga typ ”ja” eller ”okej”.

 

Katten som tvingar dig att sova

Välkomna till ett nytt avsnitt av The Twilight Zone – där katter inte håller dig vaken om nätterna utan bokstavligen säger åt dig att det är läggdags.

Persona 5, precis som det föregående spelet, är uppdelat i dagar. Och vad du väljer att göra om dagarna är nästan helt upp till dig. Jag skriver ”nästan” eftersom att den innan nämnda katten Morgana är otroligt sträng med när du ska gå och lägga dig. Det spelar ingen som helst roll om du känner dig trött eller ej – om Morgana säger att du är trött så är du det.

Behöver du laga curry som du kan använda för att öka din och dina kamraters SP när ni ska ut och tjuva under morgondagen? Behöver du fixa lockpicks för att öppna en extra spännande kista? Eller behöver du bara lämna in en hyrfilm innan sista inlämningsdagen? SYND! Det står en väldigt liten katt i vägen!

 

Atlus vill förhindra spoilers som du ändå inte letar efter

Om du inte har spelat Persona 5 ännu vill du antagligen inget hellre än att undvika spoilers. Några som vill att du ska undvika spoilers ännu mer än vad du själv gör är spelets utvecklare.

Om du försöker streama spelet med din Playstation 4 kommer du snart inse att det är helt omöjligt och om du försöker streama med andra medel måste du gå med på ett flertal villkor. Du ska till exempel inte streama mer än 90 minuter åt gången och du får bara visa vissa bossar. Struntar du i det riskerar du att få din stream avstängd.

Vad Atlus inte begriper är att folk som inte vill ha några Persona 5-spoilers… antagligen inte tänker titta på en Persona 5-stream. Det enda de här begränsningarna gör är att göra saker besvärligare för dem som redan har spelat igenom allt och för dem som inte bryr sig. Och det är ju synd, för de som annars inte skulle ha brytt sig om spelet kanske skulle ha gjort det om de fick se deras favoritstreamare visa upp hur underhållande det är.

 

Så… är spelet ens bra?

Gud ja! Eller, det finns säkert ett överflöd av problem som jag inte ens har tänkt på. Men tycker jag om spelet? Absolut! Jag är cirka 60 timmar in och har än så länge the time of my life, men vi kan väl skippa dem ovanstående grejerna till Persona 6. Snälla?

(Om ni känner att det finns några problem med spelet som jag inte tog upp får ni förstås mer än gärna skriva av er i kommentarsfältet!)