Inte nog med att dessa tvÄ redaktionsmedlemmar inte begriper sig pÄ musikspel, de bommade Àven GOTY-podden. Av helt legitima skÀl, och det Àr bara en tidsfrÄga tills resten av redaktionen börjar tilltala dem vid namn igen, samt Äter bjuder in dem i Svampchatten, Svampgruppen och Svampgemenskapen.

Hursomhelst! Trots allt ont blod sÄ ska sjÀlvfallet den tjurige Nintendo-pojken och den stressade estetik-elitisten fÄ komma till tals, det bÀgge har gemensamt (bortsett frÄn att de tycker Guitar Hero Àr obegripligt) Àr sina hÄrt nischade spelpreferenser och en ganska likgiltig attityd för AAA-spelen.

HÀr följer Tommy och Annas tankar kring spelÄret 2015 och de fem spel de uppskattade mest.

Tommy har ordet:

Precis som 2014, har Ă€ven 2015 varit ett ganska spelfattigt Ă„r för mig. Jag inser att mitt spelintresse hĂ€nger mycket pĂ„ hur Nintendos dagsform ser ut, och Ă€ven om den var helt fantastisk 2013 har de tvĂ„ senaste Ă„ren fĂ„tt mig att grĂ€va ner mig med ett enda spel i vĂ€ntan pĂ„ bĂ€ttre tider – och 2015 var det spelet Unreal Tournament 4 (pre alpha).

Jag har alltid varit föga intresserad av de typiska AAA-titlarna, men det har aldrig varit sĂ„ tydligt som 2015 dĂ„ jag förmodligen inte har spelat en enda av dem – Ă€ven om jag gjorde ett tappert försök med Fallout 4, tills jag kĂ€nde att jag gjorde samma sysslor som jag redan gjort sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger tidigare.

Men trots att mitt spelintresse Àr svalt just nu har jag lirat nÄgra fantastiska titlar, dÀr speciellt en stod ut:

05. FAST Neo Racing

Nej, det Àr inte det F-Zero vissa av oss vÀntat pÄ sedan Gamecube-eran. Det Àr inte riktigt sÄ putsat och slipat, men mest av allt försöker det inte ens vara F-Zero. Egentligen. FAST Neo Racing gör nÄgot eget, men inom samma genre. Det byter ut banbrytande arkadracing med loop-de-loopz och cray-cray-all-day-day för nÄgot lite mer sofistikerat och tankekrÀvande. DÀrför borde jag inte ens jÀmföra de tvÄ spelen, Àven om det sÄklart Àr frestande. Att FAST Neo Racing inte Àr F-Zero funkar bÄde till dess nackdel sÄvÀl som dess fördel, och Àven om jag saknar mer galen bandesign sÄ respekterar jag att man gÄtt sin egen vÀg.

04. Yoshi’s Woolly World

Jag blev redigt besviken nĂ€r Kirby trĂ€dde in i en vĂ€rld av lera i somras, och sĂ€nkte genast mina förhoppningar pĂ„ Yoshi’s Woolly World pĂ„ grund av kĂ€nslan av att Nintendo kanske inte har tillrĂ€ckligt med resurser för att upprĂ€tthĂ„lla mer Ă€n de absolut viktigaste titlarna. AA-titlarna fĂ„r nĂ€mligen gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng se sig uppenbart nedgraderade, nĂ€r titlar som Mario Tennis till Paper Mario har misslyckats att leva upp till den standard som brukar uppnĂ„s. Men jösses, Yoshi’s Woolly World levererar exakt det jag ville ha, i en av de mysigaste co-opupplevelserna jag nĂ„gonsin haft!

03. Super Mario Maker

Spelet som Nintendo förberett oss för under 30 Är! Det Àr helt vansinnigt hur de lyckats göra ett spel dÀr jag tycker det Àr roligare att bygga Àn att spela, nÀr jag alltid avskytt att producera egna kreationer i alla andra spel som lÄtit mig göra det. Men nÀr jag designar banor i Super Mario Maker Àr det som att jag spelar mot personen som kommer försöka ta sig igenom dem. Som att jag tar mig in i spelarens huvud, och försöker först hur hen tÀnker, för att justera designen dÀrefter. Play Testing: The Game. Och nÀr jag sitter dÀr och ser personen misslyckas om och om igen, finns det faktiskt inget som slÄr glÀdjen jag kÀnner.

02. Captain Toad

Det som frĂ„n början var ett litet pappersexperiement i Zelda-tema blev till slut ett helt eget spel med den skattjagande Toad frĂ„n Super Mario 3D World, efter att först testats i form av minispel som helt Ă€rligt stack ut frĂ„n resten av speluplevelsen – fast pĂ„ ett bra sĂ€tt. Jag Ă€r en sucker för problemlösning och pussel, och kombinerar man det med en bedĂ„rande söt bandesign finns det inte mycket som kan slĂ„ det. Captain Toad Ă€r ungefĂ€r exakt vad man ska göra för att fĂ„ mig pĂ„ fall: Problemlösning, gullig estetik, variation. Det Ă€r sĂ„ nĂ€ra mĂ€sterverket Ilomilo som nĂ„gon kommit sedan 2010.

01. Rocket League

Ibland slÀpps det ett spel som förvandlas till ett fenomen. Rocket League Àr ett sÄnt spel, och tog praktiskt taget över hela sommaren 2015. Det Àr tvÄ, fyra, eller sex bilar. Med raketmotorer. PÄ en fotbollsplan. Med en jÀttestor boll. GO!! Genialt. Men Àven nÄgra av vÀrldens bÀsta kontroller, som lÄter skickliga spelare visa upp makalösa prestationer som fÄr vem som helst att tappa hakan och inte kunna motstÄ lusten att sjÀlv börja spela enbart pÄ grund av hur löjligt jÀkla KUL det ser ut. Rocket League Àr det roligaste jag spelat pÄ lÀnge. Med tanke pÄ hur mycket jag spelade det hÀr spelet under sommaren 2015, finns det inget annat spel som kan mÀta sig. Rocket League Àr enligt mig Ärets absolut bÀsta spel.

Anna har ordet:

För mig var 2015 till en början ett ganska trött Ă„r. Varför kom det inga titlar jag var intresserad av? Varför stod alla de lovade spelen lĂ„ngt dĂ€r borta vid 2016’s horisont och sĂ„g sĂ„ snygga och förföriska ut? Jag gick och lĂ€ngtade efter Firewatch, Cuphead och No Man’s Sky och kunde inte se vad jag hade rakt framför nĂ€san.

Men nÄgra mÄnader in pÄ Äret sÄ började saker och ting klarna, jag förstod att det hÀr Äret skulle bli episodernas Är. De kikade upp som snödroppar ur marken, smög sig liksom pÄ. 2015 blev dÀrför Àven ett Är fullt av glada överraskningar, spel som jag knappt lagt mÀrke till eller avfÀrdat visade sig vara fulla av nya idéer och fina upplevelser.

De spelen jag kommer nĂ€mna hĂ€r har jag spelat vĂ€ldigt olika mycket. Vissa har jag faktiskt inte ens rört vid, utan tittat pĂ„ trailers, lĂ€st artiklar, tittat pĂ„ let’s-plays och pratat om dem med mina kollegor. Och jag tĂ€nker inte ödsla en sekund pĂ„ att redogöra för hur mycket tid jag lagt pĂ„ vilka titlar. Jag vet att mĂ„nga tycker det Ă€r viktigt, men det hör JÄVLA inte hit.

Jag vill lyfta fram innovationer, idéer och estetik. Jag vill prata om det som gör att spelmediet rör sig framÄt, vinner ny mark och visar att de Àr en kraft att rÀkna med.

De titlar som halkat utanför min topp-5 vill jag snabbt fĂ„ rĂ€kna upp. Som Until Dawn, som har en sĂ„ lysande idĂ©. SĂ„ enkelt, sĂ„ givet, sĂ„ ”varför har det hĂ€r spelet inte kommit tidigare?!” och sĂ„ snyggt! Beginner’s Guide som plockar itu allt vad spelupplevelse heter och gör nĂ„got helt nytt. Witcher 3 som utmanar sĂ„ mĂ„nga satta regler för hur spel ska bete sig, och verkligen tar konsekvenser till en ny nivĂ„. SOMA med sitt starka manus som inte stryker medhĂ„rs. Återigen, 2015 var överraskningarnas Ă„r.

5. Tales from the Borderlands

Jag trodde vÀl aldrig att nÄgot frÄn vÀrlden Borderlands kunde engagera mig pÄ det hÀr sÀttet, och jag ryckte bara stort pÄ axlarna nÀr jag hörde att det hÀr skulle bli Telltales nya projekt. Inte heller trodde jag att det skulle fÄ mig att le och skratta sÄ mycket. Men det var precis det som hÀnde, den hÀr rackaren smög sig in via skrattmusklerna och rakt in i mitt hjÀrta. Telltale kunde förmedla kÀnslor via humor i en skruvad dystopi, och det Àr tamigtusan vÀrt att lyfta pÄ hatten för. En upplevelse som bara blev större och större för varje episod, och Telltale, förlÄt för att jag tvivlade.

4. King’s Quest

NĂ€r jag sĂ€ger att jag skrattar mer Ă„t King’s Quest Ă€n Ă„t Borderlands sĂ„ tycker nog mĂ„nga att jag Ă€r lite lĂ€tt dum i huvudet. King’s Quest har mycket mer dratta-pĂ„-arslet-humor och kĂ€nns betydligt barnsligare Ă€n Borderlands, och Ă€ndĂ„ sĂ„ har gapflabben varit flera hĂ€r, och jag tror jag kan dra slutsatsen att det Ă€r för att King’s Quest Ă€r sĂ„ förbannat brittisk. NĂ€r Borderlands Ă€r en witty amerikansk sitcom i modern tid sĂ„ Ă€r King’s Quest Python, Pratchett och Izzard pĂ„ en och samma gĂ„ng. Och jag ÄLSKAR dessa tre, alltsĂ„ Ă€lskar jag Ă€ven King’s Quest. LĂ€gg dĂ€rpĂ„ till hur otroligt vackert spelet Ă€r, de fina karaktĂ€rerna samt att det har de snyggaste rökeffekterna du nĂ„gonsin sett.
2015 bevisade dÀrmed dubbelt upp att roliga spel inte lÀngre bara Àr peka-klicka frÄn nittiotalet.

3. else Heartbreak()

Eller, som jag föredrar att kalla det, ”det coolaste PS2-spel du aldrig har spelat”. För else Heartbreak () Ă€r coolt, idĂ©n Ă€r cool, manuset Ă€r coolt och grafiken Ă€r sĂ„ cool sĂ„ att sulorna pĂ„ dina sneakers smĂ€lter lite. ÄndĂ„ tvekar vi. För else Heartbreak() Ă€r som hipstern som sitter sjĂ€lv i köket pĂ„ hemmafesten, man vet att det hĂ€r Ă€r en person som har fantastiskt rolig humor och bra smak för allt gott i livet, men man Ă€r sĂ„ rĂ€dd för att man sjĂ€lv inte lĂ€st rĂ€tt böcker eller har en tillrĂ€ckligt vass skivsamling sĂ„ man vĂ„gar inte sĂ€tta sig och prata med hen. Var inte rĂ€dd, för hen fullkomligt vĂ€rker av lĂ€ngtan att ha nĂ„gon att tjöta film med, att fĂ„ tips pĂ„ serier hen missat och sjĂ€lv fĂ„ ge dem. SĂ„ sĂ€tt dig hos köks-hipstern, du kommer garanterat ha det bra dĂ€r och i Dorisburg.

2. Undertale

Det hĂ€r Ă„ret har tvĂ„ önskningar jag haft i mĂ„nga Ă„r infriats. Den ena kan ni lĂ€sa om pĂ„ min första-plats, den andra kan ni lĂ€sa om hĂ€r. Jag har lĂ€nge lĂ€ngtat efter ett spel som stĂ€ller frĂ„gan: ”Vad gör du egentligen? Du ska inte prova det hĂ€r istĂ€llet?”. För nej, vi drillas inte till att bli mördar-maskiner av spel, men vi behöver stĂ€ndigt ifrĂ„gasĂ€tta varför vi dödar sĂ„ mycket i dem, varför alternativen Ă€r sĂ„ fĂ„. SĂ„ kom Undertale och gjorde just det, och bjöd pĂ„ sĂ„ mycket mer Ă€ndĂ„, och responsen det har fĂ„tt visar att det inte bara har varit jag som lĂ€ngtat efter det hĂ€r, efter alternativen.

1. Life is Strange

LiS, som jag vĂ€ntat pĂ„ dig. MĂ„nga hĂ€vdar att LiS’s manus Ă€r taffligt, dialogen Ă€nnu taffligare och att slutet var bedrövligt. Jag kan lĂ€sa all kritik om hur det kĂ€nns avigt att vuxna mĂ€n ska skriva om tonĂ„rstjejer och ibland förstĂ„ den, men jag tĂ€nker faktiskt strunta blankt i allt det negativa en stund. Jag vill se det hĂ€r spelet för vad det Ă€r, inte för vad det inte Ă€r. För LiS Ă€r inte en perfekt spelupplevelse, men jag har jĂ€vlar i havet vĂ€ntat pĂ„ det hĂ€r spelet i femton Ă„r.

Redan i de tidiga tonÄren sÄ ville jag ha spelet som berÀttade om unga tjejer och deras vardag, utvecklat av nÄgon som tog uppgiften pÄ allvar. Nu har jag det, och det heter Life is Strange och det Àr mitt GOTY 2015. Den trettonÄriga Anna och den tjugosjuÄriga Anna tackar Dontnod Entertainment för det hÀr spelet och för att infriade min dröm.

Tack.