Park Chan-wook heter tokkoreanen som ligger bakom den fantastiskt underskattade romantiska komedin I'm a Cyborg But That's OK. Mer känd är han dock för sin hämndtrilogi, med mellanfilmen Oldboy som starkast skinande stjärna. Nu har regissören tagit sitt pick och pack...
Ibland händer det att människor säger saker som ”gud vad bra The Big Bang Theory är”, eller ”Såg du senaste Two and a Half Men? Så roligt!”. Du brukar jag luta huvudet bakåt och brista ut i ett bubblande, hjärtligt gapskratt. Sen tar jag ett tankspritt bloss på min...
Jag älskar tv-spel. Men det kanske ni visste redan. Det är liksom lite det som är anledningen till att jag skriver på Svampriket. Spel är kul och att spela gör mig glad. Men på senaste tiden har något hänt. Jag har nästan helt slutat spela. Jag har tappat lusten.
Jag skriver den här texten med fara för eget liv. Det är en kritik mot en av Svampriket 2.0’s allra mest heliga ritualer, ett uppkäftigt anfall från ett mer progressivt Svampriket 3.0. Det kommer inte uppskattas av storsvampen och straffet lär vara hårt.
Jag hatar GOTY-listor.
Jag förstår inte vad resten av redaktionen menar med det här. Inte alls. Det säger jag direkt. Jag opponerar mig mot hela kategorin och mot att jag blev satt att skriva texten. Jag känner att det finns någon slags personlig pik illa dold under ytan här. Men jag är inte den som låter mig påverkas av barnsliga taskfasoner. Jag tänker minsann agera professionellt.
Det finns inte många anledningar att spela Inversion. Det är en extremt blek Gears of War-klon med aptråkigt gameplay, rutten estetik, pisskass story, vidrig manus och än vidrigare röstskådespeleri. Inte mycket att hänga i julgranen, alltså. Men på förhand hade det hade ändå en sak som talade för sig: en intressant gimmick.
Tycka vad man vill om karlns spel, spelvärlden hade varit bra mycket tråkigare utan den egotrippande storkäften Peter Molyneuouoex. Få män kan skapa hype för de mest poänglösa saker som den älskvärde tokbritten. Och 2012 är året då vi fått se det mest pruttpretto projektet producenten någonsin bjudit på.
Att slakta en miljon rymdvarelser i ett intergalaktiskt krig spelar ingen större roll, eftersom det är på låtsas, men att döda muslimer i drivor för att skydda goda kristna amerikaner från religiösa knäppskallar med bomber – ger en alldeles för nyanslös bild av verkligheten. Ska man skildra realistiska konflikter får man plötsligt ett större ansvar.
