Overstrike har nu blivit Fuse och med det gråare, råare och betydligt mindre charmigt. Visst är det svårt att jämföra en förrenderad trailer med en gameplaytrailer, men Insomniac har varit tydliga med att markera skillnaden. Redan när man visar upp den nya loggan, innan man ens får se spelet, står det klart att Fuse har väldigt lite med Overstrike att göra.

Likt Gud skapade Eidos himlen och haven och människorna och det där irriterande gula filtret som ligger över allting. Och så sa de: nu har du fri vilja. Fri vilja att ta dig av världens alla hinder på precis vilket sätt du vill. Men… så är det ju inte.

När jag precis hade spelat klart Zelda: A Link To The Past hade jag god lust att skriva en lång utläggning om varför det var alldeles sämst i hela världen. Sen åt jag lite kladdkaka, tittade på några avsnitt Svampbob och så blev det en helt annan text. Men låt oss börja från början.

Man kan prata om att skapa djupare, smartare, intressantare spel, men man kan aldrig komma ifrån den enkla sanningen att det är förbannat roligt att tokmörda någon rakt i ansiktet med en hagelbrakare stor som en jävla golden retriever. Men trots min kärlek till interaktiv krutdöd så har jag börjat drabbas av gun fatigue. Moderna militärshooters suger nämligen vapenlusten ur mig.

Jag har sedan jag började skriva om spel varit en engagerad förespråkare för att spel visst har tillräcklig kulturell tyngd för att få kallas konst. Att säga motsatsen, har jag menat, är okunnigt och fördomsfullt. Men jag har ändrat åsikt nu. Bytt ståndpunkt. Spel ska inte kallas konst. Inte för att spel inte kvalificerar, utan helt enkelt för att inget ska kallas konst. Begreppet konst är fullständigt meningslöst och bör helt utraderas.

Hej internet. Vi måste prata. Hur mycket jag än tycker om er finns det något vi måste ta itu med. Det handlar om sexism. Ja, jag vet, ni inte tycker om det. Men vi kan inte bara ignorera det här. Sexism finns och det är fett ohäftigt.