Har ni helt tappat sugen efter fem avsnitt där Anna, Matilda och Siri pratat om problem, sexism och hat? Förtvivla inte, i seriens avslutande del kommer vi vända ut och in på oss själva för att ge er så många tips och råd som möjligt på hur vi ska göra syskonskap. Hur vi ska orka lite till och försöka vara den positiva förändringen som verkligen behövs i gamercommunityt.
Trion fortsätter sin exposé i gamingkulturen. Vilka är Madonnan och Horan i spelvärlden? Måste alla karaktärer vara antingen prinsessor eller anabolastinna muskelberg? Hur representeras kön i spel, hur är det med varierade åldrar, kroppar och hudfärger?
Om tjejerna får ett dåligt bemötande spelvärlden, hur är det då för dem som identifierar sig som HBTQIA+? Matilda, Anna och Siri har bjudit in Pim Ehrelind från Svamprikets egna redaktion och Gabrielle de Bourg från QueerNördarna för att prata om hur det är att inte vara en fågel eller fisk. Det blir ett matigt avsnitt där Pim och Gabrielle på programledarnas begäran ger oss en kurs i HBTQIA+-hänsyn samt handfasta tips på hur vi kan ge varandra utrymme.
Varför verkar spel i huvudsak utformas till killar, och hur hamnade tjejerna i marginalen? Siri, Matilda och Anna tittar på ”tjejkultur” och ”killkultur”, och undrar varför tjejkulturen alltid anses vara den sämre av de två. Ett avsnitt som rör sig från tjejerna som skrikit sig hesa till såväl the Beatles som Justin Bieber, till tjejerna som broderat dukar eller sytt cosplay-dräkter och tillbaka igen till spelens värld, det här behöver du lyssna på.
I podseriens andra del zoomar vi in på den mörkaste delen av gamervärlden, och frågar oss hur allting har blivit så vridet till sin spets? I en kultur där dödshot och våldtäktshot inte får konsekvenser behöver vi slipa argumenten, träna upp civilkuraget och slå hål på ursäkterna. Anna, Siri och Matilda hjälper dig på vägen.
Varför möter halva befolkningen på sånt motstånd i gamervärlden? Varför alla gliringar, svordomar, hat och hot? Varför så misstänkliggjorda? Du får vara med på nåder, du får inte ta plats, du måste vara bra, men inte FÖR BRA, du måste ”tåla snacket” och skratta med. Måste det verkligen vara så?
Vi pratar en hel del om hur det inte finns objektiva recensioner här på Svampriket. Vår filosofi är att vi gör personliga och karaktärsrika bedömningar utav spel ur vilken vinkel vi vill. Om det finns viktiga infallsvinklar eller aspekter av ett spel vi vill lyfta fram är vi inte rädda att käfta om det i en hel text och helt undvika konventionella bedömningskriterier. Det är inte bara roligare utan fullt nödvändigt för att spel ska fortsätta växa till ett mer komplext och betydelsefullt medium.
Jag är på ett seminarium med tjugofem andra studenter.
Vi läser kommunikation och har precis diskuterat om det existerar manliga vs kvinnliga sektioner inom mediebranscher. Som sig bör för läraren in samtalet mot spelbranschen och jag känner hur det plötsligt knyter sig i magen.
Vem hade kunnat ana att man kunde släppa loss helvetet samt låsa upp femton minuter i rampljuset genom att ta på spelkvinnor ett par leggings?
Det skulle vi kunna prata om. Men det vill jag inte.
Vad jag däremot är taggad på är att leverera flera makeovers på översexualiserade spelkaraktärer, där jag ifrågasätter tre saker: Kropparnas proportioner, deras poser och deras utstyrslar. Mera av samma helt enkelt, och jag har sex nya tolkningar att dela med mig av. Sen kommer även ett nytt inslag, då jag iklär manliga spelkaratärer kläder som tjejerna från samma spelserie får bära. Mer om det sen, plats på catwalken för nya avsexualiserade kvinnor.
De djupaste urringningarna, tajtaste brallorna, åmigaste poserna och kåtaste blickarna i tv-spelsvärlden hittas oftast bland fightingspels-tjejerna. Medan spelhusen genom åren blivit allt bättre på att ha med spelbara kvinnliga karaktärer har de samtidigt varit genomgående usla på att ge dem värdiga utstyrslar och rimliga kroppsproportioner. Då syftar jag inte bara på de riktiga bottenskrapen som Dead Or Alive eller Rumble Roses, utan på i princip samtliga stora namn inom den genren: Ninas lila gummidräkt med vaginasuspensoar (omtänksamt) i Tekken, de generösa blickarna upp i skreven som de senare installationerna av Street Fighter bjuder på eller hur Soul Calibur i varje nytt spel försöker bräcka nya vulgo-rekord med Ivys befängda utstyrslar.
