Super Metroid är för mig en fullpoängare. Det spelet kunde inte bli bättre än så. Inte då, inte idag. Och jag tror att det är just för denna del som Metroid-serien blivit så pass älskad som den är, med en minst sagt hängiven skara fans efter sig. Det, och att Samus är en tjej, givetvis.

Men hur mycket jag än vill så kan man inte göra en regelrätt uppföljare på det spelet, i alla fall inte inom den ordinarie serien. Därför var Prime-serien till en början en bitterljuv upplevelse för mig, just för att det inte var Super Metroid 2.0. Men ju mer jag spelade desto mer insåg jag att Metroid Prime och nästkommande delar var superba spel som förde arvet vidare på ett riktigt bra sätt.

Och man måste ändå ge Nintendo en eloge. De verkar ha balls. För deras nästa steg, att låta vulgära spelhuset Team Ninja ta över utvecklingen av en av deras mest älskade serier balanserar på linjen mellan genialitet och dårskap. Metroid: Other M släpptes tillslut under förra veckan och även om recensionerna i överlag verkar positiva så verkar spelet ha en del skavanker, främst japanska sådana.

Men tror inte heller att någon hade räknat med ett mästerverk i stil med tidigare delar. Det viktigaste är ändå att serien inte fastnar i det som funkar, det som känns safe. Huvudsaken är att man går framåt, även om man trampar på några tår. Detta verkar Nintendo ha förstått.