Recension

Syndicate (PS3)

Jag kan nästan garantera att du sitter där du nu sitter och tror att det i dagsläget är omöjligt att resa i tiden, eller hur? Jag trodde också det, till den dagen då Syndicate från 2012 damp ner hos mig samtidigt som jag satt och spelade Syndicate från 1993. Visst hade detta varit betydligt mer anmärkningsvärt och häftigt om det hände mig redan under 1993, men nu ska vi inte fokusera på detaljer. Under loppet av några ynka minuter (okej en halvtimme – satans hårddiskinstallationer!) så färdades jag 19 år in i framtiden, sedan tillbaka igen och sedan.. Ja, ni fattar grejen.

Starbreeze lyckas med bedriften att stå ut i det trånga FPS-facket
Du tror säkert också att Syndicate från 2012 är en cash-in av EA som inte ens har anständigheten att bibehålla den klassiska isometriska vyn utan istället försätter hela konceptet i en förstapersons-vy likt så många andra spel idag? Du har delvis rätt, min cyniska vän. Det finns ju rätt många FPS-spel idag. Men EA och framförallt Starbreeze lyckas med bedriften att stå ut i det trånga FPS-facket, främst tack vare det faktum att det inte är någon militärshooter med soldater, ogenomtränglig taggtråd och skägg. Universumet jag kliver in i är en futuristisk scifi-dystopi där företag styr världen med pengar och genetiskt modifierade agenter. Agenter som bär på lika mycket eldkraft som en mindre arme och dessutom kan modifiera och manipulera sina fiender efter sina egna intressen. Du spelar som en av dessa agenter som visserligen saknar talförmåga, men väger upp med att speedhacka turrets, sakta ner tiden och vara allmänt jättehäftig.

Men du kanske inte tycker att det är så ballt att skjuta saker? Det får ju stå för var och en. Jag tycker inte heller att det finns någon som helst romans i att äga ett eget vapen. Men när ett shooter-spel görs på rätt sätt är det förbannat kul att få ta del av. En liknelse som jag använder lite för ofta är känslan av att panga glasrutor som barn. Det var fel, förbjudet och dumt, men samtidigt en kittlande skön känsla som jag ofta drömmer tillbaka till i mina tappra försök att närma mig 30-strecket. Faktum är att Syndicate har den bästa vapenkänslan på väldigt länge. Inte sedan jag spelade Unreal Tournement har jag varit så förtjust i hur vapen låter och känns och allt ackompanjeras med enormt snygga ljuseffekter och explosioner som vibrerar ända in i benmärgen.

Du kanske vill ha mer än så? Det vill du säkert, men för mig prickar Starbreeze in de viktigaste beståndsdelarna för ett minnesvärt spel. Jag kräver inte mycket mer än att ett spel känns bra och håller mig som spelare engagerad och detta är något som Syndicate lyckas med. Kampanjen är sex timmar kort och når sin allra högsta frekvens först vid spelets slutskede, men direkt när eftertexterna börjar rulla till den vassa, mekaniska och förvånansvärt passande dubstep-musiken vill jag spela mer. Jag startar genast en ny kampanj och spelar om alltsammans igen, ett kvitto på att kvantitet aldrig går före kvalitet.

Nu sitter du säkert där på din satans pinnstol och tycker annorlunda. Och det är också okej, det är lite det som Internet går ut på. Men lova mig en sak först; testa spelet innan du lånar in en bestämd åsikt (det är en ganska unik grej att göra bland Internets proffstyckare). Sen måste du också komma ihåg att åsikter om tv-spel – ja egentligen all typ av underhållning – befinner sig på högsta möjliga individ-nivå. Man tycker olika.

Så vem ska man tro på?

Kommentarer

  1. Andreas Berg skriver:

    Kul att du också uppskattade Syndicate Anders! Håller med dig på alla punkter och framför allt god feedback i de kreativa eldstriderna ger spelet så oerhört mycket. Sen blir jag också alldeles nostalgisk varje gång jag hör den kännetecknade melodislingan från originalet eller inser att minigun-geväret är precis lika förödande som i klassikern från 93.

  2. Niklas Sintorn skriver:

    Har funderat på något länge nu och måste få det ur mig. Varför är Edward Norton med på omslagsbilden till Syndicate, alltså den du har som splashbild? Så jäkla likt! 😀

  3. Anders Brunlöf skriver:

    Andreas: Minigun-partierna var sjukt tillfredsställande. Vi ska inte heller glömma bort hur OP man faktiskt kan bli med eldkastaren, också det en snygg throwback till originalet.

    Var läser jag din recension/intryck?

    Niklas: Tommy slog mig och tvingade mig att byta splashbild. Ser det fortfarande ut som Norton tycker du?

  4. Andreas Berg skriver:

    Anders: Ja, eldkastaren var också brutalt njutbar. Blir ett kortare omdöme på bloggen senare i veckan ^^

  5. Niklas Sintorn skriver:

    Anders: Nej, nu var det ju inte lika likt, dumma Tommy! 🙁 Byt tillbaka!

    Förresten kan du läsa Chris recension av spelet hos oss på Kraid om du är intresserad också.

  6. Anders Brunlöf skriver:

    Niklas: Been there, commented that! 😉

  7. mats nylund skriver:

    Jag hade dock gärna sett att de hade behållit LITE av det som gjorde Syndicate unikt, istället för att bara göra en hyfsad shooter som ser ut lite som Deus Ex, fast blå…

  8. Anders Brunlöf skriver:

    Mats: Nu har ju jag en helt annan approach än vad du har eftersom jag aldrig spelade originalet förrän väldigt nyligen. Men jag tycker ändå att man lyckas skapa samma typ av atmosfär och dystopi-känsla i nya versionen, som ekar bekant från originalet.

  9. Vackert skrivet, Syndicate är nog det spel jag spelat förutom Bioshock där utvecklarna lyckats bäst med att skapa en stämning för den miljö spelet utspelar sig i. Jag älskade det! Fast när det kommer till striderna får jag nog skaffa mig en pinnstol.

  10. David skriver:

    Kul att du inte hamnade i PK-träsket, mindre kul att du inte nämner co-op delen.

  11. Anders Brunlöf skriver:

    Chris: Det var faktiskt Bioshock som jag tänkte på, om och om igen medan jag spelade Syndicate. Kul att du känner samma sak.

    David: Co-op läget gav inte mig något. Inte för att det inte är bra, snarare för att det inte var något för mig.

  12. Samson Wiklund skriver:

    @David: “PK-träsket”? Är du full eller?

    (Tips: Breivik skyllde sina motivationer på att han var så trött på “pk-träsket”. Är du sugen på att associeras till en sådan idiot? Menar inte att du är “guilty by association” men fundera lite på varför du dissar folk som tjatar om rättvisa och lika behandlande.)

  13. Ludde Lundblad skriver:

    :O Bioshock vibbar av Syndicate??!!! Kan. Inte. Vara. Sant!?

  14. gabbay skriver:

    Älskar hur du skriver Anders! Alltid tydlig och det lyser verkligen igenom om du gillar spelet eller inte.

  15. Anders Brunlöf skriver:

    Ludde: Det är lika tät atmosfär som i Bioshock, men atmosfärerna i sig skiljer sig ganska ordentligt.

    Gabbay: Tusen tack, det värmer jättemycket! <3

  16. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Det här verkar intressant. Och då gillar jag när spel är korta hellre än långtråkiga! Hellre göra nåt kort och bra då. Samtidigt är ju det här ett spel som verkligen byggts kring split screen läget som jag förstått och delad glädje är ju dubbel glädje. Tror jag vill testa detta, plånboken vill annat.

  17. David skriver:

    Samson, du verkar ju skapligt dragen själv om du jämför någon du inte känner med en massmördare. Illa.

    Med PK-träsket i detta fall menar jag alla som skrivit illa om Syndicate utan att ha spelat, om hur “generiskt” det är, och hur mycket bättre originalet var, och hur onda EA är. Vilket Anders undviker.

    Du kanske ska svälja ner dina sura förolämpningar lite, och vara lite mer ödmjuk i förhållande till dina gäster.

  18. Samson skriver:

    @David: Det var det konstigaste användandet av “Politiskt Korrekt” jag hört. Då missförstod jag vad du menade med “PK-träsket”.

    Att ha “skrivit illa om Syndicate utan att ha spelat, om hur ‘generiskt’ det är, och hur mycket bättre originalet var, och hur onda EA är.” förstår inte jag vad det har med politik att göra.

    Jag utgick ifrån att du tillhörde den slemmiga skaran som gapar och skriker så fort en text med t ex genusperspektiv publiceras här. Skaran som slänger sig med termen PK och tror att det är en svordom. Jag uppfattade det som att du berömde Anders för att han inte blandade in såna frågor i sin rec. (en indirekt diss om att vi feminister borde “sluta gnälla” och vara mer som de “sköna killarna”)

Skriv en kommentar