Krönika

Sommarlov skapar inte spelberoende

Sommarlovet är nu över för våra små skolbarn och åter kommer skoldagar och läxor. Ansvaret är tillbaka, ett ansvar som vi föräldrar är väl bekanta med i vår vardag. Men barn är ändå barn, och ibland kan pressen kännas alldeles för stor. På sommaren då allt ansvar är som bortblåst och vi rent ut sagt trycker i oss lyckopiller i form av tv-spel så är det väl inte så konstigt att barnen inte vill gå tillbaka till skolan. I alla fall om man frågar Sven Rollenhagen och professor Fred Nyber. I en artikel på aftonbladets hemsida så gick det i början av månaden att läsa om hur våra barn var i riskzonen nu under sommaren, och att man lättare kunde bli spelberoende under sommarlovet. Det skall dock tas med en nypa salt då Rollenhagen var den person som jämförde World of Warcraft med kokain.

Men frågan kvarstår ännu, och delvis har man rätt att man kan bli spelberoende som barn. Som ung har man ökad risk att hamna i beroende just för att man under den här perioden i livet är väldigt formbar och har lätt för att ta in nya intryck. Däremot så kan det argumenteras emot att man under sitt onlinespelande ofta utvecklar sitt språk till det bättre och att man faktiskt kan ha spelande som en egen form av lätt terapi. Vår äldsta grabb har som sagt ADHD. Det är oerhört jobbigt för honom att hålla sig fokuserad en hel skoldag, och när han kommer hem så är han trött och osocial. För honom kan därför spelandet vara en välbehövd semester, en aktiv vila.

Som vanligt så är det upp till föräldrarna att sätta gränser kring spelandet, och det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret
I slutänden så kan man ändå inte gå till hårt angrepp mot spelen i sig. Som vanligt så är det upp till föräldrarna att sätta gränser kring spelandet, och det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret. Det bästa är att man försöker ha en balans mellan de olika aktiviteter som barnen kan tänkas ha i sin vardag. Sätter man regler om att man har spelandet vid speciella tidpunkter eller efter att vissa kriterier har uppfyllts, så kommer barnen till slut att hitta på saker. Barn behöver som sagt även öva sig i det sociala samspelet, röra på sig, och få i sig den ack så viktiga D-vitaminen som vår sol erbjuder.

Med det sagt så är jag den förste att erkänna att spelberoende existerar, men att komma och säga att det är sommarlovet som ökar den här typen av beroende är helt felaktigt. Problemet ligger istället någon annanstans. Vissa barn trivs helt enkelt inte med andras umgänge, vissa har kanske en bokstavskombination, eller så mår de psykiskt dåligt och använder tv-spelet som en tillflykt. För oss föräldrar så gäller det att vara extra vaksamma. Vi måste våga ställa frågor och tjata om barnens vardagar och hur de mår, trots att de kanske finner en irriterande. Hjälper man inte barnen så kanske det inte finns någon som kan det. Men glöm inte att spelande kan vara en otroligt rolig och social aktivitet, men kom ihåg att det finns annat att göra för barnen och att det kanske är i skolan som de verkliga problemen finns.

Kommentarer

  1. Fenris skriver:

    Väl skrivet!
    Är en spelande förälder själv, dottern är inte gammal nog för skolan ännu. Men jag har syskon i unga åldrar och minns hur det var själv.
    Kriterier eller tider brukar funka, ett vakande öga så man inte spenderar all tid på en sak, finns så mycket att göra som barn. Spel är en del av alla aktiviteter jag vill att min dotter och syskon ska ta del av. Speciellt om dom tycker det är roligt 🙂

  2. Frances skriver:

    Jag spenderade en hel sommar med att ligga inomhus och läsa en kasse böcker jag lånat från biblioteket. Ofta när jag var tonåring så låg jag uppe och läste hela nätterna. Jag var i perioder extrem osocial. Vissa personer är inte så sociala och det är inte fel eller farligt, det är bara en personlighetstyp och jag tror det är jättevanligt i tonåren att man går igenom olika perioder.

    Jag är mycket medveten om att man kan bli beroende av spel, då jag själv kallat mig för MMO-beroende och är medvetet avhållsam mot den typen av spel. Men när man skaffar sig ett beroende som är av annan typ (sex, spel, betting) än kemiska substanser (knark, medicin, alkohol)beror det alltid på ANDRA faktorer. Främst familj och skola!

    Håller faktiskt med kritikerna som kallat spel-beroende för en floskel-diagnos. Jag skulle vara extremt intresserad av en studie som visar hur många ungdomar som behandlas för denna diagnos som faktiskt bara är “typiska ungdomar” i vårt samhälle av dagen.

    Beroende är en SJUKDOM! Det ska inte slängas omkring och användas hipp som happ. Det är allvarligt!

    Enligt deras definition så var jag (är fortfarande i perioder) litteratur-beroende. Intressant och kanske stämmer det?

  3. Magnus Rydeving skriver:

    Bra och välskriven artikel Robert. Jag håller med om att det är en överanvändning av ordet “beroende” i media. Vilket är synd då det faktiskt finns en grupp som är just beroende och som faktiskt behöver hjälp.

    Låt oss hålla lite koll på ungarna (eller för den skull kompisar och kollegor) så att färre fastnar i problem och att fler kan ha ett sunt förhållningssätt till såväl gaming som gambling utan att det försakar annat viktigt i livet.

  4. Michel skriver:

    För fler barn än vi vill kännas vid kan ett långt sommarlov vara en plåga. För dessa barn innebär skolan och kompisar under terminerna en viss trygghet i ett i övrigt otryggt liv inom den närmaste familjen. Jag tror liksom du och en del av kommentatorerna här ovan att vi kan reservera den mest negativa innebörden med begreppet “beroende” till (i första hand) andra sammanhang.

    Vid sidan av alla de barn och ungdomar som gillar att spela under ledigheter finns också föräldrar och vuxna som under semestern glömt bort att det kanske inte är en så bra idé att dricka alkohol varje dag.

    En bra och tankeväckande text och “Junior” är ett fantastiskt fint tillskott till Svampriket!

Skriv en kommentar