På allmän begäran så började jag om med Fullmetal Alchemist och började titta på “Brotherhood” istället. Samma story, inleds ungefär på samma sätt och vad jag kunde utröna, samma känsla. Jag har nu tittat på 22 avsnitt vilket betyder att jag kommit lite mer än en tredjedel på vägen. Och mina intryck är genomgående positiva.

Den bästa animen (om man nu kan kalla det för det) jag hittills sett är utan tvekan Avatar: The Last Airbender. Det finns många anledningar till varför jag älskar serien, och en av dessa finns också närvarande i FMA: Brotherhood; känslan av en roadmovie. Edward och Alphonse reser ofta ut på olika äventyr och det är varje gång en fröjd att upptäcka denna världs alla hörn. Även karaktärerna är genomgående välskrivna och nyanserade. Visst finns det riktigt onda och riktigt oskyldiga, men av det jag hittills sett finns det desto fler karaktärer med många gråa nyanser. Och det gillar jag skarpt.

En annan sak jag vill belysa är hur denna serie vid flera tillfällen gett mig kalla kårar. Vid framförallt ett tillfälle mådde jag psykiskt dåligt efter vad som hade hänt i serien och kunde inte ruska av mig känslan under resten av dagen. Jag vill inte riktigt avslöja exakt vad som hände för de som inte sett serien ännu, men det inträffade relativt tidigt och innefattade ett minst sagt tragiskt familjeöde. Även om jag gillar att en serie av denna karaktär tar sig an “vuxna” teman så var det här fan på gränsen.

Jag börjar samtidigt också förstå varför det är i serierna som den japanska animen når störst framgångar. När man inte är bunden av att få en storslagen berättelse framlagd inom loppet av några timmar, kan man ta sin tid och verkligen berätta en handling, en karaktärs bakgrund o.s.v. Inte sälan så tycker jag att serien tappar fart och mitt intresse halvvägs genom ett avsnitt, för att sedan brassa på med de stora kanonerna under de avslutande 10 minuterna. Strukturen har sett likadan ut i majoriteten av de avsnitt jag sett och jag gillar det. Man får en välskriven handling, men också spänning och häftiga showdowns.

Jag är en tredjedel in nu, och har inga som helst problem med att motivera mig att se vidare. FMA: Brotherhood har verkligen kloat sig fast i mig och det ska bli väldigt spännande att se vad resten av serien har att komma med.

Hur är eran relation till Fullmetal Alchemist: Brotherhood? Gjorde jag rätt i att börja om med Brotherhood?