Bild frĂ„n dokumentĂ€ren ”De kallar oss gamers”.

Jag minns nĂ€r jag köpte hem God of War 3. VĂ€ntan var över, nu var det Ă€ntligen dags för finalen – Kratos vĂ„ldsamma saga skulle fĂ„ ett slut och jag var mer Ă€n redo. Det var en tidig förmiddag nĂ€r jag började spela. Samma dag, mĂ„nga timmar senare, var spelet slut. Det vĂ„ldsamma Ă€ventyret var över och jag mĂ„dde illa.

Jo, det blir ganska tröttsamt efter ett tag.

Jag spelade God of War 3 i en enda sittning och det borde kanske ses som ett bra betyg till spelet i sig, men jag Àr ganska övertygad om att mitt omdöme och inte minst mitt minne av spelet varit betydligt varmare om jag spelat i jÀmna sessioner, stÀngt av och gjort nÄgot annat, för att sedan fortsÀtta en annan dag. Nu satt jag istÀllet med huvudvÀrk, BollnÀs sÀmsta andedrÀkt och med en utmattad vÀrkande och svettig kropp.

TV-spel Ă€r inte balanserade pĂ„ samma sĂ€tt som filmer eller tv-serieavsnitt. Nog för att mĂ„nga, dĂ€ribland jag, gillar att pausa och diskutera/reflektera om vad man precis sett, men i grunden Ă€r det dock tĂ€nkt att du ska sĂ€tta dig i soffan eller biostolen och börja titta, för att sedan resa dig och gĂ„ nĂ€r allt Ă€r slut. Majoriteten av alla TV-spel Ă€r för lĂ„nga för att ta sig igenom i en sittning. ÄndĂ„ tror jag att mĂ„nga av er som lĂ€ser Svampriket varit dĂ€r, spelat flera timmar för lĂ€nge tills kroppen med skrikande ton pĂ„minner dig om ditt verkliga liv dĂ€r du behöver mat, vĂ€tska och sömn. Bara för att nĂ„ slutet, knyta ihop sĂ€cken och lĂ€mna spelet bakom dig.

GTA_5_13836918052941Det var torsdag nÀr jag fick hem GTA V. Söndag samma vecka rullade eftertexterna. Inget mÀrkvÀrdigt egentligen, men jag hade dÄ ocksÄ jobbat över 25 timmar under fredagen och söndagen, och dÀrav spenderat all vaken och ledig tid i Los Santos. GTA V slukades dÀrmed inte i en enda sittning, men i samma frenetiska tempo som med God of War 3. Idag sitter jag och önskar högt att episodbaserade spel likt The Walking Dead blir standard.

Jag vet rakt inte varför detta rĂ€tt sĂ„ skadliga beteende fortsĂ€tter. Det Ă€r viktigt att pĂ„peka att de fall jag hĂ€r ovan hĂ€nvisar till Ă€r undantagsfall – i regel har jag ett betydligt mer avkopplat förhĂ„llningssĂ€tt till mina TV-spel. Men ibland gĂ„r det inte att rĂ„da bot pĂ„. Ibland mĂ„ste jag spela sĂ„ mycket jag bara kan, pĂ„ sĂ„ mycket av min lediga tid som det bara gĂ„r. Det Ă€r vackert, och tragiskt, pĂ„ en och samma gĂ„ng.

Det Àr vackert, och tragiskt, pÄ en och samma gÄng
Just nu spelar jag Sly Cooper: Thieves in Time, Gran Turismo 6, XCOM: Enemy Unknown, Final Fantasy V Advance, Ratchet and Clank: A Crack in Time, Jak and Daxter: The Precursor Legacy, Tomb Raider (2013) och Divekick. Samtidigt. Det Ă€r vĂ€ldigt mĂ„nga spel. Samtidigt. Vissa av dem Ă€r jag mer ”fĂ€rdig” mer Ă€n andra men alla finns kvar pĂ„ min radar. Jag varvar dem inte i nĂ„gon speciell, rĂ€ttvis ordning. Men jag avser att klara ut samtliga inom en snart framtid. I dessa fall finns inte samma kĂ€nsla som i ovan nĂ€mnda exempel – impulsen att börja spela nĂ„got nytt Ă€r uppenbarligen större Ă€n viljan att spela fĂ€rdigt.

Och kanske Àr det sÄ för att spel idag Àr för svulstiga, för matiga, krÀvande och utdragna. Det finns för mycket hÄrdkokt, svÄrÄtkomlig thriller-action som krÀver alldeles för mÄnga timmar av din vardag, din lediga tid. Och som motvikt finns det ocksÄ alldeles för lite lÀttsmÀllt underhÄllning bara för stunden, som man kan gÄ ifrÄn och lÀmna bakom sig efter 23 minuter. Men jag tror verkligen att det Àr just Ät det hÄllet som utvecklingen kommer gÄ, Ätminstone Àr det vad jag hoppas pÄ, för min egna hÀlsas skull.

Hur mycket spelar du samtidigt?